Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar