söndag 30 december 2007

Gott!

Igår åt vi riktigt god mat. Extra mört gräsbeteskött med röksmak. Till det gräddkokad vitkål. Och lite rött vin. Som efterrätt lite mörk chokladtryffel.

I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.

Livet är gott!

fredag 28 december 2007

Den bästa julklappen

Julen är över och jag är glad. Det är nog första julen jag har gått ner i vikt. Jag var lite orolig att jag skulle ha gått upp. Har ätit mer (mörk) choklad än jag borde och druckit lite glögg. Egentligen har jag inte fuskat mycket, de små bitar jag har tagit extra eller de snapsar som slunkit ner har inte varit i några större mängder. Men eftersom jag kände det där jobbiga suget komma och puffa mig i sidan några gånger så var jag förstås lite fundersam.

Så i morse tänkte jag först inte väga mig. Men när jag tog fram måttbandet och det visade på -18 cm i midjan så hoppade jag på vågen och den visade på 108 kg alltså -5,5 kg! Hurra! Det känns jättebra! Jag hade nog inte haft råd att gå upp nu, då hade risken för att jag tappat orken varit överhängande. Jag tror att jag hade fixat det ändå men det hade varit motigt. Bara det här suget som gjort sig påmint emellanåt under julen har varit nära att dra ner mig i eländet igen. Jag som varit så glad för att suget var borta har funnit mig själv sneglande på Alladin-kartongen och fått bita ihop för att inte mumsa i mig.

Jag vill att det här ska gå vägen. Jag vill må bra. Jag vill gå ner i vikt. Jag har ju allt att vinna på det. Vad ska jag med godis till? Godis som innehåller härdat fett, färgämnen och socker. Vad ska jag med kolhydrater till som får mig att gå upp i vikt, blir så där oändligt trött och som ständigt pockar på mer och mer och mer? Vad ska jag med glutamat och sötningsmedel till? Om jag är hungrig så är det bara att äta, god nyttig mat. Det finns inga restriktioner och inga dåliga samveten med den här maten. Jag kan sätta mig i soffan och moffa i mig nygjorda revbenspjäll med god sås till om jag vill. Om klockan så är tio på kvällen.

Så där ja, nu har jag peppat mig själv. Nästa år kommer att bli ett bra år. Tänk att starta året genom att redan vara på gång med naturligt ätande. Så bra jag och min familj kommer att må. Det kommer att bli toppen.

onsdag 19 december 2007

Ett nytt mål

Jag behöver ett nytt mål. Jag gick tillbaka och läste det första inlägget. Där skrev jag att det här inte är meningen att bli en hälsoblogg men det har det ju egentligen blivit. Vilket inte gör något. Men jag ska ju också gå ner i vikt och jag har lite tappat grejen med att skriva den här bloggen då jag slutade skriva så noga vad jag väger.

Så för att tagga mig ska jag nu ta upp det igen.

Mitt första mål var att gå ner till 109 kg och minska några cm i midjan. Det har jag gjort. Det var ett tag sedan men sen har jag gått upp lite och så ner lite och så upp igen.

Jag vägde mig i dag och väger 109 kg. Jag mätte midjan och har minskat 17 cm. Det är ju skitbra ju.

Mitt nästa mål är 104 kg och minus fler cm i midjan. Jag har ingen aning om hur det funkar med minskningen i midjan så jag låter bli att skriva nåt speciellt mått. I dag är det den 19 december. Det är snart jul och även om jag inte kommer att äta några snabba kolhydrater så är ju risken att jag får i mig sådant som inte direkt triggar viktnedgång, grädde, ischoklad och alkohol. Så det kan ta lite extra tid. Men jag vill gå ner och jag ska gå ner. Och det ska inte ta alltför lång tid.

Karaktär

Läste på kolhydrater i fokus om en lymfareningskur. Koka en liter vatten med fem hela nejlikor och tre lagerblad och drick under dagen. Ska man göra i tre veckor. Jag provar. Det smakar te ungefär så det funkar ju att dricka.

Ute är det vackert frostvitt och jag ska nog ta mig en promenad. Skriver nog för det är en massa saker jag borde göra. Just nu har jag ingen större lust att jobba. Jag vill mysa, ha jul och pyssla istället.

Jag är glad för att jag har upptäckt det här. Ja jag har skrivit det förut men så är det ju. För första gången i mitt överviktiga liv har jag hittat ett sätt som funkar. Det känns så rätt. Jag har alltid varit en frisk person trots min övervikt men nu inser jag ju att det har funnits många små problem som jag inte direkt har sammankopplat med övervikten och kosten förut. Hela tiden upptäcker jag små saker som blivit bättre. Det gör ju att det inte är ett dugg svårt att fortsätta äta så här. Visst händer det att jag blir lite sugen ibland men det är lätt att tänka klart och säga nej tack. Jag vet inte ens vad det verkligen är jag är sugen på. Som igår när barnen åt varsin dajmbit. Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle ta en. Liksom undermedvetet. Av gammal vana. Inte för att jag verkligen ville ha.

När jag var liten så pratades det mycket om karaktär. Alla sa att min syster hade sån karaktär som kunde låta bli att äta godis. Jag hade ingen karaktär för jag ville vräka i mig. Jag har under hela mitt liv saknat den där karaktären trots att jag vid många andra tillfällen verkligen kunnat hålla fast vid saker utan problem. Så skönt det är nu att förstå att det inte har berott på någon svaghet från min sida utan att jag inte har "tålt" den mat jag har ätit. Den har triggat igång mitt hemska sug och jobbiga hunger. Jag ser ju att min dotter är som jag. Min son har aldrig haft dessa problem, han är en annan sort. Men min älskade lilla dotter har haft samma desperata blick som jag och ätit bröd, kakor och godis med samma frenesi som jag. Och hur det tröstar mitt arma modershjärta när jag ser vad bra mat gör för henne. Hur hon lugnt kan äta lagom mycket och nöja sig med det. Hur hon kan ta en kaka och sedan gå iväg och leka istället för att hänga över kakfatet.

Det känns som att jag vill tacka någon, men vem? Tack i alla fall, för att jag upptäckte det här medan barnen är någorlunda små och innan jag fått för stora problem.

Så, nu är det bara resten av världen kvar.

måndag 17 december 2007

Rapport

Jag gick ju upp lite efter att jag nått min första målvikt så då började jag fundera på vad som var orsaken. Jag har minskat rejält på mjölk och grädde, varit noga med hur mycket och vilka grönsaker jag har ätit och ökat på fettet. Det här fick vågen att stabilisera sig och sakta börja vika nedåt igen. I lördags vägde jag in mig på -5 kg. Känns verkligen bra.

Fast jag har varit på julbord i helgen och så var vi bortbjudna. Jag åt lax, lite sill, renkött, ost, nötter och lite annat. Så jag höll mig ganska så bra till vad jag kan äta. Men jag smakade en pyttebit jansson (som inte alls var god) och lite, lite chokladpudding (som var väldigt söt). Det kan ju ha varit nåt i maten som jag inte hade koll på men jag tror inte det var nån större fara. Fast visst är det så att jag inte vill väga mig just nu. Jag väntar några dagar. Jag var lite arg i går som jag brukade vara förut och jag var mer sugen än vanligt så jag antar att jag fick i mig nåt olämpligt. Men inget som inte kan botas med lite extra fett och protein.

Svärmor ville bjuda mig på glögg och då jag tackade nej och berättade att jag slutat med socker så gjorde hon glögg på lightsaft, glöggessens och värmde i micron. Hu! Då dricker jag hellre riktig glögg. Jag smakade pyttelite för att vara artig men varför i hellskotta ska man vara artig när det handlar om ens hälsa? Det var sötsliskigt och inte alls i min smak och dessutom kändes det som att dricka gift. Blä.

Igår var vi ute i skogen och letade julgran. Jag har (bara) ätit så här sedan oktober, jag har (bara) gått ner fem kilo och ändå så märker jag en sån tydlig skillnad på orken. Jag är inte alls lika flåsig och orkeslös som förut trots att jag inte har tränat något alls. Härligt!

måndag 10 december 2007

Trött

Jag är trött. Vet inte vad det beror på. Men det kan nog vara så att kroppen behöver tid på sig att ställa om. Det kan ta månader eller till och med år innan man märker alla förbättringar. Så det är helt enkelt så att det här är mitt liv nu.

Jag känner mig jävligt taggad. Det här är toppen trots tröttheten. Det är så himla skönt att äta så här när jag slipper vara hungrig.

Ny idé att prova

Jag vet inte vad jag skulle göra utan Kolhydrater i fokus. Allt jag undrar över får jag svar på där. Av riktiga människor som har egen erfarenhet. Vad är väl råd från någon som inte varit i samma situation värda, egentligen?

Kanske är det så enkelt att jag inte går ner i vikt just nu för att jag äter för mycket grädde och mjölk. Tydligen kan en del stå stilla när de äter det. Läste också om en kvinna som gått ner massor i vikt. Hon äter fyra ägg, ett paket bacon och 50 gram smör till frukost. Sen dricker hon te med kokosfett i. Till middag äter hon kött/ fisk eller liknande med mycket fett och lite, lite grönsaker. Hon äter oftast bara två mål om dagen men blir hon hungrig så äter hon oavsett tidpunkt. Om man tänker på saken ur ett ursprungligt perspektiv så låter det ju riktigt. Jägarfolk långt tillbaka i tiden åt nog knappast mer än ett par mål om dagen och då åt de väl mest kött och mest de feta delarna. Skulle jag tro.

Om man äter det kroppen är avsedd att få i sig så stabiliseras vikten för att vara överviktig är inte ett normalt tillstånd.

Tillbaka

Jag är en riktig velpotta. Nu har jag plockat fram vågen igen. Inte blev jag lugnare av att ha den borta, istället gick jag och oroade mig för att jag kanske skulle gå upp i vikt.

Jag har stått still ett tag nu. 109,5 kg står det på. Nån centimeter till har försvunnit i midjan. Fast det är svårt att mäta tycker jag. Inte lätt att få snöret på exakt samma ställe varje gång och dra åt exakt lika hårt. Men jag tror att det har försvunnit ca 14 cm i midjan.

Jag har märkt att jag mår bra av att äta grönsaker. Ett tag provade jag att äta bara fett och protein men då fick jag halsbränna. Äter jag lite grönsaker så funkar det bättre. Jag äter paprika, lök, broccoli, sallad, gurka, haricots verts, brysselkål och liknande grönsaker. Jag vet inte om det påverkar vikten. Har inte märkt nån markant skillnad.

Jag vill som sagt gå ner mer och fortare i vikt men samtidigt så känner jag att jag ska fortsätta äta så här. Det finns liksom inget att ge upp. Jag mår bra av att utesluta snabba kolhydrater och de kan inte få mig att gå ner i vikt. Så då finns det ju ingen anledning att börja äta såna igen.

Men jag vill gå ner i vikt nu!

onsdag 5 december 2007

Veckorapport

Det är spännande det här. Tänk att det kan betyda så mycket vad man äter. Jag blir lätt orolig, eller blev kanske jag borde skriva för igår upptäckte jag att den där jobbiga fjärils farmen som brukar husera i min mage faktiskt kan hålla sig i skinnet. Sonen svarade inte när jag ringde hem, fast han borde varit hemma. Förut skulle jag ha blivit mycket orolig och fantisera ihop tusen möjliga scenarion. Men även om jag förstås ville veta var han var så kunde jag ta det lugnt, jag stressade inte alls upp mig och jag hittade inte på några hemska historier. Och han var ju där, i garaget.

Jag har också märkt en annan sak, att jag känner mig lite smartare. Eller klarare kanske. Jag läser finska och det är inte den enklaste saken här i världen. Men plötsligt så känns det som om min hjärna fungerar bättre när jag pluggar.

Naturligtvis kan jag inbilla mig eller så kan det bero på andra saker. Men jag tror att det har med min omläggning av kosten att göra. Det blir väl den åttonde eller nionde veckan jag äter så här nu och det är toppen. Att slippa suget och kunna stå emot begäret är underbart.

Jag saknar vågen lite. Lite, lite oro finns det för att jag ska ha gått upp i vikt när jag väl väger mig igen. Men sen tänker jag att va fan, jag vinner ju så mycket annat på att äta så här. Det är viktigt för mig att gå ner i vikt men jag tror ju att det bara handlar om små justeringar i fall jag inte minskar i vikt direkt. Det finns hur som helst ingen anledning att börja äta kolhydrater igen.

måndag 3 december 2007

Att äta djur

Många är vegetarianer eller veganer av etiska skäl. Det förstår jag. Jag är själv sån att jag tycker det är hemskt att låta djur lida för min skull och i mina grubblande stunder kan jag fundera över vilken rätt jag har osv. Men samtidigt är det ju så att jag måste välja mellan att leva eller dö. Om jag inte kan äta kött så kan jag lika gärna ta livet av mig. Faktiskt. Det är ju det jag gör om jag äter socker och snabba kolhydrater och undviker animaliskt fett och protein. Långsamt och plågsamt.

Jag tycker inte att djurhållning och köttproduktion sköts särskilt bra idag men det innebär inte att jag tänker förstöra min hälsa genom att bli vegetarian. Istället kan jag påverka genom att välja närproducerat ekologiskt kött, viltkött m.m.

Vi är köttätare, så enkelt är det. Om man äter det man är gjord för att äta så mår man bra.

Det finns förstås många argument för det ena eller det andra men ibland måste man helt enkelt göra val här i livet. Jag väljer att äta kött för att det är bäst för mig men jag väljer också att tänka på djuren och hur de mår och göra vad jag kan för att de ska få det bättre.

Pust väck

Vågen är borta nu. Känns lite som att falla fritt. Dumt egentligen. Jag vänjer mig nog.

I helgen var vi på kalas och jag drack te. Fungerade utmärkt. För säkerhets skull hade jag tagit med mig nödproviant i form av en liten bit 99% choklad. Men jag behövde den inte. Det var alls inga problem med att låta bli kakorna. Och det är så jävla skönt. Som att vara fri från ett tidigare begär.

Jag har läst Lars Wilsons bok Välfärdens ohälsa, andra upplagan och den har verkligen fått mig att inse att jag inte kan gå tillbaks till att äta som jag gjorde förut. Socker, mjöl, pasta, ris och potatis är inga alternativ. Det är inte nyttigt och det behövs inte. Så varför äta det? Visst kan det vara gott men jag röker ju inte, dricker inga mängder med alkohol och tar inga droger även om det säkert kan finns positiva upplevelser förknippat med dem också, så varför nyttja dessa onödiga saker?

Det betyder så mycket mer för mig att vara frisk och stark och må bra än att äta något bara för att det är gott. Dessutom så är den här maten jag äter fantastiskt god och innebär inga offer från mig sida. Jag kan äta en blodig biff med grillade grönsaker och hemgjord bearnaisesås och gå ner i vikt av det. Hur sjutton ska jag kunna klaga på det?

lördag 1 december 2007

Skippa vågen

Jag borde skippa vågen eller i alla fall väga mig mycket mer sällan. Har vägt mig nu och väger 110 kg vilket förstås känns tråkigt då jag vägde 109 förra veckan. Men eftersom jag mår bra och kommer att fortsätta äta så här så spelar det ju inte så stor roll. Vikten kommer nog att stabilisera sig vad det lider. Så det borde räcka om jag kontrollväger mig någon gång i månaden. Visst är det svårt att låta bli men det skulle nog vara bra.

Så jag kanske skulle prova att inte väga mig igen förrän den 14 december. Måste nog be mannen min gömma vågen om jag ska kunna låta bli. Ja jag ska prova det. Att bli för fokuserad vid vikten får mig lätt att känna mig misslyckad och ledsen om jag inte går ner varje vecka.

Okej då gör jag så. Jag väger mig inte förrän den 14:e december och rapporterar istället här om hur jag mår.