Jag har troligtvis ätit för lite sista tiden och för rörigt. Har gått runt och varit hungrig och liksom inte fått till det ordentligt med måltiderna. Men i går började jag med nya tag. Ska nu försöka äta mer ordentliga mål när jag väl äter. Så i dag åt jag äggröra på två ägg och bacon till frukost (när jag kände mig hungrig). Sedan gjorde jag fläskfärsbiffar efter Skaldemans recept. Det blev 500 g fläskfärs, 2,5 dl vispgrädde och fem äggulor, lite kryddor, rörde ihop och så stekte jag i smör. Jättegott blev det och jag åt nog två tredjedelar. Det var klockan 13. Behöver jag säga att jag är mätt fortfarande? Klockan är 21.30.
I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.
Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.
Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.
måndag 28 januari 2008
lördag 26 januari 2008
Står still
Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.
Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.
fredag 18 januari 2008
Upplysningsdags
Jag hittade ju oväntat en granne som äter ungefär som jag och är inne på samma tänk. När jag berättade om mig och hur jag funkar så sa hon att jag troligtvis är väldigt insulinkänslig och är/har varit i riskzonen för att få diabetes typ 2. Alltså, det är ju inte något konstigt eller oväntat med det men jag vaknade ändå upp. Jag har nog inte riktigt kunnat ta till mig att jag skulle kunna bli sjuk av min övervikt eller det jag har ätit. Jag har alltid varit väldigt frisk, det är lätt att förneka saker då.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)
Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.
Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.
Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.
Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.
Det är synd om människorna.
Det är skönt att lyssna på kroppen
Vägningsdag och ett kilo upp. Midjemåttet är detsamma som sist. Jag är inte så ledsen. Har börjat inse att jag tydligen funkar så. Lite ner, lite upp, lite mer ner, lite upp, lite ner, lite upp, lite mer ner. Och de lärde säger ju att man inte ska stirra på vikten. Det är måtten som är det viktiga och ja, ja känner ju att måtten förändras. Jag har ju inte mätt någon annanstans än midjan så det är svårt att avgöra exakt vad som händer i resten av kroppen. Men det känns.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.
Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.
onsdag 16 januari 2008
Smalare
Några promenader har det blivit men inte så mycket som jag skulle vilja. Jobbar för mycket och för konstiga tider. Inte orkar jag gå ut och gå när jag kommer hem halv elva på kvällen. Jag vill ju ha solsken på mig. Eller i alla fall ljus.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.
Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.
Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.
Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).
Natti natti.
måndag 14 januari 2008
Resultat
Vikt -7 kg (106,5)
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
Mått -20 cm
Hurra!
Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.
Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.
fredag 11 januari 2008
Gå ut
I går var jag ute och gick. Att det ska vara så svårt när det är så lätt. För mig är ute, naturen, skogen en stor del av mig. Jag har alltid varit ute mycket, speciellt när jag hade hund. Men sen har det blivit mindre och mindre. Det har ju en hel del med jobbet att göra. När jag studerade och jobbade samtidigt så levde jag ju nästan vid datorn. Och nu sitter jag mycket här också eftersom det mesta av mitt jobb utförs här.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.
Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.
Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.
Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.
Slut med choklad
Ligger kvar på samma vikt och mått. Har insett några saker. Bland annat att jag inte kan äta mörk choklad. Jag har tagit ett par bitar nu och då och det är väl inget, trodde jag. Men det är ett bra sätt att lura sig själv på. När jag tänker på det så inser jag att chokladen nog varit en orsak till att GI metoden inte funkade nån längre tid för mig.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.
Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.
Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.
Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.
onsdag 9 januari 2008
Beroende och tillsatser
Det är skönt att helgerna är över nu. Nu behöver jag inte frestas att äta något jag egentligen inte vill ha.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.
Jag vill inte tillbaks dit.
Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.
Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.
Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.
Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.
Sjuk
Jag kände mig lite sträv i halsen i några dagar. Det var just inte mer än så. Sen hade jag fest, ost och vin och mörk choklad. Så långt var det rätt okej. Inledde visserligen med sött bubbelvin. Men i takt med att alkoholen ökade i kroppen så försvann förnutet något. Så när en kompis bjöd på någon slags färdigblandad drink så drack jag.
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.
Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?
tisdag 1 januari 2008
1 januari 2008
2008, ett nytt år. Jag gillar nya år. Nya tag, nya möjligheter.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.
Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.
Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.
Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.
söndag 30 december 2007
Gott!
Igår åt vi riktigt god mat. Extra mört gräsbeteskött med röksmak. Till det gräddkokad vitkål. Och lite rött vin. Som efterrätt lite mörk chokladtryffel.
I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.
Livet är gott!
I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.
Livet är gott!
fredag 28 december 2007
Den bästa julklappen
Julen är över och jag är glad. Det är nog första julen jag har gått ner i vikt. Jag var lite orolig att jag skulle ha gått upp. Har ätit mer (mörk) choklad än jag borde och druckit lite glögg. Egentligen har jag inte fuskat mycket, de små bitar jag har tagit extra eller de snapsar som slunkit ner har inte varit i några större mängder. Men eftersom jag kände det där jobbiga suget komma och puffa mig i sidan några gånger så var jag förstås lite fundersam.
Så i morse tänkte jag först inte väga mig. Men när jag tog fram måttbandet och det visade på -18 cm i midjan så hoppade jag på vågen och den visade på 108 kg alltså -5,5 kg! Hurra! Det känns jättebra! Jag hade nog inte haft råd att gå upp nu, då hade risken för att jag tappat orken varit överhängande. Jag tror att jag hade fixat det ändå men det hade varit motigt. Bara det här suget som gjort sig påmint emellanåt under julen har varit nära att dra ner mig i eländet igen. Jag som varit så glad för att suget var borta har funnit mig själv sneglande på Alladin-kartongen och fått bita ihop för att inte mumsa i mig.
Jag vill att det här ska gå vägen. Jag vill må bra. Jag vill gå ner i vikt. Jag har ju allt att vinna på det. Vad ska jag med godis till? Godis som innehåller härdat fett, färgämnen och socker. Vad ska jag med kolhydrater till som får mig att gå upp i vikt, blir så där oändligt trött och som ständigt pockar på mer och mer och mer? Vad ska jag med glutamat och sötningsmedel till? Om jag är hungrig så är det bara att äta, god nyttig mat. Det finns inga restriktioner och inga dåliga samveten med den här maten. Jag kan sätta mig i soffan och moffa i mig nygjorda revbenspjäll med god sås till om jag vill. Om klockan så är tio på kvällen.
Så där ja, nu har jag peppat mig själv. Nästa år kommer att bli ett bra år. Tänk att starta året genom att redan vara på gång med naturligt ätande. Så bra jag och min familj kommer att må. Det kommer att bli toppen.
Så i morse tänkte jag först inte väga mig. Men när jag tog fram måttbandet och det visade på -18 cm i midjan så hoppade jag på vågen och den visade på 108 kg alltså -5,5 kg! Hurra! Det känns jättebra! Jag hade nog inte haft råd att gå upp nu, då hade risken för att jag tappat orken varit överhängande. Jag tror att jag hade fixat det ändå men det hade varit motigt. Bara det här suget som gjort sig påmint emellanåt under julen har varit nära att dra ner mig i eländet igen. Jag som varit så glad för att suget var borta har funnit mig själv sneglande på Alladin-kartongen och fått bita ihop för att inte mumsa i mig.
Jag vill att det här ska gå vägen. Jag vill må bra. Jag vill gå ner i vikt. Jag har ju allt att vinna på det. Vad ska jag med godis till? Godis som innehåller härdat fett, färgämnen och socker. Vad ska jag med kolhydrater till som får mig att gå upp i vikt, blir så där oändligt trött och som ständigt pockar på mer och mer och mer? Vad ska jag med glutamat och sötningsmedel till? Om jag är hungrig så är det bara att äta, god nyttig mat. Det finns inga restriktioner och inga dåliga samveten med den här maten. Jag kan sätta mig i soffan och moffa i mig nygjorda revbenspjäll med god sås till om jag vill. Om klockan så är tio på kvällen.
Så där ja, nu har jag peppat mig själv. Nästa år kommer att bli ett bra år. Tänk att starta året genom att redan vara på gång med naturligt ätande. Så bra jag och min familj kommer att må. Det kommer att bli toppen.
onsdag 19 december 2007
Ett nytt mål
Jag behöver ett nytt mål. Jag gick tillbaka och läste det första inlägget. Där skrev jag att det här inte är meningen att bli en hälsoblogg men det har det ju egentligen blivit. Vilket inte gör något. Men jag ska ju också gå ner i vikt och jag har lite tappat grejen med att skriva den här bloggen då jag slutade skriva så noga vad jag väger.
Så för att tagga mig ska jag nu ta upp det igen.
Mitt första mål var att gå ner till 109 kg och minska några cm i midjan. Det har jag gjort. Det var ett tag sedan men sen har jag gått upp lite och så ner lite och så upp igen.
Jag vägde mig i dag och väger 109 kg. Jag mätte midjan och har minskat 17 cm. Det är ju skitbra ju.
Mitt nästa mål är 104 kg och minus fler cm i midjan. Jag har ingen aning om hur det funkar med minskningen i midjan så jag låter bli att skriva nåt speciellt mått. I dag är det den 19 december. Det är snart jul och även om jag inte kommer att äta några snabba kolhydrater så är ju risken att jag får i mig sådant som inte direkt triggar viktnedgång, grädde, ischoklad och alkohol. Så det kan ta lite extra tid. Men jag vill gå ner och jag ska gå ner. Och det ska inte ta alltför lång tid.
Så för att tagga mig ska jag nu ta upp det igen.
Mitt första mål var att gå ner till 109 kg och minska några cm i midjan. Det har jag gjort. Det var ett tag sedan men sen har jag gått upp lite och så ner lite och så upp igen.
Jag vägde mig i dag och väger 109 kg. Jag mätte midjan och har minskat 17 cm. Det är ju skitbra ju.
Mitt nästa mål är 104 kg och minus fler cm i midjan. Jag har ingen aning om hur det funkar med minskningen i midjan så jag låter bli att skriva nåt speciellt mått. I dag är det den 19 december. Det är snart jul och även om jag inte kommer att äta några snabba kolhydrater så är ju risken att jag får i mig sådant som inte direkt triggar viktnedgång, grädde, ischoklad och alkohol. Så det kan ta lite extra tid. Men jag vill gå ner och jag ska gå ner. Och det ska inte ta alltför lång tid.
Karaktär
Läste på kolhydrater i fokus om en lymfareningskur. Koka en liter vatten med fem hela nejlikor och tre lagerblad och drick under dagen. Ska man göra i tre veckor. Jag provar. Det smakar te ungefär så det funkar ju att dricka.
Ute är det vackert frostvitt och jag ska nog ta mig en promenad. Skriver nog för det är en massa saker jag borde göra. Just nu har jag ingen större lust att jobba. Jag vill mysa, ha jul och pyssla istället.
Jag är glad för att jag har upptäckt det här. Ja jag har skrivit det förut men så är det ju. För första gången i mitt överviktiga liv har jag hittat ett sätt som funkar. Det känns så rätt. Jag har alltid varit en frisk person trots min övervikt men nu inser jag ju att det har funnits många små problem som jag inte direkt har sammankopplat med övervikten och kosten förut. Hela tiden upptäcker jag små saker som blivit bättre. Det gör ju att det inte är ett dugg svårt att fortsätta äta så här. Visst händer det att jag blir lite sugen ibland men det är lätt att tänka klart och säga nej tack. Jag vet inte ens vad det verkligen är jag är sugen på. Som igår när barnen åt varsin dajmbit. Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle ta en. Liksom undermedvetet. Av gammal vana. Inte för att jag verkligen ville ha.
När jag var liten så pratades det mycket om karaktär. Alla sa att min syster hade sån karaktär som kunde låta bli att äta godis. Jag hade ingen karaktär för jag ville vräka i mig. Jag har under hela mitt liv saknat den där karaktären trots att jag vid många andra tillfällen verkligen kunnat hålla fast vid saker utan problem. Så skönt det är nu att förstå att det inte har berott på någon svaghet från min sida utan att jag inte har "tålt" den mat jag har ätit. Den har triggat igång mitt hemska sug och jobbiga hunger. Jag ser ju att min dotter är som jag. Min son har aldrig haft dessa problem, han är en annan sort. Men min älskade lilla dotter har haft samma desperata blick som jag och ätit bröd, kakor och godis med samma frenesi som jag. Och hur det tröstar mitt arma modershjärta när jag ser vad bra mat gör för henne. Hur hon lugnt kan äta lagom mycket och nöja sig med det. Hur hon kan ta en kaka och sedan gå iväg och leka istället för att hänga över kakfatet.
Det känns som att jag vill tacka någon, men vem? Tack i alla fall, för att jag upptäckte det här medan barnen är någorlunda små och innan jag fått för stora problem.
Så, nu är det bara resten av världen kvar.
Ute är det vackert frostvitt och jag ska nog ta mig en promenad. Skriver nog för det är en massa saker jag borde göra. Just nu har jag ingen större lust att jobba. Jag vill mysa, ha jul och pyssla istället.
Jag är glad för att jag har upptäckt det här. Ja jag har skrivit det förut men så är det ju. För första gången i mitt överviktiga liv har jag hittat ett sätt som funkar. Det känns så rätt. Jag har alltid varit en frisk person trots min övervikt men nu inser jag ju att det har funnits många små problem som jag inte direkt har sammankopplat med övervikten och kosten förut. Hela tiden upptäcker jag små saker som blivit bättre. Det gör ju att det inte är ett dugg svårt att fortsätta äta så här. Visst händer det att jag blir lite sugen ibland men det är lätt att tänka klart och säga nej tack. Jag vet inte ens vad det verkligen är jag är sugen på. Som igår när barnen åt varsin dajmbit. Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle ta en. Liksom undermedvetet. Av gammal vana. Inte för att jag verkligen ville ha.
När jag var liten så pratades det mycket om karaktär. Alla sa att min syster hade sån karaktär som kunde låta bli att äta godis. Jag hade ingen karaktär för jag ville vräka i mig. Jag har under hela mitt liv saknat den där karaktären trots att jag vid många andra tillfällen verkligen kunnat hålla fast vid saker utan problem. Så skönt det är nu att förstå att det inte har berott på någon svaghet från min sida utan att jag inte har "tålt" den mat jag har ätit. Den har triggat igång mitt hemska sug och jobbiga hunger. Jag ser ju att min dotter är som jag. Min son har aldrig haft dessa problem, han är en annan sort. Men min älskade lilla dotter har haft samma desperata blick som jag och ätit bröd, kakor och godis med samma frenesi som jag. Och hur det tröstar mitt arma modershjärta när jag ser vad bra mat gör för henne. Hur hon lugnt kan äta lagom mycket och nöja sig med det. Hur hon kan ta en kaka och sedan gå iväg och leka istället för att hänga över kakfatet.
Det känns som att jag vill tacka någon, men vem? Tack i alla fall, för att jag upptäckte det här medan barnen är någorlunda små och innan jag fått för stora problem.
Så, nu är det bara resten av världen kvar.
måndag 17 december 2007
Rapport
Jag gick ju upp lite efter att jag nått min första målvikt så då började jag fundera på vad som var orsaken. Jag har minskat rejält på mjölk och grädde, varit noga med hur mycket och vilka grönsaker jag har ätit och ökat på fettet. Det här fick vågen att stabilisera sig och sakta börja vika nedåt igen. I lördags vägde jag in mig på -5 kg. Känns verkligen bra.
Fast jag har varit på julbord i helgen och så var vi bortbjudna. Jag åt lax, lite sill, renkött, ost, nötter och lite annat. Så jag höll mig ganska så bra till vad jag kan äta. Men jag smakade en pyttebit jansson (som inte alls var god) och lite, lite chokladpudding (som var väldigt söt). Det kan ju ha varit nåt i maten som jag inte hade koll på men jag tror inte det var nån större fara. Fast visst är det så att jag inte vill väga mig just nu. Jag väntar några dagar. Jag var lite arg i går som jag brukade vara förut och jag var mer sugen än vanligt så jag antar att jag fick i mig nåt olämpligt. Men inget som inte kan botas med lite extra fett och protein.
Svärmor ville bjuda mig på glögg och då jag tackade nej och berättade att jag slutat med socker så gjorde hon glögg på lightsaft, glöggessens och värmde i micron. Hu! Då dricker jag hellre riktig glögg. Jag smakade pyttelite för att vara artig men varför i hellskotta ska man vara artig när det handlar om ens hälsa? Det var sötsliskigt och inte alls i min smak och dessutom kändes det som att dricka gift. Blä.
Igår var vi ute i skogen och letade julgran. Jag har (bara) ätit så här sedan oktober, jag har (bara) gått ner fem kilo och ändå så märker jag en sån tydlig skillnad på orken. Jag är inte alls lika flåsig och orkeslös som förut trots att jag inte har tränat något alls. Härligt!
Fast jag har varit på julbord i helgen och så var vi bortbjudna. Jag åt lax, lite sill, renkött, ost, nötter och lite annat. Så jag höll mig ganska så bra till vad jag kan äta. Men jag smakade en pyttebit jansson (som inte alls var god) och lite, lite chokladpudding (som var väldigt söt). Det kan ju ha varit nåt i maten som jag inte hade koll på men jag tror inte det var nån större fara. Fast visst är det så att jag inte vill väga mig just nu. Jag väntar några dagar. Jag var lite arg i går som jag brukade vara förut och jag var mer sugen än vanligt så jag antar att jag fick i mig nåt olämpligt. Men inget som inte kan botas med lite extra fett och protein.
Svärmor ville bjuda mig på glögg och då jag tackade nej och berättade att jag slutat med socker så gjorde hon glögg på lightsaft, glöggessens och värmde i micron. Hu! Då dricker jag hellre riktig glögg. Jag smakade pyttelite för att vara artig men varför i hellskotta ska man vara artig när det handlar om ens hälsa? Det var sötsliskigt och inte alls i min smak och dessutom kändes det som att dricka gift. Blä.
Igår var vi ute i skogen och letade julgran. Jag har (bara) ätit så här sedan oktober, jag har (bara) gått ner fem kilo och ändå så märker jag en sån tydlig skillnad på orken. Jag är inte alls lika flåsig och orkeslös som förut trots att jag inte har tränat något alls. Härligt!
måndag 10 december 2007
Trött
Jag är trött. Vet inte vad det beror på. Men det kan nog vara så att kroppen behöver tid på sig att ställa om. Det kan ta månader eller till och med år innan man märker alla förbättringar. Så det är helt enkelt så att det här är mitt liv nu.
Jag känner mig jävligt taggad. Det här är toppen trots tröttheten. Det är så himla skönt att äta så här när jag slipper vara hungrig.
Jag känner mig jävligt taggad. Det här är toppen trots tröttheten. Det är så himla skönt att äta så här när jag slipper vara hungrig.
Ny idé att prova
Jag vet inte vad jag skulle göra utan Kolhydrater i fokus. Allt jag undrar över får jag svar på där. Av riktiga människor som har egen erfarenhet. Vad är väl råd från någon som inte varit i samma situation värda, egentligen?
Kanske är det så enkelt att jag inte går ner i vikt just nu för att jag äter för mycket grädde och mjölk. Tydligen kan en del stå stilla när de äter det. Läste också om en kvinna som gått ner massor i vikt. Hon äter fyra ägg, ett paket bacon och 50 gram smör till frukost. Sen dricker hon te med kokosfett i. Till middag äter hon kött/ fisk eller liknande med mycket fett och lite, lite grönsaker. Hon äter oftast bara två mål om dagen men blir hon hungrig så äter hon oavsett tidpunkt. Om man tänker på saken ur ett ursprungligt perspektiv så låter det ju riktigt. Jägarfolk långt tillbaka i tiden åt nog knappast mer än ett par mål om dagen och då åt de väl mest kött och mest de feta delarna. Skulle jag tro.
Om man äter det kroppen är avsedd att få i sig så stabiliseras vikten för att vara överviktig är inte ett normalt tillstånd.
Kanske är det så enkelt att jag inte går ner i vikt just nu för att jag äter för mycket grädde och mjölk. Tydligen kan en del stå stilla när de äter det. Läste också om en kvinna som gått ner massor i vikt. Hon äter fyra ägg, ett paket bacon och 50 gram smör till frukost. Sen dricker hon te med kokosfett i. Till middag äter hon kött/ fisk eller liknande med mycket fett och lite, lite grönsaker. Hon äter oftast bara två mål om dagen men blir hon hungrig så äter hon oavsett tidpunkt. Om man tänker på saken ur ett ursprungligt perspektiv så låter det ju riktigt. Jägarfolk långt tillbaka i tiden åt nog knappast mer än ett par mål om dagen och då åt de väl mest kött och mest de feta delarna. Skulle jag tro.
Om man äter det kroppen är avsedd att få i sig så stabiliseras vikten för att vara överviktig är inte ett normalt tillstånd.
Tillbaka
Jag är en riktig velpotta. Nu har jag plockat fram vågen igen. Inte blev jag lugnare av att ha den borta, istället gick jag och oroade mig för att jag kanske skulle gå upp i vikt.
Jag har stått still ett tag nu. 109,5 kg står det på. Nån centimeter till har försvunnit i midjan. Fast det är svårt att mäta tycker jag. Inte lätt att få snöret på exakt samma ställe varje gång och dra åt exakt lika hårt. Men jag tror att det har försvunnit ca 14 cm i midjan.
Jag har märkt att jag mår bra av att äta grönsaker. Ett tag provade jag att äta bara fett och protein men då fick jag halsbränna. Äter jag lite grönsaker så funkar det bättre. Jag äter paprika, lök, broccoli, sallad, gurka, haricots verts, brysselkål och liknande grönsaker. Jag vet inte om det påverkar vikten. Har inte märkt nån markant skillnad.
Jag vill som sagt gå ner mer och fortare i vikt men samtidigt så känner jag att jag ska fortsätta äta så här. Det finns liksom inget att ge upp. Jag mår bra av att utesluta snabba kolhydrater och de kan inte få mig att gå ner i vikt. Så då finns det ju ingen anledning att börja äta såna igen.
Men jag vill gå ner i vikt nu!
Jag har stått still ett tag nu. 109,5 kg står det på. Nån centimeter till har försvunnit i midjan. Fast det är svårt att mäta tycker jag. Inte lätt att få snöret på exakt samma ställe varje gång och dra åt exakt lika hårt. Men jag tror att det har försvunnit ca 14 cm i midjan.
Jag har märkt att jag mår bra av att äta grönsaker. Ett tag provade jag att äta bara fett och protein men då fick jag halsbränna. Äter jag lite grönsaker så funkar det bättre. Jag äter paprika, lök, broccoli, sallad, gurka, haricots verts, brysselkål och liknande grönsaker. Jag vet inte om det påverkar vikten. Har inte märkt nån markant skillnad.
Jag vill som sagt gå ner mer och fortare i vikt men samtidigt så känner jag att jag ska fortsätta äta så här. Det finns liksom inget att ge upp. Jag mår bra av att utesluta snabba kolhydrater och de kan inte få mig att gå ner i vikt. Så då finns det ju ingen anledning att börja äta såna igen.
Men jag vill gå ner i vikt nu!
onsdag 5 december 2007
Veckorapport
Det är spännande det här. Tänk att det kan betyda så mycket vad man äter. Jag blir lätt orolig, eller blev kanske jag borde skriva för igår upptäckte jag att den där jobbiga fjärils farmen som brukar husera i min mage faktiskt kan hålla sig i skinnet. Sonen svarade inte när jag ringde hem, fast han borde varit hemma. Förut skulle jag ha blivit mycket orolig och fantisera ihop tusen möjliga scenarion. Men även om jag förstås ville veta var han var så kunde jag ta det lugnt, jag stressade inte alls upp mig och jag hittade inte på några hemska historier. Och han var ju där, i garaget.
Jag har också märkt en annan sak, att jag känner mig lite smartare. Eller klarare kanske. Jag läser finska och det är inte den enklaste saken här i världen. Men plötsligt så känns det som om min hjärna fungerar bättre när jag pluggar.
Naturligtvis kan jag inbilla mig eller så kan det bero på andra saker. Men jag tror att det har med min omläggning av kosten att göra. Det blir väl den åttonde eller nionde veckan jag äter så här nu och det är toppen. Att slippa suget och kunna stå emot begäret är underbart.
Jag saknar vågen lite. Lite, lite oro finns det för att jag ska ha gått upp i vikt när jag väl väger mig igen. Men sen tänker jag att va fan, jag vinner ju så mycket annat på att äta så här. Det är viktigt för mig att gå ner i vikt men jag tror ju att det bara handlar om små justeringar i fall jag inte minskar i vikt direkt. Det finns hur som helst ingen anledning att börja äta kolhydrater igen.
Jag har också märkt en annan sak, att jag känner mig lite smartare. Eller klarare kanske. Jag läser finska och det är inte den enklaste saken här i världen. Men plötsligt så känns det som om min hjärna fungerar bättre när jag pluggar.
Naturligtvis kan jag inbilla mig eller så kan det bero på andra saker. Men jag tror att det har med min omläggning av kosten att göra. Det blir väl den åttonde eller nionde veckan jag äter så här nu och det är toppen. Att slippa suget och kunna stå emot begäret är underbart.
Jag saknar vågen lite. Lite, lite oro finns det för att jag ska ha gått upp i vikt när jag väl väger mig igen. Men sen tänker jag att va fan, jag vinner ju så mycket annat på att äta så här. Det är viktigt för mig att gå ner i vikt men jag tror ju att det bara handlar om små justeringar i fall jag inte minskar i vikt direkt. Det finns hur som helst ingen anledning att börja äta kolhydrater igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)