Jag tar vägningen i dag istället eftersom jag blev så glad när jag steg på vågen.
Vikt: 103,5 kg vilket är -10 kg
Mått: -27 cm
Äntligen minus tio kilo!
torsdag 27 mars 2008
onsdag 26 mars 2008
Nya tag
Vikten står fortfarande och stampar. Antagligen är det någon slags platå jag har hamnat på. Ibland så tycker jag det är helt okej. Jag vet ju hur jag ska äta och det är väl bara att leva på så släpper det så småningom. Då tänker jag också att jag ska låta bli vågen ett tag. Andra gånger vill jag hitta orsaken och då börjar jag testa mig fram lite. Men utsvävningarna är inte så stora. Lite mer grönsaker ungefär. Och vågen åker fram varje dag.
Under påsken så har jag ätit lite mer kolhydrater. Mer grönsaker, mer grädde, lite vin och snaps och lite choklad. Trodde det skulle visas sig på vågen men jag har inte gått upp nämnvärt fast å andra sidan har jag inte gått ner heller. Däremot så har jag blivit förkyld. Hosta, skrovlig hals och huvudvärk. Har försökt kurera mig med kokosfett och lite annat.
Jag hoppas det blir vår snart och att jag blir frisk snabbt. Då ska jag sätta igång med promenader. Jag tror att jag skulle må mycket bra av att röra på mig mer och få andas mer frisk luft. Jag har så himla svårt att komma igång bara.
Jag måste skriva här oftare för att det ska vara en peppning. Känner att jag hamnar i en sån där svacka som jag till varje pris vill undvika. Har varit sugen på choklad i några dagar och inte kunnat låta bli att äta lite. Jag har inte moffat i mig men det skrämmer mig lite att lusten finns där så tydligt. Jag vill inte hamna där igen. Jag vill att det här ska fungera för det får mig att må så bra. Det är ju så skönt att slippa suget och problemen som kommer med svårigheten att låta bli att äta onyttigt.
Nej nu ska jag bestämma mig för att från och med måndag nästa vecka så ska jag ta en promenad varje dag. Jag höll på att skriva varannan eller tre dagar i veckan eller... men nej, nu måste jag ge mig själv en chans. En promenad för att få igång mig, inte för att motionera hysteriskt eller nåt sånt. För att röra på mig, för att komma ut. Jag ska också se till att äta ordentligt. Och så ska jag börja veckoväga mig igen och skriva upp resultaten här. Jag börjar veckoväga mig nu på fredag.
Jag behöver det här, så enkelt är det.
Under påsken så har jag ätit lite mer kolhydrater. Mer grönsaker, mer grädde, lite vin och snaps och lite choklad. Trodde det skulle visas sig på vågen men jag har inte gått upp nämnvärt fast å andra sidan har jag inte gått ner heller. Däremot så har jag blivit förkyld. Hosta, skrovlig hals och huvudvärk. Har försökt kurera mig med kokosfett och lite annat.
Jag hoppas det blir vår snart och att jag blir frisk snabbt. Då ska jag sätta igång med promenader. Jag tror att jag skulle må mycket bra av att röra på mig mer och få andas mer frisk luft. Jag har så himla svårt att komma igång bara.
Jag måste skriva här oftare för att det ska vara en peppning. Känner att jag hamnar i en sån där svacka som jag till varje pris vill undvika. Har varit sugen på choklad i några dagar och inte kunnat låta bli att äta lite. Jag har inte moffat i mig men det skrämmer mig lite att lusten finns där så tydligt. Jag vill inte hamna där igen. Jag vill att det här ska fungera för det får mig att må så bra. Det är ju så skönt att slippa suget och problemen som kommer med svårigheten att låta bli att äta onyttigt.
Nej nu ska jag bestämma mig för att från och med måndag nästa vecka så ska jag ta en promenad varje dag. Jag höll på att skriva varannan eller tre dagar i veckan eller... men nej, nu måste jag ge mig själv en chans. En promenad för att få igång mig, inte för att motionera hysteriskt eller nåt sånt. För att röra på mig, för att komma ut. Jag ska också se till att äta ordentligt. Och så ska jag börja veckoväga mig igen och skriva upp resultaten här. Jag börjar veckoväga mig nu på fredag.
Jag behöver det här, så enkelt är det.
tisdag 11 mars 2008
Lite av varje
Jag är visst lite dålig på att skriva här. Får jag bättra mig på.
Så vad har hänt? Vikten hoppade upp men hoppade relativt snabbt nedåt igen. Jag tror att jag måste se det här som den process det är. Troligtvis så blir jag känsligare ju mer jag utesluter. Men jag tror också att det är en del i läkningsprocessen. När det har gått ett tag så kommer jag säkert underfund med vad som funkar och vad som inte funkar plus att jag säkert klarar av mer när min vikt har stabiliserat sig och kroppen har läkt.
Egentligen så är det ju positivt att kroppen reagerar och inte vill ha det dåliga längre. Förut var den matad med det hela tiden och hann inte reagera lika fort.
Vi hade fest i helgen då min man fyllde 40. Det funkade toppen med smörgåstårta som var gjorde efter lchf, med äggstanning istället för bröd. jag drack bara lite vitt vin och hade ingen längtan efter något annat. Varken drinkar eller sötsaker. Det var mycket skönt att vakna upp dagen efter och må bra på alla sätt och vis. Jag har haft lätt för att dricka för mycket vid fester, rom och cola som bara har slunkit ner den ena efter den andra. Tårtor och sötsaker har stått där och skrikit efter mig och rätt ofta har jag smugit till mig lite extra när ingen har sett. Jag känner mig fri nu.
Jag var på möte förra veckan. Lunch ingick så jag skickade en lista på vad jag äter och vad jag inte äter. Det funkade utmärkt. Fast jag får nog även lägga till att jag inte äter så väldigt mycket. För portionen med kycklingsallad jag fick var enorm. Det var tzatziki till och den lådan var också stor. Det var ungefär 4 normalportioner för min del. Kändes dumt att behöva slänga så mycket.
Fick höra igår att det syns att jag har gått ner i vikt. Sånt är sammet för både öron och själ.
Mina mått då:
Vikt 104,5 kg, -9 kg
Mått -27 cm
Så vad har hänt? Vikten hoppade upp men hoppade relativt snabbt nedåt igen. Jag tror att jag måste se det här som den process det är. Troligtvis så blir jag känsligare ju mer jag utesluter. Men jag tror också att det är en del i läkningsprocessen. När det har gått ett tag så kommer jag säkert underfund med vad som funkar och vad som inte funkar plus att jag säkert klarar av mer när min vikt har stabiliserat sig och kroppen har läkt.
Egentligen så är det ju positivt att kroppen reagerar och inte vill ha det dåliga längre. Förut var den matad med det hela tiden och hann inte reagera lika fort.
Vi hade fest i helgen då min man fyllde 40. Det funkade toppen med smörgåstårta som var gjorde efter lchf, med äggstanning istället för bröd. jag drack bara lite vitt vin och hade ingen längtan efter något annat. Varken drinkar eller sötsaker. Det var mycket skönt att vakna upp dagen efter och må bra på alla sätt och vis. Jag har haft lätt för att dricka för mycket vid fester, rom och cola som bara har slunkit ner den ena efter den andra. Tårtor och sötsaker har stått där och skrikit efter mig och rätt ofta har jag smugit till mig lite extra när ingen har sett. Jag känner mig fri nu.
Jag var på möte förra veckan. Lunch ingick så jag skickade en lista på vad jag äter och vad jag inte äter. Det funkade utmärkt. Fast jag får nog även lägga till att jag inte äter så väldigt mycket. För portionen med kycklingsallad jag fick var enorm. Det var tzatziki till och den lådan var också stor. Det var ungefär 4 normalportioner för min del. Kändes dumt att behöva slänga så mycket.
Fick höra igår att det syns att jag har gått ner i vikt. Sånt är sammet för både öron och själ.
Mina mått då:
Vikt 104,5 kg, -9 kg
Mått -27 cm
måndag 25 februari 2008
Känslig
Här går det upp och ner. Som vanligt kanske jag borde tillägga. Börjar ju se ett mönster nu. Fast jag tror att orsaken kan vara rätt enkelt. Jag äter strikt ett tag och tycker sedan att det borde vara okej att äta lite mindre strikt. Och vad händer då? Jo, jag går upp i vikt. Och så får jag ont i huvudet och är lite extra hungrig och lite mer lättretlig.
Jag har nu ganska klart för mig att boven i dramat är kolhydrater. Jag är nog känsligare än jag trodde. När jag har ätit strikt ett tag, vilket innebär kött, fisk, ägg och liknande plus lite extra smör, så funkar kroppen som den ska. Det går inte helt spikrakt nedåt men jag är lugn, mår bra och går ner i vikt. Men när jag lägger till lite grönsaker, dricker några glas rött vin, kanske slarvar lite med fettet och äter lite för mycket creme fraiche och liknande så tar det nån dag och sedan så märker jag att jag är kolhydratpåverkad. Det kommer inte genast utan det tar som sagt någon eller några dagar. Och så fort jag börjar äta strikt igen så kommer huvudvärken. Jag tolkar det som att kroppen får lägga om driften igen. Är jag alltså så jäkla känslig?
Jag tror att rött vin inte funkar så bra för min del. När jag har druckit torrt vitt vin så funkar det bättre. Så det röda får vara ett bra tag framöver. Nåt glas vitt kan jag nog unna mig ibland.
Det är inte speciellt svårt att äta strikt. Det funkar utmärkt. Jag ska ta reda på mer om vilka grönsaker jag kan äta. För grönsaker är trevliga. Jag kan nästa äta stekt lök som godis. Och det funkar ju inte så bra för min del. Jag har tyvärr lånat ut mina Skaldemanböcker, jag skulle behöva läsa om 50+ nu känner jag. Egentligen så vet jag ju redan vad det handlar om, men som ett stöd.
Jag har nu ganska klart för mig att boven i dramat är kolhydrater. Jag är nog känsligare än jag trodde. När jag har ätit strikt ett tag, vilket innebär kött, fisk, ägg och liknande plus lite extra smör, så funkar kroppen som den ska. Det går inte helt spikrakt nedåt men jag är lugn, mår bra och går ner i vikt. Men när jag lägger till lite grönsaker, dricker några glas rött vin, kanske slarvar lite med fettet och äter lite för mycket creme fraiche och liknande så tar det nån dag och sedan så märker jag att jag är kolhydratpåverkad. Det kommer inte genast utan det tar som sagt någon eller några dagar. Och så fort jag börjar äta strikt igen så kommer huvudvärken. Jag tolkar det som att kroppen får lägga om driften igen. Är jag alltså så jäkla känslig?
Jag tror att rött vin inte funkar så bra för min del. När jag har druckit torrt vitt vin så funkar det bättre. Så det röda får vara ett bra tag framöver. Nåt glas vitt kan jag nog unna mig ibland.
Det är inte speciellt svårt att äta strikt. Det funkar utmärkt. Jag ska ta reda på mer om vilka grönsaker jag kan äta. För grönsaker är trevliga. Jag kan nästa äta stekt lök som godis. Och det funkar ju inte så bra för min del. Jag har tyvärr lånat ut mina Skaldemanböcker, jag skulle behöva läsa om 50+ nu känner jag. Egentligen så vet jag ju redan vad det handlar om, men som ett stöd.
lördag 16 februari 2008
Glad igen
Jag har gått ner ytterligare ett kilo och det känns så jäkla bra!
Vikt: 104.5 kg vilket är -9 kg på 4 månader, vilket är lite drygt ett halv kg i veckan.
Mått: -24 cm
Jag hoppar lite upp och ner i vikt och står stilla emellanåt men det går ändå nedåt och jag blir så glad.
Tio kilo har varit lite av en gräns för mig förut , det har varit jobbigt och kämpigt att gå ner tio kg på andra metoder och sen har det inte blivit så mycket mer. Det som är så skönt nu är att det inte alls känns likadant. Det känns inte som en vändpunkt eller ge upp punkt utan som ja! då fortsätter vi.
Jag var på yoga i går och det känns bra för kroppen. Ska försöka ta mig dit en gång i veckan. Ska också ägna den kommande veckan åt att sova, vara ute och äta bra då barnen har sportlov och jag ska vara hemma så mycket som möjligt.
Det finns människor omkring mig som berättar om sina problem, små problem kan hända men ändå problem. Och jag har lösningen. Jag känner ju igen mig, det de berättar om har varit jag. Så har det varit för mig. Nu är det inte så längre. Tänk om jag kunde få dem att förstå att det mycket väl kan bero på maten de äter. Jag brukar slinka in små antydningar om att jag inte har de problemen längre sen jag lade om kosten. Men jag känner att de inte är riktigt mottagliga.
Det är synd, jag vill dem ju väl.
Vikt: 104.5 kg vilket är -9 kg på 4 månader, vilket är lite drygt ett halv kg i veckan.
Mått: -24 cm
Jag hoppar lite upp och ner i vikt och står stilla emellanåt men det går ändå nedåt och jag blir så glad.
Tio kilo har varit lite av en gräns för mig förut , det har varit jobbigt och kämpigt att gå ner tio kg på andra metoder och sen har det inte blivit så mycket mer. Det som är så skönt nu är att det inte alls känns likadant. Det känns inte som en vändpunkt eller ge upp punkt utan som ja! då fortsätter vi.
Jag var på yoga i går och det känns bra för kroppen. Ska försöka ta mig dit en gång i veckan. Ska också ägna den kommande veckan åt att sova, vara ute och äta bra då barnen har sportlov och jag ska vara hemma så mycket som möjligt.
Det finns människor omkring mig som berättar om sina problem, små problem kan hända men ändå problem. Och jag har lösningen. Jag känner ju igen mig, det de berättar om har varit jag. Så har det varit för mig. Nu är det inte så längre. Tänk om jag kunde få dem att förstå att det mycket väl kan bero på maten de äter. Jag brukar slinka in små antydningar om att jag inte har de problemen längre sen jag lade om kosten. Men jag känner att de inte är riktigt mottagliga.
Det är synd, jag vill dem ju väl.
tisdag 12 februari 2008
Förbannad
Jag blir ledsen och arg. Jag har själv i många år ätit fel mat. I vissa fall har jag varit medveten om att det inte varit så bra och i vissa fall har jag ätit så som jag trott att man ska äta. Men det är inte så svårt att se på saken med sunt förnuft och förstå hur det hänger ihop. Jag tycker att det blir mycket tydligt när man får alla pusselbitarna.
I många år har jag druckit dricka nästan varje dag, jag har ätit i huvudsak potatis, pasta och bröd och så har jag ätit godis, kakor eller glass flera gånger i veckan. Dessutom har jag ätit för lite fett. Och för lite bra fett. Jag har också fått i mig en massa kemikalier av olika slag. Detsamma gäller mina barn.
Inte konstigt att jag är överviktig, inte konstigt att jag mår så mycket bättre nu när jag äter mer naturlig mat. Jag tyckte att jag mådde rätt så bra innan men nu så mår jag ju så mycket bättre. Jag märker skillnaden. Jag förstår skillnaden. Och jag ser på mina barn att de mår bättre.
Men så kommer det någon och vill få det till att maten jag äter och som även mina barn äter i viss utsträckning skulle vara dålig.
Okej, jag kan ta diskussionen om jag får några vettiga argument. Jag kan köpa det om jag får veta något viktigt som jag missat. Men jag kan inte ta det när jag vet att personen i fråga inte skulle höja på ögonbrynen det minsta om jag istället för rent kött, fisk, ägg, smör, feta mejeriprodukter och lite grönsaker skulle gå med mina barn till McDonalds flera gånger i veckan och om jag skulle ge dem sockrad yoghurt till frukost och godis eller glass ofta, vitt bröd, margarin osv.
Jag kan förstå att folk höjer på ögonbrynen om de tror att det är en diet jag kör, om de tror att jag proppar i mina barn något ensidigt konstigt. Men jag ger dem naturlig mat, jag ger dem inget annorlunda eller konstigt. Det jag har gjort är i stället att jag tagit bort helt eller har minskat på sådant socker, kemikalier och andra onyttiga saker. Jag ger dem möjligheten till ett bra liv och det ifrågasätts. Då blir jag förbannad.
Jag har själv blivit lurad och inte förstått i så många år. Nu när jag kan se igen så vill jag inte bli motarbetad av människor utan insikt och utan vettiga argument.
Det svåra är inte att få barnen att äta bra mat. Det svåra är att få folk att förstås att de inte är snälla om de ger mina barn godis, kakor, glass, pasta, ketchup, bröd och socker. Jamenvisst, ge dem ett paket cigaretter och ett rakblad också när ni ändå är i gång.
I många år har jag druckit dricka nästan varje dag, jag har ätit i huvudsak potatis, pasta och bröd och så har jag ätit godis, kakor eller glass flera gånger i veckan. Dessutom har jag ätit för lite fett. Och för lite bra fett. Jag har också fått i mig en massa kemikalier av olika slag. Detsamma gäller mina barn.
Inte konstigt att jag är överviktig, inte konstigt att jag mår så mycket bättre nu när jag äter mer naturlig mat. Jag tyckte att jag mådde rätt så bra innan men nu så mår jag ju så mycket bättre. Jag märker skillnaden. Jag förstår skillnaden. Och jag ser på mina barn att de mår bättre.
Men så kommer det någon och vill få det till att maten jag äter och som även mina barn äter i viss utsträckning skulle vara dålig.
Okej, jag kan ta diskussionen om jag får några vettiga argument. Jag kan köpa det om jag får veta något viktigt som jag missat. Men jag kan inte ta det när jag vet att personen i fråga inte skulle höja på ögonbrynen det minsta om jag istället för rent kött, fisk, ägg, smör, feta mejeriprodukter och lite grönsaker skulle gå med mina barn till McDonalds flera gånger i veckan och om jag skulle ge dem sockrad yoghurt till frukost och godis eller glass ofta, vitt bröd, margarin osv.
Jag kan förstå att folk höjer på ögonbrynen om de tror att det är en diet jag kör, om de tror att jag proppar i mina barn något ensidigt konstigt. Men jag ger dem naturlig mat, jag ger dem inget annorlunda eller konstigt. Det jag har gjort är i stället att jag tagit bort helt eller har minskat på sådant socker, kemikalier och andra onyttiga saker. Jag ger dem möjligheten till ett bra liv och det ifrågasätts. Då blir jag förbannad.
Jag har själv blivit lurad och inte förstått i så många år. Nu när jag kan se igen så vill jag inte bli motarbetad av människor utan insikt och utan vettiga argument.
Det svåra är inte att få barnen att äta bra mat. Det svåra är att få folk att förstås att de inte är snälla om de ger mina barn godis, kakor, glass, pasta, ketchup, bröd och socker. Jamenvisst, ge dem ett paket cigaretter och ett rakblad också när ni ändå är i gång.
söndag 10 februari 2008
Rädd för att falla
Jag är livrädd för att få återfall. Livrädd för att äta något som kan få mig att tappa fart och hamna vid sidan av vägen. Visst kan jag smaka en pytteliten bit av något men det lilla känns ganska meningslöst så därför låter jag bli. Jag kan inte tänka mig ens att "fuska" litegrann. Jag vet att det här funkar för mig och att det kommer att ta mig till målet. Men jag vet också hur lätt det är att halka tillbaka. Därför vågar jag knappt ens tänka på att äta något som skulle kunna förstöra för mig.
Jag blev bjuden på lunch av min pappa häromdagen. Naturligtvis är det svårt att få någon bra mat på vanliga lunchrestauranger. Jag "krånglade" och tog bara en kycklingfilé, lite gräddfilssås och lite grönsaker. Och så tog jag fyra bregottpaket (såna där små). Det var okej men inte så gott. Den mat jag gör hemma är mycket godare. Det känns lite meningslöst att gå ut och äta när man får betala för mat man egentligen inte vill ha. Men jag blev ju bjuden.
Min pappa vet hur jag äter och att det får mig att må bra och gå ner i vikt. Men när jag tog de fyra bregottpaketen så tittade han skeptiskt på mig och frågade om det verkligen var bra att äta så mycket smör. Ja, sa jag, det är ju det som får mig att gå ner i vikt. Och så tittade jag på hans stora portion med pannkaka, sylt och grädde. Fast jag sa inget.
Jag har sovit för lite sista tiden. Det är inte bra. Jag behöver min sömn. Hade jobbig huvudvärk i går och har känt mig hängig hela veckan. Men jag fick sova lite mer i natt. Det var skönt och jag har mått mycket bättre i dag. Jag tror att jag kanske skulle ha blivit sjuk om jag inte hade ätit som jag gör.
Jag är glad för att det är lätt att äta så här. Mat har blivit något enkelt. Visst kan det vara lite krångligt att äta någon annanstans än hemma och visst har man ingen fantasi ibland. Men ätandet har blivit enkelt av den anledningen att det inte upptar hela min vakna tid längre. Och ingredienserna behöver inte vara så många. Smör, ost, ägg och kött räcker långt. Fast uj vad mycket ägg det går åt hemma. Och jag köper helst bara ekologiska. Men jag blundar för kostnaden. Jag vet ju vad äggen ger mig och min familj. Det kan jag inte få av något annat livsmedel så det är värt varenda krona.
Jag blev bjuden på lunch av min pappa häromdagen. Naturligtvis är det svårt att få någon bra mat på vanliga lunchrestauranger. Jag "krånglade" och tog bara en kycklingfilé, lite gräddfilssås och lite grönsaker. Och så tog jag fyra bregottpaket (såna där små). Det var okej men inte så gott. Den mat jag gör hemma är mycket godare. Det känns lite meningslöst att gå ut och äta när man får betala för mat man egentligen inte vill ha. Men jag blev ju bjuden.
Min pappa vet hur jag äter och att det får mig att må bra och gå ner i vikt. Men när jag tog de fyra bregottpaketen så tittade han skeptiskt på mig och frågade om det verkligen var bra att äta så mycket smör. Ja, sa jag, det är ju det som får mig att gå ner i vikt. Och så tittade jag på hans stora portion med pannkaka, sylt och grädde. Fast jag sa inget.
Jag har sovit för lite sista tiden. Det är inte bra. Jag behöver min sömn. Hade jobbig huvudvärk i går och har känt mig hängig hela veckan. Men jag fick sova lite mer i natt. Det var skönt och jag har mått mycket bättre i dag. Jag tror att jag kanske skulle ha blivit sjuk om jag inte hade ätit som jag gör.
Jag är glad för att det är lätt att äta så här. Mat har blivit något enkelt. Visst kan det vara lite krångligt att äta någon annanstans än hemma och visst har man ingen fantasi ibland. Men ätandet har blivit enkelt av den anledningen att det inte upptar hela min vakna tid längre. Och ingredienserna behöver inte vara så många. Smör, ost, ägg och kött räcker långt. Fast uj vad mycket ägg det går åt hemma. Och jag köper helst bara ekologiska. Men jag blundar för kostnaden. Jag vet ju vad äggen ger mig och min familj. Det kan jag inte få av något annat livsmedel så det är värt varenda krona.
tisdag 5 februari 2008
Nedåt igen
Det funkar utmärkt att äta enligt Skaldemans 50+. Jag äter knappt några kolhydrater alls. Några gröna blad eller en tugga av nån grönsak ibland. Jag äter mer smör/fett och feta köttprodukter. Ägg förstås. Och mer regelbundet. Det funkar bra för mig. Det är inte så stor skillnad mot hur jag har ätit sedan oktober men lite mer koncentrerat på nåt sätt. Jag tycker om att vara ohungrig och jag känner mig piggare och gladare nu när jag äter ännu mer fett.
Hur mycket är mycket kan man ju fråga sig. Nja, inte så jättemycket faktiskt. Jag sätter inte i mig ett halvt kg smör varje dag. Men jag har några matskedar smör på maten om det är magert kött, jag blandar i någon matsked extra i min äggröra och lite vispgrädde. Några äggulor i fläskfärsen och så vidare.
Ger det nåt resultat då? Ja det gör ju det :0)
Jag vägde mig nyss och vågen visar 105,5 kg vilket är minus 8 kg och mått bandet säger minus 24 cm. Hurra, jag blir så glad!
Hur mycket är mycket kan man ju fråga sig. Nja, inte så jättemycket faktiskt. Jag sätter inte i mig ett halvt kg smör varje dag. Men jag har några matskedar smör på maten om det är magert kött, jag blandar i någon matsked extra i min äggröra och lite vispgrädde. Några äggulor i fläskfärsen och så vidare.
Ger det nåt resultat då? Ja det gör ju det :0)
Jag vägde mig nyss och vågen visar 105,5 kg vilket är minus 8 kg och mått bandet säger minus 24 cm. Hurra, jag blir så glad!
måndag 28 januari 2008
Inga döda björnar mer
Jag har troligtvis ätit för lite sista tiden och för rörigt. Har gått runt och varit hungrig och liksom inte fått till det ordentligt med måltiderna. Men i går började jag med nya tag. Ska nu försöka äta mer ordentliga mål när jag väl äter. Så i dag åt jag äggröra på två ägg och bacon till frukost (när jag kände mig hungrig). Sedan gjorde jag fläskfärsbiffar efter Skaldemans recept. Det blev 500 g fläskfärs, 2,5 dl vispgrädde och fem äggulor, lite kryddor, rörde ihop och så stekte jag i smör. Jättegott blev det och jag åt nog två tredjedelar. Det var klockan 13. Behöver jag säga att jag är mätt fortfarande? Klockan är 21.30.
I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.
Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.
Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.
I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.
Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.
Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.
lördag 26 januari 2008
Står still
Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
fredag 18 januari 2008
Upplysningsdags
Jag hittade ju oväntat en granne som äter ungefär som jag och är inne på samma tänk. När jag berättade om mig och hur jag funkar så sa hon att jag troligtvis är väldigt insulinkänslig och är/har varit i riskzonen för att få diabetes typ 2. Alltså, det är ju inte något konstigt eller oväntat med det men jag vaknade ändå upp. Jag har nog inte riktigt kunnat ta till mig att jag skulle kunna bli sjuk av min övervikt eller det jag har ätit. Jag har alltid varit väldigt frisk, det är lätt att förneka saker då.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Det är skönt att lyssna på kroppen
Vägningsdag och ett kilo upp. Midjemåttet är detsamma som sist. Jag är inte så ledsen. Har börjat inse att jag tydligen funkar så. Lite ner, lite upp, lite mer ner, lite upp, lite ner, lite upp, lite mer ner. Och de lärde säger ju att man inte ska stirra på vikten. Det är måtten som är det viktiga och ja, ja känner ju att måtten förändras. Jag har ju inte mätt någon annanstans än midjan så det är svårt att avgöra exakt vad som händer i resten av kroppen. Men det känns.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
onsdag 16 januari 2008
Smalare
Några promenader har det blivit men inte så mycket som jag skulle vilja. Jobbar för mycket och för konstiga tider. Inte orkar jag gå ut och gå när jag kommer hem halv elva på kvällen. Jag vill ju ha solsken på mig. Eller i alla fall ljus.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
måndag 14 januari 2008
Resultat
Vikt -7 kg (106,5)
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
fredag 11 januari 2008
Gå ut
I går var jag ute och gick. Att det ska vara så svårt när det är så lätt. För mig är ute, naturen, skogen en stor del av mig. Jag har alltid varit ute mycket, speciellt när jag hade hund. Men sen har det blivit mindre och mindre. Det har ju en hel del med jobbet att göra. När jag studerade och jobbade samtidigt så levde jag ju nästan vid datorn. Och nu sitter jag mycket här också eftersom det mesta av mitt jobb utförs här.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Slut med choklad
Ligger kvar på samma vikt och mått. Har insett några saker. Bland annat att jag inte kan äta mörk choklad. Jag har tagit ett par bitar nu och då och det är väl inget, trodde jag. Men det är ett bra sätt att lura sig själv på. När jag tänker på det så inser jag att chokladen nog varit en orsak till att GI metoden inte funkade nån längre tid för mig.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
onsdag 9 januari 2008
Beroende och tillsatser
Det är skönt att helgerna är över nu. Nu behöver jag inte frestas att äta något jag egentligen inte vill ha.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Sjuk
Jag kände mig lite sträv i halsen i några dagar. Det var just inte mer än så. Sen hade jag fest, ost och vin och mörk choklad. Så långt var det rätt okej. Inledde visserligen med sött bubbelvin. Men i takt med att alkoholen ökade i kroppen så försvann förnutet något. Så när en kompis bjöd på någon slags färdigblandad drink så drack jag.
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
tisdag 1 januari 2008
1 januari 2008
2008, ett nytt år. Jag gillar nya år. Nya tag, nya möjligheter.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
söndag 30 december 2007
Gott!
Igår åt vi riktigt god mat. Extra mört gräsbeteskött med röksmak. Till det gräddkokad vitkål. Och lite rött vin. Som efterrätt lite mörk chokladtryffel.
I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.
Livet är gott!
I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.
Livet är gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)