onsdag 10 december 2008

Humör

Problemet med att äta väldigt lite kolhydrater, under fem gram om dagen, är att det är lätt att fixera sig. Minsta lilla kolhydrat fyller ju på så det syns. Jag måste lära mig att se på det från andra hållet. Att jag håller mig till minimalt antal gram kolhydrater gör ju att jag faktiskt har ett större svängrum om jag någon dag ibland äter lite mer.

Sedan i helgen så har jag varit mer sugen och känt mig lite nedstämd och tyckasyndom. Antagligen beror det på att jag har mens. Det gäller bara att inse det. Fast det är ju en sån där sak som gör mig arg. Att man alltid ska skylla på mensen om man är lite ledsen. Och samtidigt så kan det ju vara så enkelt.

Sedan jag började med lchf så har ju mina humörsvängningar lugnat ner sig rejält. Jag har varit rätt lagom det här året och jag har inte märkt något särskilt vid mensen heller. Visst blir jag arg ibland men det är en mycket mer sund ilska som går över ganska snabbt och aldrig tar sig några drastiska uttryck. Jag är förstås också glad men sällan så euforisk som jag kunde vara förut. Det är ett lugn i mig och jag kan hantera mina känslor och det är jag mycket glad för. Men därför så känns det också lite konstigt när jag faktiskt blir ledsen och nedstämd. Det är ungefär som när det bubblar i magen eller om jag får lite ont i huvudet. Jag är inte van längre och därför så undrar jag vad som är fel.

Vikten har stått still ett tag nu igen men jag ska försöka låta bli att väga mig under några dagar. Det är dumt att fixera sig oavsett vid vad. Bättre att fokusera på allt det som är positivt och att koncentrera sig på att äta bra och må bra.

onsdag 3 december 2008

Njutbara synder

Jag håller mig till det ganska strikta för det mesta men i går så tog jag lite choklad och lite vin. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, att det blir för mycket kolhydrater, så inser jag ju att jag inte kan vara hur strikt som helst hur länge som helst. Om jag har fått i mig några få kolhydrater via maten och sedan äter en liten chokladbit så kommer jag ändå inte upp i några enorma mängder. Det är inget att jaga upp sig för. Snarare handlar det nog om att känna efter lite bättre. Vill jag ens ha den där chokladen? Varför äta något som mest blir till oro? Istället för att njuta fullt ut av sina "synder" och skippa dem om det inte ger det jag vill ha.

måndag 1 december 2008

18 kilo mjöl


Nu är jag så där dålig på att skriva igen. Men här kommer i alla fall en bild som visar vad som hänt sedan jag startade bloggen. Minus 18 kilo, på bilden i form av mjölpåsar.

Jag har ätit rätt strikt men ibland blir det lite mer av grönsaker och mejeriprodukter. Fast det känns helt klart att jag vill fortsätta hålla mig på den strikta banan ett tag, -20 kg lockar.


Det här är ungefär hur jag äter:

Frukost: 2 kokta ägg, en rejäl klick smör, en halv burk tonfisk, en liten sked majonäs och lite chilipeppar.

Lunch: kött av något slag/fisk/kyckling, kryddsmör, kanske några brysselkålar eller andra grönsaker

Middag: ungefär som lunchen

Ev kvällsmat om jag är hungrig: lite ost och smör, ett ägg eller liknande

Jag skulle utan problem kunna äta kött och smör varje dag. Det svåraste är sociala sammanhang men jag har kommit fram till att jag inte måste äta för att vara artig.

fredag 7 november 2008

Nedåt igen

Sitter här och försöker varva ner efter en hektiskt vecka. Kom hem från Cypern förra tisdagen och sen dess har det varit full rulle. Men jag har ett roligt jobb så det är rätt okej ändå.

Roligt är också att jag efter tre månaders platå äntligen verkar ha kommit loss. Jag började fundera lite noggrannare på vad jag har ätit och så registrerade jag maten på MinMat några dagar för att kolla och vips så hade jag gått ner ett kilo på mindre än en vecka.

Nu står vikten på 96,5 kg, -17 kg.
Midjemåttet är 91 cm, -39 cm.

Jag tror att jag helt enkelt har smugit på lite kolhydrater här och där. Inte så att jag har ätit socker, bröd, pasta, ris och potatis men jag har ökat på grönsakerna och mejeriprodukterna. Och så har jag ätit en och annan bit mörk choklad.

Nu äter jag strikt igen. Min strategi är att under november men en vecka i taget äta efter vissa regler som jag har satt upp.

Jag ska inte äta choklad, nötter och annat som innehåller mycket kolhydrater.
Jag ska i första hand äta rent kött av olika slag, ägg, smör, fisk, skaldjur, ost och liknande.
Jag får äta lite av creme fraiche, lagom med grönsaker och i första hand sådant som broccoli, blomkål, färska champinjoner, gurka och salladsblad.
Högst ett glas vin i veckan. Mest för att det gör att det är lätt att äta för mycket av sådant jag ska vara försiktig med.

Det jag ökade på under sommaren var bland annat paprika och lök som jag åt rätt mycket av emellanåt. Och så creme fraichen som ökade från matskedsmått till dl-mått. Lite onödigt. Och så chokladen jag hade svårt att låta bli. Även några småbitar nu och då kan öka på kolhydraterna rejält.

Nu ligger jag på ca 3-6 g kolhydrater om dagen. Troligtvis låg jag på omkring 20 g under sommaren. Och visst gör det skillnad för min del.

Jag hoppas på att det här ska göra att vikten börjar dra sig nedåt stadigt igen. Hoppas mycket på att ha gått ner 20 kg innan det här året är slut. Och det skulle ju vara jättekul att snart nå 90 kg.

lördag 18 oktober 2008

Kort rapport

Vågen står visst still igen. 97,5 kg. Midjemåttet minus 37 cm.

Det är lätt att leta orsaker. Och om det finns några speciella orsaker så är det säkert att jag har haft det stressigt ett tag, att jag ätit för lite emellanåt och alldeles för mycket ibland och att jag har druckit lite mjölk. Eller så är det bara så att min kropp vill ta det lite lugnt.

Sent i morgon åker vi till Cypern. Det ska bli skönt att släppa allt, varva ner och bara ha det bra.

fredag 10 oktober 2008

Grattis på 1årsdagen!

I dag är det exakt ett år sedan jag började med LCHF och skrev mitt första inlägg i den här bloggen. Scrolla gärna ner och läst det första inlägget om ni vill.

Vad har då ett år med LCHF lett till för min del?

Jag har gått ner 16 kg, minskat 37 cm i midjan och flera centimetrar på andra stället (har inte mätt så noga).
Jag har fått större muskler.
Jag är piggare, friskare och orkar mer.
Jag har blivit av med sockersug och ätproblem.
Jag är lugnare och mer tillfreds.
Jag har fått en ny livsstil och livskvalitet som har blivit det naturliga för mig.

Efter ett år på LCHF så har jag också vant mig vid att må bra så jag minns inte riktigt alla fördelar och förändringar som har varit under året. Men jag har lärt mig en hel del om kost och hälsa och jag har nog påverkat en och annan i min omgivning. Kosten har blivit ett ganska stort intresse.

Om ytterligare ett år då? Jag är säker på att jag kommer att äta LCHF då med. Förhoppningsvis så är jag ett antal kilo lättare. Och mår ännu bättre.

torsdag 9 oktober 2008

D-vitamin

Jag mätte mig häromdagen och insåg att det har försvunnit en del centimetrar. Men så lyckades jag tappa bort pappret med tidigare mått så nu minns jag inte exakt vad måtten var sist. Ska se om jag hittar det.

Vågen står still igen men strunt i det. Ju mer jag lär mig om kroppen och maten desto mindre troligt är det att jag någonsin kommer att äta mängder med kolhydrater igen. Jag står hellre still på den här vikten och mår bra än börjar äta fel igen och går upp i vikt. Det finns liksom inget att välja på utanför ramen för LCHF.

Jag ska testa att äta två kapslar D-vitamin om dagen ett tag. Har varit lite trött ett tag. Inte alls som innan LCHF och inte sovtrött. Jag är på ett sätt pigg och orkar men ändå lite tung i huvudet. Kan bero på att jag behöver mer solljus, mer D-vitamin och att jag behöver ha ett lugnare tempo. Men snart ska jag iväg och yoga. Det ska bli skönt.

Jag har jobbat en hel del för att förändra maten i mina barns skola. Det är långt kvar men det känns bra att göra nåt.

onsdag 1 oktober 2008

Tillbaka

Oj, oj, oj! Jag har visst inte skrivit sedan i början av juli. Meningen med den här bloggen var ju att jag skulle skriva ofta för att liksom hålla koll på mig själv och inte ge upp. Fast ge upp känns inte som ett problem längre. Jag hamnade på platå. Gick ner till 98 kg i juli och sedan så hände inget med vikten på flera månader. Det spelade ingen roll hur jag åt. Försökte äta lite mer, äta mer fett, äta mindre med mejeriprodukter osv. Men vikten stod på 98 kg.

Men i söndags så sa det plopp och så visade vågen på 97,5 kg. Så jag hoppas att platån är bruten.

Måtten har ändrats lite. 96 cm i midjan och så har det försvunnit någon cm här och där. Och jag kunde köpa byxor i storlek 48 i lördags. Kändes riktigt, riktigt bra.

Så ge upp är som sagt inte något problem. Visst kommer det ibland tankar på mat och godsaker som jag inte ska äta men suget är aldrig så stort att det överväger problemen. Det handlar inte längre bara om vikten, när jag har läst så mycket om vad fel mat gör med kroppen så har jag verkligen ingen lust att äta sånt. Att lukta på saker räcker långt. Och det finns ju alternativ som funkar mycket bättre. Ett glas vin och en bit god ost till exempel.

Ett tag åt jag choklad lite titt som tätt. Alltid mörk choklad, minst 70 %, och inte speciellt stora bitar. Men det kändes inte bra att vara fast i det så jag tog och chokladfastade ett tag. Det var väldigt bra. Jag kommer fortfarande äta mörk choklad någon gång ibland men det får räcka med en gång i månaden eller när jag går på bio eller så.

Jag gillar inte att inte ha kontrollen. Jag har varit där och jag vill inte dit igen så varje tecken på att jag är på väg in i kontrollöst land så bromsar jag och vänder. Nej tack!

Nu hoppas jag att det ska flyta på igen. Jag har gått ner 16 kg nu och jag vill ha gått ner 20 kg innan hösten är slut. Det är ju bara 4 kg. Sedan så hoppas jag på att jag ska ha gått ner till 90 kg vid jul. Det är 13 veckor dit. Det skulle innebära ett halvt kilo i veckan. Inte omöjligt. Det är bra att ha något att sikta på.

onsdag 9 juli 2008

Rapport från en glad LCHF:are

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Men det har gått nedåt med vikten. Jag försöker äta lite mindre portioner och lite oftare istället. Jag äter vanligtvis några skivor bacon och ett eller två ägg till frukost. Lite keso, creme fraiche eller majonäs till. Till lunch blir det ofta rester som en köttbit med lite grönskaer och sås eller kryddsmör eller liknande. Till middag kött/fisk/fågel med lite grönsaker. Jag äter också ost till vissa mål. Ibland så äter jag något lite senare på kvällen och då blir det kanske ost, skinka eller så.

Vikt: 98,5 kg, -15 kg.
Mått: 97 cm i midjan, -33 cm.

Måttet har inte ändrat sig så mycket på sistone. Fast jag har mätit på lite andra ställen på kroppen och det har försvunnit någon cm här och där. Framförallt så tror jag att det tunnas ut lite mer jämt på kroppen nu. Jag har varit rätt kissnödig sista tiden och jag är inte alls svullen om fötterna som jag brukar vara om somrarna.

Jag är väldigt glad för att det går bra. Jag känner mig lugn, harmonisk och tillfreds i det stora hela. Och även stark och frisk. Lite småstress har det varit men jag kan ta det på ett bra sätt och det känns inte så farligt. Jag har köpt Chlorella som är vitamin och mineraltillskott av en alg. Det är helt naturligt och säga vara mycket bra. Ska låta hela familjen testa och se om det ger några resultat. För när man märker hur bra man kan må av rätt mat så är det lätt att bli väldigt mån om kroppen och psyket och allting och då vill man göra vad man kan för att må så bra man bara kan. Jag vill börja med styrketräning också. Ska ta reda på var och hur som funkar bäst.

måndag 16 juni 2008

100 jämt

Efter tips från en tjej på Kif om att det kan funka att äta lite oftare och lite mindre måltider så har jag försökt göra så ett tag. Det verkar funka bra för igår stod vågen på 100 kg, -13,5 kg.

I dag hoppade den uppåt lite men det tar jag inte så allvarligt på. Jag ska ju egentligen inte väga mig varje dag och eftersom mensen har kommit så kan det mycket väl vara den som bråkar.

Det svåra med att äta oftare är att jag så lätt glömmer bort att äta. Det är enklare att äta lite mer två gånger om dagen än att äta lite mindre portioner fyra-fem gånger. Fast det känns bättre på nåt vis att inte äta sig proppmätt och att inte bli vrålhungrig.

Vi ska åka på semester över midsommar så det ska bli spännande att se hur det går. Jag tror det är positivt att släppa vågen ett tag och att släppa allt annat omkring som stressar. Bara njuta av ledighet och vara med familjen. Maten ska nog funka också eftersom vi ju har eget hushåll.

torsdag 12 juni 2008

Positivt

Det känns bra. Riktigt bra. Jag känner mig smalare och jag känner mig positiv och glad. Vågen visar i dag 101 kg och måttbandet visar att det har försvunnit några cm här och där.

I morse stekte jag bacon och gjorde äggröra åt mig och barnen. Jag ska göra mitt bästa för att barnen ska få så bra mat som möjligt under sommaren. Dottern har varit sugen på olika saker sista dagarna. Hon är så lik mig. Har det där suget som är så svårt att stå emot. Så speciellt för hennes skull ska jag nu se till att det blir mat som stoppar suget. Själv har jag ju kommit över det där och det är så himlans skönt.

Jag ser verkligen positivt på det här nu. Jag ska kämpa på så att jag når tvåsiffrigt innan juni är slut.

tisdag 10 juni 2008

Grattis till mig!

I dag är det exakt 8 månader sedan jag la om kosten och började med lchf. Hur kan jag då summera min tid som lchf:are?

Jag har blivit piggare på dagarna och tröttare på kvällarna.
Jag sover bra, somnar snabbt och snarkar sällan och har inte längre några andningsuppehåll på nätterna.
Jag har gått ner 12 kg och tappat 30 cm i midjan.
Jag har vunnit över sockermonstret.
Jag är lugn, glad och förnöjsam.
Jag har fått en sund livsstil som jag kan leva med resten av mitt liv.
Jag har fått fin hy, bra tandhälsa och större muskler.
Jag är frisk, stark och mår bra.
Jag kan äntligen se mitt mål framför mig, det känns inte längre omöjligt eller svårt.
Jag har fått vänner på kif.
Jag har fått en massa ny kunskap.

Förstås har jag vunnit fler saker än så men jag tycker att det summerar mina 8 månader som lchf:are ganska bra.

tisdag 3 juni 2008

Skolmat

Snart har barnen sommarlov. De ska vara lediga hela sommaren och det känns mycket bra att kunna ge dem en hel sommar med bra mat. De ska visserligen vara en vecka i Finland med sin mormor men jag hoppas att hon kan ge dem bra mat också.

Skolmaten är inte mycket att hurra för. Ytterst lite kött och för lite och dåligt fett, massor av kolhydrater och så kryddor som innehåller glutamat. Det är något jag får fundera på över sommaren. Om jag ska skicka med dem egen mat eller försöka påverka.

Nu är det rena dagar som gäller

I lördags så vägde jag 101 kg. Så nu har jag gått ner 12,5 kg. Nu siktar jag på att komma under 100- strecket. Det ska jag ha gjort till midsommar.

Nu är det rena dagar som gäller. Jag har kört rena dagar någon vecka redan med det blev lite fusk med det under helgen så nu tar jag nya tag. Jag har också omvärderat lite vad som betyder rena dagar för mig.

Jag ska förstås inte äta något stärkelserikt, socker, spannmål, potatis osv. Inte äta något med mer än 5% kolhydrater och helst inte mer än 3%. Jag ska hålla grönsaksmängden på en lagom nivå vilket innebär lite sallad, paprika, gurka, broccoli, blomkål eller liknande till högst två mål men helst bara ett om dagen. Bara lite lök om jag äter lök. Jag ska inte dricka mjölk och inte äta choklad. Om jag dricker vin ska det vara högst ett glas och inte flera dagar i rad. Vispgrädde och hallon högst en gång/vecka och då i en liten mängd. Ca två msk hallon och lika mycket grädde. Vad det gäller vispgrädde så är det max en halv dl/dag.

Matmängden håller jag på en bra nivå tror jag nog. Tre mål om dagen och inte några enorma portioner. Jag äter mig lagom mätt och håller mig länge. Inga mellanmål. Lägger till extra fett emellanåt men inte hela tiden.

Jag ska försöka att inte väga mig varje dag. Kanske inte mer än två ggr i veckan. Det slår så lätt hit och dit och det stör mer än det känns bra att väga sig för ofta.

tisdag 27 maj 2008

Mätning och klokskap

Jag har gjort en helkroppsmätning i dag. Jag har alltså mätt vader, lår, mage osv. Ska mäta mig igen den 12 juli och se om det är någon skillnad.

Jag hittade en smart sak igår. Jag städade och hittade en lapp jag skrivit. En sak jag läst i en bok.

1. Bestäm exakt vad det är du vill.
2. Bestäm dig för att acceptera att betala priset för att nå målet.
3. Betala priset.

torsdag 22 maj 2008

Nya trevliga mått

I dag ser det fint ut.

Vikt: 102 kg, -11,5 kg
Mått: 98 cm, -32 cm

Mående: Började med att känna mig lite låg i dag också men så vägde jag mig och sen så läste jag positiva inlägg på Kif och nu sitter jag här med ett leende på läpparna och ett ljusare sinne.

Rörelse: För lite, men dagen har ju precis börjat. Kom precis på att jag ju faktiskt gick en del i går. Två promenader blev det.

onsdag 21 maj 2008

Depp och pepp

Av någon anledning som jag inte har helt klar för mig så känner jag mig lite nere. Det borde jag inte göra för jag mår förträffligt egentligen, solen skiner, jag har några möten inplanerade som kan leda till nya jobb och i eftermiddag ska barnen och jag åka på utflykt.

Jag får påminna mig om att se det positiva.

Igår så registrerade jag maten på MinMat för att se om jag äter fel eller för mycket men allt så jättebra ut. Bara ca 10 gram kolhydrater under hela dagen. 1700 kcal och så fördelningen 2% kolhydrater, 23% protein och 75% fett ungefär. Som det ska vara med andra ord.

tisdag 20 maj 2008

Status

Mina mått:

Vikten: 103,5 kg
Midjemåttet: -30 cm

Rörelse: Liten promenad igår annars något i underkant av vad jag skulle vilja

Mående: Jag mår bra, lite sur på mig själv för att vikten hoppar men glad att jag tar mig i kragen och skriver det och inte bara stoppar huvudet i sanden.

Fisar

Sedan jag började med lchf så har jag blivit mycket mer medveten om min kropp. Det är lätt att börja fundera i banor som: vad är det som är fel, när man får symptom som man aldrig skulle ha reagerat över förut. För en grej med den här kosten är ju att man blir av med problem som man inte ens visste att man hade och efter ett tag så har man vant sig vid att bara fungerar.

Som det här med luft i magen, fisar och allmänt tjorvig mage. De problemen har jag inte längre. Jag har aldrig tyckt att jag har haft något större problem med magen. Det är väl helt naturligt att fisa och bli lite tokig i magen emellanåt, har jag tänkt.

Men så igår så plötsligt kom där en fis och herregud tänkte jag, vad är det som är fel? Har jag fått i mig för mycket kolhydrater? Min reaktion beror naturligtvis på att jag inte har fisit på många månader. Inte en enda fis.

Några dagar tidigare fick jag plötsligt några sura uppstötningar och det var samma där. Vad är det för fel? Och min handled som inte gjort sig tillkänna på månader började värka och handen domna lite under natten. Och det är lätt att börja dra till med konspirationsteorier när man mått så väldigt bra så länge. Har någon spetsat min mat med kolhydrater?

I såna lägen är det bra att känna efter ytterligare och inse att jag ju mår bra. Handleden värker förstås för att jag slipade tapetskarvar. Magproblem kan ju uppstå ändå och troligtvis så har jag fått i mig något lite tokigt med tanke på att jag har ätit korv. Visserligen med bara 3 g kolhydrater/100 g men det finns ju en massa anat jox som kan ställa till det.

Men så bra mår jag alltså på lchf så jag reagerar på en fis.

tisdag 13 maj 2008

Bild

Den första bilden på bloggen. Så här ser jag ut i dag. Jag har ingen bra bild från oktober då jag började men ska ta en ny när jag har gått ner 20 kg. Här har jag gått ner 11 kg och tappat 28 cm i midjan.

Fusk och lögner - slut med det nu

Mitt fuskande resulterade i uppgång. Jag måste lära mig att det inte funkar. Det vore ju skillnad om jag verkligen fick kämpa för att låta bli onyttiga saker eller om det gav mig massor att äta fel. Men det gör det ju inte. Jag har verkligen inget behov av att äta sötsaker eller kolhydrater. Det är bara i bland jag blir sugen och då kan jag släcka det suget genom att äta något vettigt. Men mina oväntade framgångar fick mig att släppa kontrollen lite.
- Inte gör lite mörk choklad något. Lite mjölk går nog bra.
Jag känner igen beteendet. Och jag vill inte ha det tillbaka. Ätandet av fel saker blir en ersättning för något annat och det behöver jag definitivt inte.

Det dumma är ju att när jag gör så och när vågen visar uppgång så låter jag bli att skriva här och på kif. Och så vill jag inte väga mig. Jag släpper kontrollen över mig själv för att det är enklast så. En liten motgång och jag släpper taget. Istället för att konfrontera mig själv och stå upp för vad jag gör.

Men nu har jag tagit mig i kragen och skrivit både här och på kif och så ska jag skärpa mig med maten. Jag tror att jag äter lite för lite. Ska se till att få i mig mer fett och mer mat överhuvudtaget. Jag blev faktiskt lite förvånad när jag reggade vad jag åt på MinMat och såg att jag bara fick i mig ca 1100 kcal i går. Jag tyckte att jag åt rätt rejält. Jag var inte speciellt hungrig även om jag fick lite sug på kvällen. Men suget kan nog faktiskt också ha att göra med att min man jobbar borta den här veckan. Det var länge sedan han gjorde det och på den tiden så åt jag gärna för att minska saknaden.

Jag ska skriva här oftare och vara mer ärlig mot mig själv. Vad har jag för nytta av att lura mig själv?

Vikten gick upp till 103,5 kg men är nu på 102,5 kg igen. Måttet runt magen är - 28 cm. Så där har det också blivit en tillbakagång. Fast armmusklerna tycker jag verkar växa. Men det kan ju vara inbillning.

tisdag 6 maj 2008

Rörelse

Jag har rört mycket mer på mig också. I Åbo så gick jag massor. Blir inte lika mycket nu hemma men helt klar mer än förut. En stor fördel är att jag inte har suttit lika mycket framför datorn nu. Det känns bra att röra på sig, mycket bra. Det är lite synd att mitt jobb är så bundet till datorn. Svårt att göra annat än att sitta framför den. Men vädret bidrar också till att jag verkligen reser mig ur stolen och går ut.

Efter Åbo

Jag glömde skriva förra veckan. Efter min finlandsresa så vägde jag 103,5 kg. Kändes helt okej. Vägde mig några dagar senare och då stod vågen på 102,5 kg. Dagen efter stod den på 102 kg. Jag blev helt förbluffad. Med tanke på mitt lilla fuskade så trodde jag snarare att det skulle gå åt andra hållet. Jag har nämligen haft lite svårt att hålla mig från 86% choklad och några glas gammeldags mjölk. Har blivit lite nästan varje kväll. Och så har jag druckit ganska mycket vitt vin.

Men kanske har stressen eller den minskade stressen ett finger med i spelet. I Åbo var det visserligen intensivt men inte stressigt och sen jag kom hem har det också varit ganska lugnt.

Med maten i övrigt så tycker jag att det funkar bra. Jag har kommit helt in i det här sättet att äta. Nu är det nästan som att det inte finns något annat. Jag äter en hel del grönsaker och creme fraiche men det tycker jag verkar fungera rätt bra. I övrigt så är det nötkött, lax, räkor, ägg, kyckling, ost och lite fläskkött ibland. Jag äter inte alls så mycket fläskkött som jag gjorde tidigare. Vet inte om det har någon betydelse. Ibland så tar jag vispad grädde och hallon. Det är gott. Vet inte hur problematiskt det är heller. Men det känns som att det har hänt något nu. Det verkar inte vara lika känsligt som för ett tag sedan. Kanske känner sig kroppen tryggare nu.

Men jag ska ändå försöka att ta det lite lugnare på fuskfronten. Vill ju inte att det plötsligt ska börja gå åt fel håll.

måndag 28 april 2008

Hemma igen

Hemma igen efter en intensiv vecka. Det har funkat hyggligt med maten även om det var svårt att få i sig tillräckligt med fett. Det har blivit en del vin och ganska mycket grönsaker under veckan. Och många promenader. När jag kom hem så ställde jag mig på vågen och blev glad över att det inte hänt så mycket där. Skulle inte varit så kul om jag hade gått upp en massa i vikt. Lite har jag fuskat också. Har blivit några små smakbitar av choklad och lite efterrätt en gång. Men nu så kör jag på igen.

lördag 19 april 2008

Glad och nervös

Dålig på rapportering nu igen.

Men glädjande i dag är att vågen visar 103 kg vilket är -0,5 kg sen sist. Sammanlagt -10,5 sen starten. Och måttbandet hoppade plötsligt ner till -32 cm. Jag blir så glad när det går åt rätt håll.

Har också varit ute mer även om det skulle kunna vara ännu mer.

I dag ska jag åka till Åbo på kurs en vecka. Jag är lite orolig för hur det ska bli med maten men jag tror nog att det ska funka för det mesta. Och blir en måltid lite tokig så är det nog inte så farligt ändå. Finns ju ingen anledning att äta t ex pasta eller bröd utan då får jag väl äta lite mindre och sen äta något bättre på hotellrummet eller någon annanstans.

Nu måste jag packa. Spännande det här.

fredag 11 april 2008

Äntligen yoga

Jag har inte vägt och mätt mig ordentligt idag för jag hade ett tidigt morgonmöte. Ska ta vägningen i morgon istället. Men jag tror tyvärr att det står på samma som förra veckan.

I dag har jag varit på yoga i alla fall. Kändes bra.

Ska nog ta mig en promenad och tänka lite.

onsdag 9 april 2008

Sammanfattning

En liten sammanfattning om hur mina planer har gått.

Jag var ute och rörde på mig en hel del under helgen. Såna där lagoma promenader som är trevliga och så mycket frisk luft. Barnen och jag gick till bäcken och lekte, kul! I måndags så blev det inte så mycket datorsittande fast där blev min rörelse utflykter på stan. I går så rörde jag mig inte mycket och jag tror inte det blir så mycket i dag heller. Det snöar. Det borde väl inte spela någon roll men det är inte så lockande. Kanske tar en promenad i kväll.

Jag har ätit makrill och ägg till frukost i flera dagar och så tar jag magnesium (när jag kommer ihåg). Min jobbiga förkylning har tagit tid att försvinna. Känner fortfarande av lite snuva och hosta. Hoppas på att vitaminerna i äggen och makrillen och magnesiumet ska hjälpa till. Dottern vaknade i natt och kräktes. Jag hoppas att jag inte blir smittad.

Min våg har spökat lite några gånger. Plötsligt stod den på 101 kg fast den stod på 103,5 kg dagen innan. Men när jag ställde mig på vågen igen så visade den 103,5. En annan dag så hoppade den också några kilo ner och sen upp. Kanske behöver jag en ny våg. Fast tänk om den nya vågen visar att jag väger något kilo mer då är det ju inget roligt.

På fredag ska jag skriva upp vikt och mått igen. Får se hur det har gått. Verkar som det står still igen. Jag vill så gärna gå ner lite varje vecka.

fredag 4 april 2008

Vägdag i dag

Vägningsdag i dag.

Vikt: 103,5 kg (-10 kg, samma som förra veckan)
Mått: - 29 cm (- 2 cm sedan förra veckan)

Motionerandet har gått sådär. Jag har tagit mig ut varje dag men det har inte blivit några längre sträckor. Känner mig inte helt frisk än och så har inte tiden räckt till. Fast meningen var ju att jag skulle ta mig tid. Inte blev det yoga idag heller eftersom sonen är sjuk och ville att jag skulle stanna hemma med honom. Men jag ger inte upp för det. Ska ta några promenader under helgen och sikta på yoga nästa vecka.

Har ätit lite tokigt i några dagar. Inte innehållsmässigt utan mera mängd- och tidpunktsmässigt. Känner direkt att det inte är helt bra.

Det är vårigt och fint ute och jag skulle vilja gå ut. Disken tornar upp sig och mitt huvud känns tungt och jag har tenta på måndag och väntar på besked om jobbgrejer. Men tänk så skönt att ha en hängmatta att lägga sig i och så ligga där och gunga och filosofera i vårsolen.

tisdag 1 april 2008

Projekt 3

Motionerandet började sisådär eftersom jag är sjuk. Jag var sjuk i onsdags men vaknade pigg och kände mig frisk i torsdags och klappade mig för bröstet. På fredag eftermiddag fick jag feber igen och har sen dess varit riktigt eländig. I dag känns det något bättre men jag hade 38 graders feber i går kväll.

Så min tanke att börja promenera fullföljdes inte riktigt. Jag tog en tur till brevlådan och ett varv runt huset. Men jag har inga planer på att ge upp. Såg ett intressant program på tv i går som bekräftade det jag redan tror. Det handlade om hemligheten med att bli gammal. Fast inte bara gammal utan att hålla sig frisk och stark även när man är gammal. Jag är övertygad om att det beror på tre saker. Det beror nog på fler men tre grundorsaker. Och då räknar jag inte med några gener. Vad man äter, att man rör på sig och att man lever ett ostressigt liv.

1. Vad ska man äta? Jag tror egentligen att det handlar mer om vad man inte ska äta. Kanske har det inte så stor roll om man äter mest grönsaker eller mest kött. Det viktiga är nog att man inte äter socker, spannmål och konstiga tillsatser. Jag tror att det är viktigt att man får i sig fett men i övrigt så kan man nog äta lite vad som helst så länge man äter naturlig mat som människan är anpassad för. Dvs inte kakor, pasta, pommes frites, frallor, godis osv. Programmet visade ju också att alla de som blev gamla levde naturliga liv med naturlig mat. Om de gick över till den typiska västerländska maten så blev de tjocka och sjuka.

2. Motion. Alla mår bra av att röra på sig. Rörelse förbättrar syreupptagning, blodcirkulation, andning osv. Det är mycket bra. Men jag tror inte man behöver satsa på en elitidrottskarriär, det räcker nog långt med bara röra på sig på nästan vilket sätt som helst. Min egen högst privata åsikt är att det är bättre att vara rörlig över hela dagen än att satsa järnet vid något tillfälle ibland (även om forskare kommit fram till att tre 30 minuterspass i veckan göra nytta). Här kan jag själv förbättra massor. Jag sitter still för mycket. Skulle jag gå och stå och göra rörligare saker under dagen så skulle det vara en enorm förbättring. Jag behöver nog inte motionera massor. Bara röra på mig.

3. Stress. Stress påverkar kroppen mycket negativt. Överlag så stressar vi för mycket. I programmet så var inte de gamla stressade. De levde ett aktivt liv men de kunde konsten att koppla av. Det visade sig att folk som går i kyrkan ofta lever ett längre liv. Det har inget med religion att göra utan med avkoppling och meditation. Kan man stressa av så blir inte stressen lika farlig. Men det bästa är förstås att inte stressa alls.

Jag är rätt bra på att koppla av. Jag blir stressad ibland och det är inte så bra men jag har också bra förutsättningar för avkoppling. Jag ska ta upp yogan igen som har blivit lite lidande. Och så ska jag börja promenera. Det är också ett sätt att koppla av. Och kosten har jag ju redan ändrat.

Trots att jag är sjuk och känner mig lite matt så känner jag mig också mycket peppad. Så enkelt egentligen. Röra på sig, koppla av. Det är ett projekt det här - mitt mående. Ett intressant projekt. Så mycket lättare det är att ta det till sig och göra rätt när man får det tydligt presenterat.

Äta rätt, röra på mig varje dag, gå på yoga en gång i veckan och planera min tid så jag undviker stressen.

Sen finns det förstås massor av andra saker som får en att må bra. Att umgås med vänner, kärlek, beröring, att ha kul, vackra saker... ja allt möjligt. Jag börjar det här projektet i dag den 1 april och det är inget skämt. Om en månad ska jag göra den första utvärderingen.

torsdag 27 mars 2008

Ny vägdag

Jag tar vägningen i dag istället eftersom jag blev så glad när jag steg på vågen.

Vikt: 103,5 kg vilket är -10 kg
Mått: -27 cm

Äntligen minus tio kilo!

onsdag 26 mars 2008

Nya tag

Vikten står fortfarande och stampar. Antagligen är det någon slags platå jag har hamnat på. Ibland så tycker jag det är helt okej. Jag vet ju hur jag ska äta och det är väl bara att leva på så släpper det så småningom. Då tänker jag också att jag ska låta bli vågen ett tag. Andra gånger vill jag hitta orsaken och då börjar jag testa mig fram lite. Men utsvävningarna är inte så stora. Lite mer grönsaker ungefär. Och vågen åker fram varje dag.

Under påsken så har jag ätit lite mer kolhydrater. Mer grönsaker, mer grädde, lite vin och snaps och lite choklad. Trodde det skulle visas sig på vågen men jag har inte gått upp nämnvärt fast å andra sidan har jag inte gått ner heller. Däremot så har jag blivit förkyld. Hosta, skrovlig hals och huvudvärk. Har försökt kurera mig med kokosfett och lite annat.

Jag hoppas det blir vår snart och att jag blir frisk snabbt. Då ska jag sätta igång med promenader. Jag tror att jag skulle må mycket bra av att röra på mig mer och få andas mer frisk luft. Jag har så himla svårt att komma igång bara.

Jag måste skriva här oftare för att det ska vara en peppning. Känner att jag hamnar i en sån där svacka som jag till varje pris vill undvika. Har varit sugen på choklad i några dagar och inte kunnat låta bli att äta lite. Jag har inte moffat i mig men det skrämmer mig lite att lusten finns där så tydligt. Jag vill inte hamna där igen. Jag vill att det här ska fungera för det får mig att må så bra. Det är ju så skönt att slippa suget och problemen som kommer med svårigheten att låta bli att äta onyttigt.

Nej nu ska jag bestämma mig för att från och med måndag nästa vecka så ska jag ta en promenad varje dag. Jag höll på att skriva varannan eller tre dagar i veckan eller... men nej, nu måste jag ge mig själv en chans. En promenad för att få igång mig, inte för att motionera hysteriskt eller nåt sånt. För att röra på mig, för att komma ut. Jag ska också se till att äta ordentligt. Och så ska jag börja veckoväga mig igen och skriva upp resultaten här. Jag börjar veckoväga mig nu på fredag.

Jag behöver det här, så enkelt är det.

tisdag 11 mars 2008

Lite av varje

Jag är visst lite dålig på att skriva här. Får jag bättra mig på.

Så vad har hänt? Vikten hoppade upp men hoppade relativt snabbt nedåt igen. Jag tror att jag måste se det här som den process det är. Troligtvis så blir jag känsligare ju mer jag utesluter. Men jag tror också att det är en del i läkningsprocessen. När det har gått ett tag så kommer jag säkert underfund med vad som funkar och vad som inte funkar plus att jag säkert klarar av mer när min vikt har stabiliserat sig och kroppen har läkt.

Egentligen så är det ju positivt att kroppen reagerar och inte vill ha det dåliga längre. Förut var den matad med det hela tiden och hann inte reagera lika fort.

Vi hade fest i helgen då min man fyllde 40. Det funkade toppen med smörgåstårta som var gjorde efter lchf, med äggstanning istället för bröd. jag drack bara lite vitt vin och hade ingen längtan efter något annat. Varken drinkar eller sötsaker. Det var mycket skönt att vakna upp dagen efter och må bra på alla sätt och vis. Jag har haft lätt för att dricka för mycket vid fester, rom och cola som bara har slunkit ner den ena efter den andra. Tårtor och sötsaker har stått där och skrikit efter mig och rätt ofta har jag smugit till mig lite extra när ingen har sett. Jag känner mig fri nu.

Jag var på möte förra veckan. Lunch ingick så jag skickade en lista på vad jag äter och vad jag inte äter. Det funkade utmärkt. Fast jag får nog även lägga till att jag inte äter så väldigt mycket. För portionen med kycklingsallad jag fick var enorm. Det var tzatziki till och den lådan var också stor. Det var ungefär 4 normalportioner för min del. Kändes dumt att behöva slänga så mycket.

Fick höra igår att det syns att jag har gått ner i vikt. Sånt är sammet för både öron och själ.

Mina mått då:

Vikt 104,5 kg, -9 kg
Mått -27 cm

måndag 25 februari 2008

Känslig

Här går det upp och ner. Som vanligt kanske jag borde tillägga. Börjar ju se ett mönster nu. Fast jag tror att orsaken kan vara rätt enkelt. Jag äter strikt ett tag och tycker sedan att det borde vara okej att äta lite mindre strikt. Och vad händer då? Jo, jag går upp i vikt. Och så får jag ont i huvudet och är lite extra hungrig och lite mer lättretlig.

Jag har nu ganska klart för mig att boven i dramat är kolhydrater. Jag är nog känsligare än jag trodde. När jag har ätit strikt ett tag, vilket innebär kött, fisk, ägg och liknande plus lite extra smör, så funkar kroppen som den ska. Det går inte helt spikrakt nedåt men jag är lugn, mår bra och går ner i vikt. Men när jag lägger till lite grönsaker, dricker några glas rött vin, kanske slarvar lite med fettet och äter lite för mycket creme fraiche och liknande så tar det nån dag och sedan så märker jag att jag är kolhydratpåverkad. Det kommer inte genast utan det tar som sagt någon eller några dagar. Och så fort jag börjar äta strikt igen så kommer huvudvärken. Jag tolkar det som att kroppen får lägga om driften igen. Är jag alltså så jäkla känslig?

Jag tror att rött vin inte funkar så bra för min del. När jag har druckit torrt vitt vin så funkar det bättre. Så det röda får vara ett bra tag framöver. Nåt glas vitt kan jag nog unna mig ibland.

Det är inte speciellt svårt att äta strikt. Det funkar utmärkt. Jag ska ta reda på mer om vilka grönsaker jag kan äta. För grönsaker är trevliga. Jag kan nästa äta stekt lök som godis. Och det funkar ju inte så bra för min del. Jag har tyvärr lånat ut mina Skaldemanböcker, jag skulle behöva läsa om 50+ nu känner jag. Egentligen så vet jag ju redan vad det handlar om, men som ett stöd.

lördag 16 februari 2008

Glad igen

Jag har gått ner ytterligare ett kilo och det känns så jäkla bra!

Vikt: 104.5 kg vilket är -9 kg på 4 månader, vilket är lite drygt ett halv kg i veckan.
Mått: -24 cm

Jag hoppar lite upp och ner i vikt och står stilla emellanåt men det går ändå nedåt och jag blir så glad.

Tio kilo har varit lite av en gräns för mig förut , det har varit jobbigt och kämpigt att gå ner tio kg på andra metoder och sen har det inte blivit så mycket mer. Det som är så skönt nu är att det inte alls känns likadant. Det känns inte som en vändpunkt eller ge upp punkt utan som ja! då fortsätter vi.

Jag var på yoga i går och det känns bra för kroppen. Ska försöka ta mig dit en gång i veckan. Ska också ägna den kommande veckan åt att sova, vara ute och äta bra då barnen har sportlov och jag ska vara hemma så mycket som möjligt.

Det finns människor omkring mig som berättar om sina problem, små problem kan hända men ändå problem. Och jag har lösningen. Jag känner ju igen mig, det de berättar om har varit jag. Så har det varit för mig. Nu är det inte så längre. Tänk om jag kunde få dem att förstå att det mycket väl kan bero på maten de äter. Jag brukar slinka in små antydningar om att jag inte har de problemen längre sen jag lade om kosten. Men jag känner att de inte är riktigt mottagliga.

Det är synd, jag vill dem ju väl.

tisdag 12 februari 2008

Förbannad

Jag blir ledsen och arg. Jag har själv i många år ätit fel mat. I vissa fall har jag varit medveten om att det inte varit så bra och i vissa fall har jag ätit så som jag trott att man ska äta. Men det är inte så svårt att se på saken med sunt förnuft och förstå hur det hänger ihop. Jag tycker att det blir mycket tydligt när man får alla pusselbitarna.

I många år har jag druckit dricka nästan varje dag, jag har ätit i huvudsak potatis, pasta och bröd och så har jag ätit godis, kakor eller glass flera gånger i veckan. Dessutom har jag ätit för lite fett. Och för lite bra fett. Jag har också fått i mig en massa kemikalier av olika slag. Detsamma gäller mina barn.

Inte konstigt att jag är överviktig, inte konstigt att jag mår så mycket bättre nu när jag äter mer naturlig mat. Jag tyckte att jag mådde rätt så bra innan men nu så mår jag ju så mycket bättre. Jag märker skillnaden. Jag förstår skillnaden. Och jag ser på mina barn att de mår bättre.

Men så kommer det någon och vill få det till att maten jag äter och som även mina barn äter i viss utsträckning skulle vara dålig.

Okej, jag kan ta diskussionen om jag får några vettiga argument. Jag kan köpa det om jag får veta något viktigt som jag missat. Men jag kan inte ta det när jag vet att personen i fråga inte skulle höja på ögonbrynen det minsta om jag istället för rent kött, fisk, ägg, smör, feta mejeriprodukter och lite grönsaker skulle gå med mina barn till McDonalds flera gånger i veckan och om jag skulle ge dem sockrad yoghurt till frukost och godis eller glass ofta, vitt bröd, margarin osv.

Jag kan förstå att folk höjer på ögonbrynen om de tror att det är en diet jag kör, om de tror att jag proppar i mina barn något ensidigt konstigt. Men jag ger dem naturlig mat, jag ger dem inget annorlunda eller konstigt. Det jag har gjort är i stället att jag tagit bort helt eller har minskat på sådant socker, kemikalier och andra onyttiga saker. Jag ger dem möjligheten till ett bra liv och det ifrågasätts. Då blir jag förbannad.

Jag har själv blivit lurad och inte förstått i så många år. Nu när jag kan se igen så vill jag inte bli motarbetad av människor utan insikt och utan vettiga argument.

Det svåra är inte att få barnen att äta bra mat. Det svåra är att få folk att förstås att de inte är snälla om de ger mina barn godis, kakor, glass, pasta, ketchup, bröd och socker. Jamenvisst, ge dem ett paket cigaretter och ett rakblad också när ni ändå är i gång.

söndag 10 februari 2008

Rädd för att falla

Jag är livrädd för att få återfall. Livrädd för att äta något som kan få mig att tappa fart och hamna vid sidan av vägen. Visst kan jag smaka en pytteliten bit av något men det lilla känns ganska meningslöst så därför låter jag bli. Jag kan inte tänka mig ens att "fuska" litegrann. Jag vet att det här funkar för mig och att det kommer att ta mig till målet. Men jag vet också hur lätt det är att halka tillbaka. Därför vågar jag knappt ens tänka på att äta något som skulle kunna förstöra för mig.

Jag blev bjuden på lunch av min pappa häromdagen. Naturligtvis är det svårt att få någon bra mat på vanliga lunchrestauranger. Jag "krånglade" och tog bara en kycklingfilé, lite gräddfilssås och lite grönsaker. Och så tog jag fyra bregottpaket (såna där små). Det var okej men inte så gott. Den mat jag gör hemma är mycket godare. Det känns lite meningslöst att gå ut och äta när man får betala för mat man egentligen inte vill ha. Men jag blev ju bjuden.

Min pappa vet hur jag äter och att det får mig att må bra och gå ner i vikt. Men när jag tog de fyra bregottpaketen så tittade han skeptiskt på mig och frågade om det verkligen var bra att äta så mycket smör. Ja, sa jag, det är ju det som får mig att gå ner i vikt. Och så tittade jag på hans stora portion med pannkaka, sylt och grädde. Fast jag sa inget.

Jag har sovit för lite sista tiden. Det är inte bra. Jag behöver min sömn. Hade jobbig huvudvärk i går och har känt mig hängig hela veckan. Men jag fick sova lite mer i natt. Det var skönt och jag har mått mycket bättre i dag. Jag tror att jag kanske skulle ha blivit sjuk om jag inte hade ätit som jag gör.

Jag är glad för att det är lätt att äta så här. Mat har blivit något enkelt. Visst kan det vara lite krångligt att äta någon annanstans än hemma och visst har man ingen fantasi ibland. Men ätandet har blivit enkelt av den anledningen att det inte upptar hela min vakna tid längre. Och ingredienserna behöver inte vara så många. Smör, ost, ägg och kött räcker långt. Fast uj vad mycket ägg det går åt hemma. Och jag köper helst bara ekologiska. Men jag blundar för kostnaden. Jag vet ju vad äggen ger mig och min familj. Det kan jag inte få av något annat livsmedel så det är värt varenda krona.

tisdag 5 februari 2008

Nedåt igen

Det funkar utmärkt att äta enligt Skaldemans 50+. Jag äter knappt några kolhydrater alls. Några gröna blad eller en tugga av nån grönsak ibland. Jag äter mer smör/fett och feta köttprodukter. Ägg förstås. Och mer regelbundet. Det funkar bra för mig. Det är inte så stor skillnad mot hur jag har ätit sedan oktober men lite mer koncentrerat på nåt sätt. Jag tycker om att vara ohungrig och jag känner mig piggare och gladare nu när jag äter ännu mer fett.

Hur mycket är mycket kan man ju fråga sig. Nja, inte så jättemycket faktiskt. Jag sätter inte i mig ett halvt kg smör varje dag. Men jag har några matskedar smör på maten om det är magert kött, jag blandar i någon matsked extra i min äggröra och lite vispgrädde. Några äggulor i fläskfärsen och så vidare.

Ger det nåt resultat då? Ja det gör ju det :0)
Jag vägde mig nyss och vågen visar 105,5 kg vilket är minus 8 kg och mått bandet säger minus 24 cm. Hurra, jag blir så glad!

måndag 28 januari 2008

Inga döda björnar mer

Jag har troligtvis ätit för lite sista tiden och för rörigt. Har gått runt och varit hungrig och liksom inte fått till det ordentligt med måltiderna. Men i går började jag med nya tag. Ska nu försöka äta mer ordentliga mål när jag väl äter. Så i dag åt jag äggröra på två ägg och bacon till frukost (när jag kände mig hungrig). Sedan gjorde jag fläskfärsbiffar efter Skaldemans recept. Det blev 500 g fläskfärs, 2,5 dl vispgrädde och fem äggulor, lite kryddor, rörde ihop och så stekte jag i smör. Jättegott blev det och jag åt nog två tredjedelar. Det var klockan 13. Behöver jag säga att jag är mätt fortfarande? Klockan är 21.30.

I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.

Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.

Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.

lördag 26 januari 2008

Står still

Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.

Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.

Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.

fredag 18 januari 2008

Upplysningsdags

Jag hittade ju oväntat en granne som äter ungefär som jag och är inne på samma tänk. När jag berättade om mig och hur jag funkar så sa hon att jag troligtvis är väldigt insulinkänslig och är/har varit i riskzonen för att få diabetes typ 2. Alltså, det är ju inte något konstigt eller oväntat med det men jag vaknade ändå upp. Jag har nog inte riktigt kunnat ta till mig att jag skulle kunna bli sjuk av min övervikt eller det jag har ätit. Jag har alltid varit väldigt frisk, det är lätt att förneka saker då.

Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)

Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.

Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.

Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.

Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.

Det är synd om människorna.

Det är skönt att lyssna på kroppen

Vägningsdag och ett kilo upp. Midjemåttet är detsamma som sist. Jag är inte så ledsen. Har börjat inse att jag tydligen funkar så. Lite ner, lite upp, lite mer ner, lite upp, lite ner, lite upp, lite mer ner. Och de lärde säger ju att man inte ska stirra på vikten. Det är måtten som är det viktiga och ja, ja känner ju att måtten förändras. Jag har ju inte mätt någon annanstans än midjan så det är svårt att avgöra exakt vad som händer i resten av kroppen. Men det känns.

Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.

Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.

onsdag 16 januari 2008

Smalare

Några promenader har det blivit men inte så mycket som jag skulle vilja. Jobbar för mycket och för konstiga tider. Inte orkar jag gå ut och gå när jag kommer hem halv elva på kvällen. Jag vill ju ha solsken på mig. Eller i alla fall ljus.

Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.

Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.

Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.

Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).

Natti natti.

måndag 14 januari 2008

Resultat

Vikt -7 kg (106,5)
Mått -20 cm

Hurra!

Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.

Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.

fredag 11 januari 2008

Gå ut

I går var jag ute och gick. Att det ska vara så svårt när det är så lätt. För mig är ute, naturen, skogen en stor del av mig. Jag har alltid varit ute mycket, speciellt när jag hade hund. Men sen har det blivit mindre och mindre. Det har ju en hel del med jobbet att göra. När jag studerade och jobbade samtidigt så levde jag ju nästan vid datorn. Och nu sitter jag mycket här också eftersom det mesta av mitt jobb utförs här.

Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.

Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.

Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.

Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.

Slut med choklad

Ligger kvar på samma vikt och mått. Har insett några saker. Bland annat att jag inte kan äta mörk choklad. Jag har tagit ett par bitar nu och då och det är väl inget, trodde jag. Men det är ett bra sätt att lura sig själv på. När jag tänker på det så inser jag att chokladen nog varit en orsak till att GI metoden inte funkade nån längre tid för mig.

Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.

Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.

Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.

Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.

onsdag 9 januari 2008

Beroende och tillsatser

Det är skönt att helgerna är över nu. Nu behöver jag inte frestas att äta något jag egentligen inte vill ha.

Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.

Jag vill inte tillbaks dit.

Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.

Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.

Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.

Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.

Sjuk

Jag kände mig lite sträv i halsen i några dagar. Det var just inte mer än så. Sen hade jag fest, ost och vin och mörk choklad. Så långt var det rätt okej. Inledde visserligen med sött bubbelvin. Men i takt med att alkoholen ökade i kroppen så försvann förnutet något. Så när en kompis bjöd på någon slags färdigblandad drink så drack jag.

Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.

Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?

tisdag 1 januari 2008

1 januari 2008

2008, ett nytt år. Jag gillar nya år. Nya tag, nya möjligheter.

Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.

Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.

Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.

Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.