Svackor

Det tuffar på. Det är inte jobbigt att äta så här när man väl kommer in i det. Och man kommer in i det ganska fort, tycker jag. Jag åt visserligen inte så mycket socker och kolhydrater innan. Visst åt jag men inte som jag gjorde för några år sedan. Så det kan ju vara en orsak till att omställningen inte var så kännbar.

Men jag är lite otålig. Jag vill ha kommit en bit på väg. Det har ju inte gått ens två veckor än.
Jag funderar ibland på hur jag ska göra när svackan kommer. För det gör den nog. Jag vill gå ner i vikt. Jag behöver det. Jag vill inte äta farlig mat längre och jag vill må bra. Så egentligen borde det inte vara några problem. Men jag känner mig själv och jag vet att när det första ruset har lagt sig så tappar jag i koncentration. Och då är det lätt att bryta. Om jag klarar svackan kommer jag att vara mycket stolt över mig själv.

Jag hoppas det finns någon där som förstår att stötta mig och jag hoppas jag har vett att be om hjälp i fall det händer.