Den bästa julklappen

Julen är över och jag är glad. Det är nog första julen jag har gått ner i vikt. Jag var lite orolig att jag skulle ha gått upp. Har ätit mer (mörk) choklad än jag borde och druckit lite glögg. Egentligen har jag inte fuskat mycket, de små bitar jag har tagit extra eller de snapsar som slunkit ner har inte varit i några större mängder. Men eftersom jag kände det där jobbiga suget komma och puffa mig i sidan några gånger så var jag förstås lite fundersam.

Så i morse tänkte jag först inte väga mig. Men när jag tog fram måttbandet och det visade på -18 cm i midjan så hoppade jag på vågen och den visade på 108 kg alltså -5,5 kg! Hurra! Det känns jättebra! Jag hade nog inte haft råd att gå upp nu, då hade risken för att jag tappat orken varit överhängande. Jag tror att jag hade fixat det ändå men det hade varit motigt. Bara det här suget som gjort sig påmint emellanåt under julen har varit nära att dra ner mig i eländet igen. Jag som varit så glad för att suget var borta har funnit mig själv sneglande på Alladin-kartongen och fått bita ihop för att inte mumsa i mig.

Jag vill att det här ska gå vägen. Jag vill må bra. Jag vill gå ner i vikt. Jag har ju allt att vinna på det. Vad ska jag med godis till? Godis som innehåller härdat fett, färgämnen och socker. Vad ska jag med kolhydrater till som får mig att gå upp i vikt, blir så där oändligt trött och som ständigt pockar på mer och mer och mer? Vad ska jag med glutamat och sötningsmedel till? Om jag är hungrig så är det bara att äta, god nyttig mat. Det finns inga restriktioner och inga dåliga samveten med den här maten. Jag kan sätta mig i soffan och moffa i mig nygjorda revbenspjäll med god sås till om jag vill. Om klockan så är tio på kvällen.

Så där ja, nu har jag peppat mig själv. Nästa år kommer att bli ett bra år. Tänk att starta året genom att redan vara på gång med naturligt ätande. Så bra jag och min familj kommer att må. Det kommer att bli toppen.