Jag har troligtvis ätit för lite sista tiden och för rörigt. Har gått runt och varit hungrig och liksom inte fått till det ordentligt med måltiderna. Men i går började jag med nya tag. Ska nu försöka äta mer ordentliga mål när jag väl äter. Så i dag åt jag äggröra på två ägg och bacon till frukost (när jag kände mig hungrig). Sedan gjorde jag fläskfärsbiffar efter Skaldemans recept. Det blev 500 g fläskfärs, 2,5 dl vispgrädde och fem äggulor, lite kryddor, rörde ihop och så stekte jag i smör. Jättegott blev det och jag åt nog två tredjedelar. Det var klockan 13. Behöver jag säga att jag är mätt fortfarande? Klockan är 21.30.
I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.
Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.
Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.
måndag 28 januari 2008
lördag 26 januari 2008
Står still
Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
fredag 18 januari 2008
Upplysningsdags
Jag hittade ju oväntat en granne som äter ungefär som jag och är inne på samma tänk. När jag berättade om mig och hur jag funkar så sa hon att jag troligtvis är väldigt insulinkänslig och är/har varit i riskzonen för att få diabetes typ 2. Alltså, det är ju inte något konstigt eller oväntat med det men jag vaknade ändå upp. Jag har nog inte riktigt kunnat ta till mig att jag skulle kunna bli sjuk av min övervikt eller det jag har ätit. Jag har alltid varit väldigt frisk, det är lätt att förneka saker då.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Det är skönt att lyssna på kroppen
Vägningsdag och ett kilo upp. Midjemåttet är detsamma som sist. Jag är inte så ledsen. Har börjat inse att jag tydligen funkar så. Lite ner, lite upp, lite mer ner, lite upp, lite ner, lite upp, lite mer ner. Och de lärde säger ju att man inte ska stirra på vikten. Det är måtten som är det viktiga och ja, ja känner ju att måtten förändras. Jag har ju inte mätt någon annanstans än midjan så det är svårt att avgöra exakt vad som händer i resten av kroppen. Men det känns.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
onsdag 16 januari 2008
Smalare
Några promenader har det blivit men inte så mycket som jag skulle vilja. Jobbar för mycket och för konstiga tider. Inte orkar jag gå ut och gå när jag kommer hem halv elva på kvällen. Jag vill ju ha solsken på mig. Eller i alla fall ljus.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
måndag 14 januari 2008
Resultat
Vikt -7 kg (106,5)
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
fredag 11 januari 2008
Gå ut
I går var jag ute och gick. Att det ska vara så svårt när det är så lätt. För mig är ute, naturen, skogen en stor del av mig. Jag har alltid varit ute mycket, speciellt när jag hade hund. Men sen har det blivit mindre och mindre. Det har ju en hel del med jobbet att göra. När jag studerade och jobbade samtidigt så levde jag ju nästan vid datorn. Och nu sitter jag mycket här också eftersom det mesta av mitt jobb utförs här.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Slut med choklad
Ligger kvar på samma vikt och mått. Har insett några saker. Bland annat att jag inte kan äta mörk choklad. Jag har tagit ett par bitar nu och då och det är väl inget, trodde jag. Men det är ett bra sätt att lura sig själv på. När jag tänker på det så inser jag att chokladen nog varit en orsak till att GI metoden inte funkade nån längre tid för mig.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
onsdag 9 januari 2008
Beroende och tillsatser
Det är skönt att helgerna är över nu. Nu behöver jag inte frestas att äta något jag egentligen inte vill ha.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Sjuk
Jag kände mig lite sträv i halsen i några dagar. Det var just inte mer än så. Sen hade jag fest, ost och vin och mörk choklad. Så långt var det rätt okej. Inledde visserligen med sött bubbelvin. Men i takt med att alkoholen ökade i kroppen så försvann förnutet något. Så när en kompis bjöd på någon slags färdigblandad drink så drack jag.
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
tisdag 1 januari 2008
1 januari 2008
2008, ett nytt år. Jag gillar nya år. Nya tag, nya möjligheter.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)