En tjockis dagbok

Hållbar karaktär

2009-03-18T16:56:00.002+01:00

Det har varit blåsväder i media de senaste dagarna. Jag tycker det är bra. Att vi faktiskt kan påverka genom att skicka mail eller protestera på annat sätt (jo jag är en av dem som skicka mail till Rapport). Det är riktigt spännande att vara en del i förändringen. Jag står inte ensam och samtidigt så är jag ändå en individ som har mina egna åsikter.

Den stora skillnaden mellan nu och då för min del är att jag nu mer tänker själv på ett annat sätt. Tidigare så köpte jag saker alldeles för lätt. Jamen om myndigheterna/läkarna/dietisterna osv säger så så är det väl så. Trodde jag då. Nu så tar jag reda på saker; jag läser, tänker, diskuterar och provar. Förut så provade jag och förstod inte varför det inte funkade. Och så provade jag nåt nytt och tänkte att det nog var fel på mig när inte det heller fungerade. Det är lätt att börja skylla på en massa saker när det inte blir som man tänkt sig. Fast konstigt nog så skyllde jag aldrig på dem som lurat mig utan på mig själv. Jag är lat, har tjock benstomme, ingen karaktär...

I dag brukar folk säga att jag har karaktär. Oj, vilken karaktär du har som inte äter kakor och godis fast det står framför näsa på dig, kan folk säga. Men det är ju inte karaktär jag har skaffat mig utan ett hållbart sätt att äta.

Måndagstankar

2009-03-16T07:39:00.002+01:00

Jag har fuskat lite under helgen. Hade det varit i somras så hade jag nog inte kallat det för fusk. Lite choklad, grädde med hallon och en smakbit mandelmassa. Det konstiga är att jag tror att jag vill ha det men det vill jag egentligen inte. Inte så gärna som jag får för mig. Jag "fuskar" inte speciellt ofta och inte speciellt mycket men på något sätt så lyckas jag övertyga mig om att jag vill och så äter jag utan att känna efter och sedan så tar det några dagar då jag måste brottas lite med suget innan jag inser att jag inte alls behövde det där på något sätt. Inte ens för att unna mig lite så jag orkar vidare. För orkar vidare det gör jag i vilket fall som helst, jag kan ju inte ens se några alternativ.

När jag tänker på hur det skulle vara att börja äta "vanligt" igen så går det inte. Jag fattar inte hur jag skulle kunna äta en hel brödskiva eller en hel potatis. Smaka lite, lite grann kan jag göra men att varje dag äta sådant som pasta, bröd, potatis, kakor osv... nej, det går inte att tänka sig ens.

Igår så drack jag äggmjölk till frukost och åt några tuggor lax. Till lunch blev det en burk tonfisk och ett kokt ägg och till middag biff med persiljesmör och grönsakspytt. Grönsakspytten var champinjoner, rödlök, purjo och paprika fräst i smör och sedan hällde jag på grädde. Kryddad med en god chiliblandning. Gott!

Vikten har stått still. Antagligen för fusket. Det är också en orsak till att det inte är värt det.

Vem vet mest?

2009-03-13T13:47:00.002+01:00

Jag har inte kört lika mycket med äggmjölk den här veckan. Jag har varit iväg på saker och då har det blivit lite si och så med maten. Hygglig UFO-kost har det ändå varit för det mesta men vågen säger inte så mycket.

När man själv är inne på något och läser mycket och lär sig mycket så glömmer man lätt bort att andra inte är lika insatta. Jag brukar ibland förklara lite närmare vad jag tror på och andra gånger så väljer jag att inte kommentera. Risken är stor att det blir en hetsig diskussion och det kan ju vara kul men ofta så leder det inte dit man vill. Fast ibland så kan jag plocka poäng genom att vara saklig och vetenskaplig och förklara noggrant. Då är det sällan någon som kommer med motargument. Att dessutom kunna ge referenser i form av namn och böcker ger också tyngd åt det jag säger.

Väldigt många människor kommer med bestämda påståenden att så här är det. Men de kan inte ge någon förklaring eller bakgrund till påståendet. Ofta brukar de säga saker som att det vet ju alla, eller så är det, eller livsmedelsverket säger osv.

Igår påstod en vän att man behöver kolhydrater. Speciellt om man tränar. Jag hade ingen lust att diskutera men frågan är ju om hon kan förklara varför hon tror det. Har hon ens testat att träna utan kolhydrater? Skulle inte tro det. Jag har trots att jag tränar väldigt lite faktiskt erfarenhet av både tallriksmodellen och hur min kropp funkar då och så har jag erfarenhet av LCHF och hur min kropp funkar när jag äter så. Dessutom har jag provat många andra olika sorters koster och preparat så jag vet en hel del av egen erfarenhet. Och det kan jag ju säga att de muskler jag har fått på LCHF utan träning har jag aldrig varit i närheten av förut oavsett träning, kost eller piller. Och så är det ju även så att jag har många människor på KIF som berättar om sina erfarenheter.

Helt enkelt så vet jag saker genom egen erfarenhet, genom andras erfarenhet, genom att jag har läst mycket i ämnet och varit på föreläsningar. Min vän har "bara" hört att det är så.

Vecka 2

2009-03-09T07:07:00.001+01:00

Resultatet efter en vecka var -1,2 kg och minst 1 cm mindre i midjemått.

Trevligt!

Jag fortsätter även denna vecka.

Midjemått

2009-03-07T12:03:00.001+01:00

Jag blev inspirerad av en tjej på Kif som hade tagit en bild på hur många cm som försvunnit midjan. På mig 42 cm.

Vidare

2009-03-07T11:01:00.002+01:00

Den gamla vågen står på 93,5 kg och den nya visar att jag gått ner runt 1 kg sedan i måndags.

Igår så blev det ingen äggmjölk på hela dagen eftersom jag åkte iväg på frukostmöte tidigt och sedan for runt på jobb och ärenden. Men mängder och siffror stämde ändå bra när jag räknade ihop i MinMat.

Fast min nya våg visade två hg upp i morse. Antingen så är det bara så som kroppen fungerar eller så beror det på maten(att det är något med äggmjölken som gör att jag går ner)eller kanske stress i kombination med för lite sömn under veckan. Två hg känns inte som något problem i alla fall. Jag har sovit ut och tar det lugnt nu under helgen och jag fortsätter med äggmjölk.

Redan dag 3

2009-03-04T11:39:00.003+01:00

Det går bra, är ju redan inne på tredje dagen. Jag kommer att fortsätta ett tag till.

Vågen är nådig och fladdrar mellan 93,5 och 94,0. Min nya våg som visar hg säger 7 hg ner sedan i måndags. Inte illa alls.

Jag har druckit äggmjölk till frukost och lunch och sedan ätit något mer tuggvänligt på kvällen. Igår åt jag bacon och ägg. Jag höll mig till nästan exakt samma siffror igår som i måndags och ska försöka göra det hela den här testperioden.

Första dagen

2009-03-03T12:02:00.002+01:00

Så här åt jag igår:
80 g protein (20%), 143 g fett (80%), 0,36 g kolhydrater - 1600 kcal. Främst äggmjölk men också ett kokt ägg, smör förstås och en bit kött.

Det känns okej att dricka äggmjölk även om det inte är det allra godaste jag vet. Att äta en köttbit och ett ägg kändes bra.

Vågen visade 400 g ner i morse och det sporrar ju men samtidigt så vill jag inte ropa hej än. Det får nog gå några fler dagar först.

Jag lyfte lite tyngder i går och stretchade lite. Ska leta reda på om det finns gym i närheten. Kanske tar jag mod till mig och går dit.

Start

2009-03-02T12:12:00.002+01:00

Den första vårmånaden är väl ett bra tillfälle att starta något nytt. Jag ska köra äggmjölksdeff. Det innebär att jag i stort sett bara dricker äggmjölk under några dagar. Jag börjar med tre dagar och om det funkar bra så kör jag veckan ut.

Tanken med det är att få fart på viktminskningen genom att verkligen utesluta kolhydrater men ändå få i sig av det man behöver.

Ägg innehåller ju många nyttigheter, smör också. Och jag har räknat ut proportionerna och mängderna så det ska bli bra. Jag kommer att äta en bit kött också de har dagarnaf ör att få i mig salt och tillräckligt med protein. Och så har jag läst att kött som är lättstekt och alltså lite rött inuti innehåller c-vitamin. Jag kommer också att ta D-vitamin varje dag. Och dricka te med kokosfett i.

Det blir ungefär 1600 kcal, 138 g fett, 80 gram protein och mindre än 1 gram kolhydrater. Tre hela ägg, 8 äggulor, 80 gram smör, 120 g nötkött.

I dag vägde jag in mig på 94,5 kg och midjemåttet var 89 cm (hårt åtdraget). Jag har alltså gått ner 19 kg och tappat 41 cm i midjan. Visserligen så hade jag gått ner 20 kg för någon vecka sedan men jag gick upp ett kilo igen. Antagligen för att jag inte mådde riktigt bra och för att jag åt lite för mycket kolhydrater några dagar.

Jag ska skriva här varje dag nu för att berätta hur det går och för att hålla mig själv på banan. Jag tror inte det kommer att bli så svårt egentligen men genom att skriva här så är det heller inte lika lätt att göra avsteg. Problemet har ju inte varit att vilja äta strikt utan att i sociala sammanhang inte riktigt kunna stå upp för hur jag äter. Om någon bjuder mig på mat som de tror att jag äter så känns det lite fånigt att tacka nej. Även om jag ju äter mindre av det som inte är så bra så blir det ju ändå en del.

Det är ju så att det inte har varit så lätt att förklara vad LCHF är och hur och varför jag äter som jag gör. Folk har ändå tagit det hyggligt bra och de flesta vet ju nu att jag är LCHF:are. Men att då gå in och säga att jag är ett UFO som inte vill ha ens det pyttaste gram kolhydrater och att jag bara äter äggmjölk som folk knappast ens vet vad det är... nja. Jag har varken lust eller ork till det. Så istället blir jag ett riktigt UFO och är lite asocial.

Det jag skulle komma till är att jag genom att rapportera på bloggen påminner mig om att inte göra avsteg för någon annans skull. Om jag själv vill göra avsteg så är det en helt annan sak.

Snart vår

2009-02-27T14:25:00.003+01:00

Nu börjar snart våren och då ska jag försöka skriva här lite oftare. Jag ska väga och mäta mig under helgen och skriva in resultatet här. Det har varit lite tufft ett tag med saker som hänt omkring mig och jag har mått lite dåligt både fysiskt och psykiskt. Men nu är det bättre. Fast viktnedgången har väl inte varit riktigt som jag önskat.

Såna här svackor gör att jag uppskattar när jag mår bra så allt elände är väl inte bara av ondo.

Jag blir lite frustrerad av att det ska vara så svårt att nå ut. På samma gång så är det ändå ganska enkelt. Folk ser ju och de lyssnar och börjar tänka själv. Men det finns alldeles för många som envist håller fast vid tallriksmodeller, bantningsråd och diabetesråd som är helt uppåt väggarna. Det orsakar ett massivt lidande som inte skulle behövas. Att människor som Stephan Rössner och Claude Marcus gång på gång får stå som experter i media fast de inte har något att stödja sina teorier på är förskräckligt. Tidningarna hugger direkt så fort någon andas om viktnedgång men de har ingen koll på vad de gör. Jag har läst tidningar som haft stora artiklar om att man bör äta mer fett och mindre kolhydrater och bredvid har de artiklar om att man ska äta enligt tallriksmodellen, fettsnålt och att man måste motionera för att gå ner i vikt. Det värsta är nog att de skriver allt som sanningar istället för att hänvisa till att det bara är råd. Jag hoppas att media börjar lära sig att kolla upp saker ordentligt.

Minus 20 kg

2009-02-11T13:26:00.003+01:00

Jag har gått ner 20 kg. Tog en bild för att jämföra och det syns, eller hur?

Det har gått bra att äta UFO (under fem gram kolhydrater om dagen) och jag har inte saknat nåt. Men i helgen så fick jag en knäpp och åt godis fast jag egentligen inte ville ha. Naturligtvis så syntes det på vågen men jag tar det som en lärdom och fortsätter med UFO-ätandet.

Nu ska jag gå ner i vikt. Så enkelt är det.

Trött

2009-01-28T11:18:00.002+01:00

Jag är trött på att vara försiktig och försynt. Det handlar ju inte bara om mig utan om mina barn och andra oskyldiga barn. Men även om mina medmänniskor i stort. Vi är lurade, så enkelt är det. Lurade av penninghungrande människor som inte bryr sig om i fall vi blir sjuka.

SLVs råd är felaktiga. Kostråden av idag är så uppåt väggarna att man kan bli sjuk bara av att tänka på det. Lyssna inte så noga på dem som tjatar om mindre fett och mer kolhydrater. Tänk själva istället.

Gå ut i skogen och bosätt dig där en månad och se vad du kan hitta för mat. Det säger ganska mycket om vad våra förfäder åt. Jag lovar dig att du inte kommer att hitta någon mager pastasallad.

Sammanfattning av konferensen

2009-01-27T21:48:00.002+01:00

Jag var på LCHF-konferensen på Östra Real i Stockholm den 24 januari och har gjort en sammanfattning dels av vad som sades där men också med lite mer information om LCHF som jag läst mig till. Det kan hända att inte allt är fullkomligt korrekt men jag hoppas att jag inte har gjort några stora fel i alla fall. Rätta mig gärna.

Vad är LCHF och lågkolhydratskost?

LCHF står för Low Carb High Fat och det betyder lite kolhydrater och mycket fett. Lågkolhydratskost innebär att man drar ner på sitt intag av kolhydrater och istället ersätter dem med mer fett.

Varför bör vi äta LCHF?

Kolhydrater är ett gemensamt namn för sockerarter och kedjor av sådana. Potatis, bröd, socker, pasta, grönsaker, frukt osv innehåller stora mångder kolhydrater. Alla kolhydrater oavsett om de är snabba eller långsamma bryts ner i kroppen och blir till socker.

Sockret påverkar insulinet i kroppen som börjar signalera fettinlagring. Så när man äter kolhydrater i form av t ex potatis, bröd eller frukt så börjar kroppen lagra fett.

Om vi istället ersätter kolhydraterna med fett så kommer kroppen att börja signalera fettförbränning.

Det här kallas hormonell viktreglering då insulin är ett hormon.

Men det finns också många andra anledningar till att vi bör dra ner på vårt intag av kolhydrater. Människokroppen är inte anpassad för att äta kolhydratrik föda och ännu mindre anpassad till spannmål.

Bakgrund

Vi har varit jägare/samlare i 4 miljoner år. Under den tiden har vi främst ätit animalisk mat och bär, rötter, svamp, örter, frukt mm efter säsong. Vi bör också påminna oss om att den frukt vi ser i dag inte såg ut så för några hundra år sedan. De sockerstinna, besprutade, importerade frukter som i dag ligger i våra butikshyllor och som vi äter året runt har mycket lite gemensamt med dem som våra förfäder kom över framåt hösten.

Jordbruket har funnits i 9000 år, här uppe i norden har det funnits i 4000 år. Socker och vitt mjöl har vi endast haft i ca 150 år.

Evulotionen behöver mycket längre tid på sig för att förändra våra kroppar så att de klarar den mängd kolhydrater många av oss stoppar i oss i dag. Dessutom så kanske inte evulotionen fungerar så bra i det här avseendet eftersom kolhydratssjukorna ofta kommer efter att vi har hunnit reproducera oss.

I början av 1700-talet åt vi 100 gram socker per person och år i Sverige. 1850 var den siffran 4 kg. Idag så är det 40 kg per person och år. Och då handlar det om rent socker. All pasta, potatis, bröd, chips m.m. har inte ens räknats in.

Vad händer om vi äter kolhydrater?

Att man kan bli överviktig av kolhydrater vet de flesta idag. Men att de flesta av våra välfärdssjukdomar beror på för högt intag av kolhydrater, på spannmål, margariner, lightprodukter och kemiska tillsatser i maten kanske inte alla vet.

Magproblem av olika slag, ledinflammationer, diabetes, artros, reumatism, depressioner, ångest, migrän, infertilitet, astma, allergier, psoriasis, hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, aggressivitet, demens, infektionskänslighet, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, inkontinens, impotens, lunginflammationer, karies, tandlossning, problem med blodtrycket, snarkning, svampinfektioner, gallsten m.m. är sjukdomar och problem som beror på felaktig kost.

Bakterier, svamp och cancerceller kan inte förbränna fett men lever gott på socker.

Om man lägger om kosten, äter mer naturligt fett och färre kolhydrater och undviker tillsatser så kommer många av de här tillstånden att förbättras rejält och i många fall försvinna eller läka ut helt.

Är man insulinresistent så kan man behöver dra ner kolhydratintaget till nära noll, för andra kan det räcka med att ta bort coca colan, godiset och margarinet.

Men alla - oavsett om vi är sjuka, överviktiga eller fullt friska - skulle må bra av att se över sin kost och minska på kolhydrater och ta bort kemiska smörjor som margarin, lightprodukter och tillsatser. Du kanske inte är sjuk i dag men kan mycket väl vara det i morgon. Du kanske är smal i dag men kan mycket väl vara överviktig i morgon.

Behöver vi tillskott?

Om vi äter bra mat – ekologiskt, gräsbeteskött, viltfångad fisk, mättat fett osv. så får vi i oss mycket av det vi behöver. Men här uppe i Norden så får vi sällan i oss så mycket D-vitamin som vi behöver. Det är endast under sommarmånaderna vi kan tillgodogöra oss D-vitaminet från solen. Så ett tillskott av D-vitamin är att rekommendera.

Om vi inte får i oss tillräckligt med Omega3 från maten så kan vi behöva ett tillskott även av det. Det Omega3 som vi kan tillgodogöra oss finns i animalisk mat. I gräsbeteskött finns det mycket liksom i viltfångad fisk. Överlag så gäller det att djur som äter den mat de är anpassade att äta också får ett bra innehåll av Omega3. Odlad fisk och många av våra köttdjur föds tyvärr upp på foder (spannmål, majs osv) som gör att de istället får för mycket Omega6.

Om vi får i oss för mycket Omega6 jämfört med Omega3 så ökar risken för inflammationer, vi får försämrat infektionsförsvar, försämrat försvar mot cancer och ökad blodproppsbenägenhet. Tyvärr så får de flesta av oss alldeles för mycket Omega6 genom maten.

Det Omega3 som finns i växtriket kan vi inte tillgodogöra oss utan att det går igenom t ex en ko först. Vi kan alltså få i oss det genom att vi äter kon som i sin tur har ätit växterna med vegetabiliskt Omega3. Men äter vi det direkt så kan det till och med vara farligare än för mycket Omega6.

Vad det gäller salt och vatten så kan man säga att man får låta kroppen känna efter. Drick när du är törstig och inte däremellan. För mycket vatten är en belastning för kroppen. Smaka av när du saltar. Överskottet går ut passivt genom njurarna. Men för mycket är förstås inte bra.

Vilket fett ska vi äta?

Vi behöver fett dels för att många av de vitaminer vi behöver är fettlösliga. Men också för att fett är en av de viktigaste byggstenarna i vår kropp. Hjärnan består av fett. Våra kroppar består av 100 m2 cellmembran. Fettet bygger cellmembran och i fett finns kolesterol. Kolesterol skapar ordning och utgörs av 40% av molekylerna i cellmembranen. Kolesterol är också viktig för transport av proteiner. Vi kan inte funka utan mättat fett och utan kolesterolet skulle cellmembranen inte hålla ihop.

När man mäter kolesterol så tar man oftast totalkolesterol (tc), dvs summan av de onda (LDL) och de goda (HDL) kolesterolerna. Det säger inte speciellt mycket. Dessutom så har det visat sig att äldre människor med högt kolesterol lever längre. Vid stress så kan kolesterolet stiga med 30-40% på en halvtimme.

Höjt kolesterol är ingen sjukdom. Det finns inget samband med sjukdomar och det är ingen riskfaktor i sig att ha högt kolesterol. Om vi får i oss mycket kolesterol via kosten så minskar vår egen produktion och tvärtom.

Mättat fett är det våra kroppar består av och behöver. Animaliskt fett som finns i kött, smör, ister osv är det vi behöver. Vi kan också äta ekologisk kokosolja då det är en av de mest inflammationshämmande fetter som finns. Naturligt fett som finns i nötter, avokado, olivolja och ekologisk rapsolja kan vi äta i begränsad mängd.

Men vi bör definitivt undvika margariner och de flesta av växtoljorna. Problemen med margarin är flera, dels hur det tillverkas och transporterna förstås, men framförallt att margarin marknadsförs som något nyttigt. Det ”nyttiga” margarinet framställs genom en tillverkning som till stor del är en brutal kemisk behandling av vegetabiliska oljor som fraktats hit från andra sidan jorden.

De vegetabiliska oljorna utsätts för raffinering för att fettmassan som är kvar ska få en

lämplig konsistens för att kunna användas till bland annat kosmetika, målarfärger eller margariner. Efter raffineringen så köps fettmassan upp av olika företag som får tillföra tillsatser för att nå en önskad slutprodukt. Hudkrämen blir vit och får en fräsch

doft, margarin blir gult och får smörarom. Vid raffineringen behandlas oljan som ska bli till margarin med bland annat extraktionsbensin, fosforsyra, lut, natrium-metylat och lösningsmedel. Margariner är en kemisk smörja som bara ställer till elände i kroppen.

I den flesta vegetabilska oljorna finns ett kraftigt överskott av Omega6.

Hur mycket proetin bör vi äta?

De flesta av oss äter lagom mängd med protein. Vi behöver inga jättemängder. När vi drar ner på kolhydraterna så ska vi istället öka på fettet. Proteinet kan oftast vara kvar i samma mängd som förut.

Behöver vi inte fibrer?

Nej, fibrer är detsamma som cellulosa och det kan vi inte bryta ner. Istället retar fibrerna tarmen och kan ställa till mycket besvär. Om man har trög mage kan man istället äta mera fett och gärna då kokosfett då det sätter fart på magen.

Vem ska man lita på?

Statens livsmedelsverk, läkare, dieteister, olika hälsoorganisationer och vetenskapliga tidskrifter. Ska man inte kunna lita på dem? Och livsmedelsindustrin och läkemedlesindustrin, borde inte de vara omgivna av regler som gör så att de inte säljer farliga och onödiga saker till oss? Jo i den bästa av världar. Men inte i vår värld.

Livsmedlesverket är korrumperat. Hårda ord men inte desto mindre sant. Bengt Vessby är köpt av livsmedlesindustrin. SNF, ILSI, EFSA – organisationer som stöds av Coca Cola, MacDonalds, Unilever, sockerindustrin, margarinindustrin, läkemedelsindustrin osv. osv. Det är de som står bakom dagens kostråd. Många av de forskningsresultat som de stöder sig på är direkt felaktiga. De lever på att ingen kollar källor och referenser. Och de håller tyst om de mer än 100 studier som visar att mättat fett inte är farligt och att lågkolhydratskost är det bästa för oss.

Källor och referenser

Jag har tagit uppgifterna i första hand från en konferens den 24 januari 2009 om LCHF och hälsa på Östra Real i Stockholm. Föreläsare var Läkare Annika Dahlqvist, Läkare Andreas Eenfeldt, Docent Uffe Ravskov, Docent Ralf Sundberg och Lars-Erik Listfeldt författare till boken fettskrämd.

Läs mer på:

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/

www.kostdoktorn.se

http://kolhydrater.ifokus.se

www.thincs.org
www.ravnskov.nu/svcholesterol

http://www.kostdoktorn.se/kostdoktorns-julklappstips (för att hitta böcker i ämnet)

www.lchfimalardalen.se

Läs också gärna böcker av:

Annika Dahlqvist – flera böcker bl a en kokbok

Lars-Erik Litsfeldt - Fettskrämd

Lars Wilsson – Välfärdens ohälsa

Ole G Moritsen - Life - as a matter of fat

Uffe Ravnskov – Fett och kolesterol är hälsosamt

Sten Sture Skaldeman – GI-Noll!

Tillbaks igen

2009-01-27T21:41:00.004+01:00

Nu har jag varit slarvig med att skriva igen. meningen med den här bloggen var ju från början att jag skulle skriva för att hålla koll på läget. Så att jag inte kunde gömma mig och "glömma" mig. Men nu flyter det på så bra, det har sannerligen blivit vardag för mig med LCHF , så jag glömmer bort att skriva här.

Julen bestod av en hel del nötter, mörk choklad och grädde vilket ledde till uppgång på viktfronten. Mycket irriterande men väntat förstås.

Vid nyår så tog jag nya tag och kör nu UFO (Under Fem Om dagen). Kolhydrater alltså. Och gram. Riktigt strik LCHF med andra ord. Och det funkar.

Den lilla viktkurvan här ovanför visar hur det har gått. 3 kg ner sedan 1 januari. Så nu är jag nere på samma lägstavikt jag hade innan jul, alltså 94,5 kg.

Känns bra.

Humör

2008-12-10T09:09:00.003+01:00

Problemet med att äta väldigt lite kolhydrater, under fem gram om dagen, är att det är lätt att fixera sig. Minsta lilla kolhydrat fyller ju på så det syns. Jag måste lära mig att se på det från andra hållet. Att jag håller mig till minimalt antal gram kolhydrater gör ju att jag faktiskt har ett större svängrum om jag någon dag ibland äter lite mer.

Sedan i helgen så har jag varit mer sugen och känt mig lite nedstämd och tyckasyndom. Antagligen beror det på att jag har mens. Det gäller bara att inse det. Fast det är ju en sån där sak som gör mig arg. Att man alltid ska skylla på mensen om man är lite ledsen. Och samtidigt så kan det ju vara så enkelt.

Sedan jag började med lchf så har ju mina humörsvängningar lugnat ner sig rejält. Jag har varit rätt lagom det här året och jag har inte märkt något särskilt vid mensen heller. Visst blir jag arg ibland men det är en mycket mer sund ilska som går över ganska snabbt och aldrig tar sig några drastiska uttryck. Jag är förstås också glad men sällan så euforisk som jag kunde vara förut. Det är ett lugn i mig och jag kan hantera mina känslor och det är jag mycket glad för. Men därför så känns det också lite konstigt när jag faktiskt blir ledsen och nedstämd. Det är ungefär som när det bubblar i magen eller om jag får lite ont i huvudet. Jag är inte van längre och därför så undrar jag vad som är fel.

Vikten har stått still ett tag nu igen men jag ska försöka låta bli att väga mig under några dagar. Det är dumt att fixera sig oavsett vid vad. Bättre att fokusera på allt det som är positivt och att koncentrera sig på att äta bra och må bra.

Njutbara synder

2008-12-03T10:03:00.002+01:00

Jag håller mig till det ganska strikta för det mesta men i går så tog jag lite choklad och lite vin. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, att det blir för mycket kolhydrater, så inser jag ju att jag inte kan vara hur strikt som helst hur länge som helst. Om jag har fått i mig några få kolhydrater via maten och sedan äter en liten chokladbit så kommer jag ändå inte upp i några enorma mängder. Det är inget att jaga upp sig för. Snarare handlar det nog om att känna efter lite bättre. Vill jag ens ha den där chokladen? Varför äta något som mest blir till oro? Istället för att njuta fullt ut av sina "synder" och skippa dem om det inte ger det jag vill ha.

18 kilo mjöl

2008-12-01T13:21:00.003+01:00

Nu är jag så där dålig på att skriva igen. Men här kommer i alla fall en bild som visar vad som hänt sedan jag startade bloggen. Minus 18 kilo, på bilden i form av mjölpåsar.

Jag har ätit rätt strikt men ibland blir det lite mer av grönsaker och mejeriprodukter. Fast det känns helt klart att jag vill fortsätta hålla mig på den strikta banan ett tag, -20 kg lockar.

Det här är ungefär hur jag äter:

Frukost: 2 kokta ägg, en rejäl klick smör, en halv burk tonfisk, en liten sked majonäs och lite chilipeppar.

Lunch: kött av något slag/fisk/kyckling, kryddsmör, kanske några brysselkålar eller andra grönsaker

Middag: ungefär som lunchen

Ev kvällsmat om jag är hungrig: lite ost och smör, ett ägg eller liknande

Jag skulle utan problem kunna äta kött och smör varje dag. Det svåraste är sociala sammanhang men jag har kommit fram till att jag inte måste äta för att vara artig.

Nedåt igen

2008-11-07T13:33:00.005+01:00

Sitter här och försöker varva ner efter en hektiskt vecka. Kom hem från Cypern förra tisdagen och sen dess har det varit full rulle. Men jag har ett roligt jobb så det är rätt okej ändå.

Roligt är också att jag efter tre månaders platå äntligen verkar ha kommit loss. Jag började fundera lite noggrannare på vad jag har ätit och så registrerade jag maten på MinMat några dagar för att kolla och vips så hade jag gått ner ett kilo på mindre än en vecka.

Nu står vikten på 96,5 kg, -17 kg.
Midjemåttet är 91 cm, -39 cm.

Jag tror att jag helt enkelt har smugit på lite kolhydrater här och där. Inte så att jag har ätit socker, bröd, pasta, ris och potatis men jag har ökat på grönsakerna och mejeriprodukterna. Och så har jag ätit en och annan bit mörk choklad.

Nu äter jag strikt igen. Min strategi är att under november men en vecka i taget äta efter vissa regler som jag har satt upp.

Jag ska inte äta choklad, nötter och annat som innehåller mycket kolhydrater.
Jag ska i första hand äta rent kött av olika slag, ägg, smör, fisk, skaldjur, ost och liknande.
Jag får äta lite av creme fraiche, lagom med grönsaker och i första hand sådant som broccoli, blomkål, färska champinjoner, gurka och salladsblad.
Högst ett glas vin i veckan. Mest för att det gör att det är lätt att äta för mycket av sådant jag ska vara försiktig med.

Det jag ökade på under sommaren var bland annat paprika och lök som jag åt rätt mycket av emellanåt. Och så creme fraichen som ökade från matskedsmått till dl-mått. Lite onödigt. Och så chokladen jag hade svårt att låta bli. Även några småbitar nu och då kan öka på kolhydraterna rejält.

Nu ligger jag på ca 3-6 g kolhydrater om dagen. Troligtvis låg jag på omkring 20 g under sommaren. Och visst gör det skillnad för min del.

Jag hoppas på att det här ska göra att vikten börjar dra sig nedåt stadigt igen. Hoppas mycket på att ha gått ner 20 kg innan det här året är slut. Och det skulle ju vara jättekul att snart nå 90 kg.

Kort rapport

2008-10-18T12:32:00.002+02:00

Vågen står visst still igen. 97,5 kg. Midjemåttet minus 37 cm.

Det är lätt att leta orsaker. Och om det finns några speciella orsaker så är det säkert att jag har haft det stressigt ett tag, att jag ätit för lite emellanåt och alldeles för mycket ibland och att jag har druckit lite mjölk. Eller så är det bara så att min kropp vill ta det lite lugnt.

Sent i morgon åker vi till Cypern. Det ska bli skönt att släppa allt, varva ner och bara ha det bra.

Grattis på 1årsdagen!

2008-10-10T14:10:00.002+02:00

I dag är det exakt ett år sedan jag började med LCHF och skrev mitt första inlägg i den här bloggen. Scrolla gärna ner och läst det första inlägget om ni vill.

Vad har då ett år med LCHF lett till för min del?

Jag har gått ner 16 kg, minskat 37 cm i midjan och flera centimetrar på andra stället (har inte mätt så noga).
Jag har fått större muskler.
Jag är piggare, friskare och orkar mer.
Jag har blivit av med sockersug och ätproblem.
Jag är lugnare och mer tillfreds.
Jag har fått en ny livsstil och livskvalitet som har blivit det naturliga för mig.

Efter ett år på LCHF så har jag också vant mig vid att må bra så jag minns inte riktigt alla fördelar och förändringar som har varit under året. Men jag har lärt mig en hel del om kost och hälsa och jag har nog påverkat en och annan i min omgivning. Kosten har blivit ett ganska stort intresse.

Om ytterligare ett år då? Jag är säker på att jag kommer att äta LCHF då med. Förhoppningsvis så är jag ett antal kilo lättare. Och mår ännu bättre.

D-vitamin

2008-10-09T09:04:00.002+02:00

Jag mätte mig häromdagen och insåg att det har försvunnit en del centimetrar. Men så lyckades jag tappa bort pappret med tidigare mått så nu minns jag inte exakt vad måtten var sist. Ska se om jag hittar det.

Vågen står still igen men strunt i det. Ju mer jag lär mig om kroppen och maten desto mindre troligt är det att jag någonsin kommer att äta mängder med kolhydrater igen. Jag står hellre still på den här vikten och mår bra än börjar äta fel igen och går upp i vikt. Det finns liksom inget att välja på utanför ramen för LCHF.

Jag ska testa att äta två kapslar D-vitamin om dagen ett tag. Har varit lite trött ett tag. Inte alls som innan LCHF och inte sovtrött. Jag är på ett sätt pigg och orkar men ändå lite tung i huvudet. Kan bero på att jag behöver mer solljus, mer D-vitamin och att jag behöver ha ett lugnare tempo. Men snart ska jag iväg och yoga. Det ska bli skönt.

Jag har jobbat en hel del för att förändra maten i mina barns skola. Det är långt kvar men det känns bra att göra nåt.

Tillbaka

2008-10-01T08:07:00.002+02:00

Oj, oj, oj! Jag har visst inte skrivit sedan i början av juli. Meningen med den här bloggen var ju att jag skulle skriva ofta för att liksom hålla koll på mig själv och inte ge upp. Fast ge upp känns inte som ett problem längre. Jag hamnade på platå. Gick ner till 98 kg i juli och sedan så hände inget med vikten på flera månader. Det spelade ingen roll hur jag åt. Försökte äta lite mer, äta mer fett, äta mindre med mejeriprodukter osv. Men vikten stod på 98 kg.

Men i söndags så sa det plopp och så visade vågen på 97,5 kg. Så jag hoppas att platån är bruten.

Måtten har ändrats lite. 96 cm i midjan och så har det försvunnit någon cm här och där. Och jag kunde köpa byxor i storlek 48 i lördags. Kändes riktigt, riktigt bra.

Så ge upp är som sagt inte något problem. Visst kommer det ibland tankar på mat och godsaker som jag inte ska äta men suget är aldrig så stort att det överväger problemen. Det handlar inte längre bara om vikten, när jag har läst så mycket om vad fel mat gör med kroppen så har jag verkligen ingen lust att äta sånt. Att lukta på saker räcker långt. Och det finns ju alternativ som funkar mycket bättre. Ett glas vin och en bit god ost till exempel.

Ett tag åt jag choklad lite titt som tätt. Alltid mörk choklad, minst 70 %, och inte speciellt stora bitar. Men det kändes inte bra att vara fast i det så jag tog och chokladfastade ett tag. Det var väldigt bra. Jag kommer fortfarande äta mörk choklad någon gång ibland men det får räcka med en gång i månaden eller när jag går på bio eller så.

Jag gillar inte att inte ha kontrollen. Jag har varit där och jag vill inte dit igen så varje tecken på att jag är på väg in i kontrollöst land så bromsar jag och vänder. Nej tack!

Nu hoppas jag att det ska flyta på igen. Jag har gått ner 16 kg nu och jag vill ha gått ner 20 kg innan hösten är slut. Det är ju bara 4 kg. Sedan så hoppas jag på att jag ska ha gått ner till 90 kg vid jul. Det är 13 veckor dit. Det skulle innebära ett halvt kilo i veckan. Inte omöjligt. Det är bra att ha något att sikta på.

Rapport från en glad LCHF:are

2008-07-09T14:06:00.002+02:00

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Men det har gått nedåt med vikten. Jag försöker äta lite mindre portioner och lite oftare istället. Jag äter vanligtvis några skivor bacon och ett eller två ägg till frukost. Lite keso, creme fraiche eller majonäs till. Till lunch blir det ofta rester som en köttbit med lite grönskaer och sås eller kryddsmör eller liknande. Till middag kött/fisk/fågel med lite grönsaker. Jag äter också ost till vissa mål. Ibland så äter jag något lite senare på kvällen och då blir det kanske ost, skinka eller så.

Vikt: 98,5 kg, -15 kg.
Mått: 97 cm i midjan, -33 cm.

Måttet har inte ändrat sig så mycket på sistone. Fast jag har mätit på lite andra ställen på kroppen och det har försvunnit någon cm här och där. Framförallt så tror jag att det tunnas ut lite mer jämt på kroppen nu. Jag har varit rätt kissnödig sista tiden och jag är inte alls svullen om fötterna som jag brukar vara om somrarna.

Jag är väldigt glad för att det går bra. Jag känner mig lugn, harmonisk och tillfreds i det stora hela. Och även stark och frisk. Lite småstress har det varit men jag kan ta det på ett bra sätt och det känns inte så farligt. Jag har köpt Chlorella som är vitamin och mineraltillskott av en alg. Det är helt naturligt och säga vara mycket bra. Ska låta hela familjen testa och se om det ger några resultat. För när man märker hur bra man kan må av rätt mat så är det lätt att bli väldigt mån om kroppen och psyket och allting och då vill man göra vad man kan för att må så bra man bara kan. Jag vill börja med styrketräning också. Ska ta reda på var och hur som funkar bäst.

100 jämt

2008-06-16T13:26:00.002+02:00

Efter tips från en tjej på Kif om att det kan funka att äta lite oftare och lite mindre måltider så har jag försökt göra så ett tag. Det verkar funka bra för igår stod vågen på 100 kg, -13,5 kg.

I dag hoppade den uppåt lite men det tar jag inte så allvarligt på. Jag ska ju egentligen inte väga mig varje dag och eftersom mensen har kommit så kan det mycket väl vara den som bråkar.

Det svåra med att äta oftare är att jag så lätt glömmer bort att äta. Det är enklare att äta lite mer två gånger om dagen än att äta lite mindre portioner fyra-fem gånger. Fast det känns bättre på nåt vis att inte äta sig proppmätt och att inte bli vrålhungrig.

Vi ska åka på semester över midsommar så det ska bli spännande att se hur det går. Jag tror det är positivt att släppa vågen ett tag och att släppa allt annat omkring som stressar. Bara njuta av ledighet och vara med familjen. Maten ska nog funka också eftersom vi ju har eget hushåll.

Positivt

2008-06-12T11:06:00.002+02:00

Det känns bra. Riktigt bra. Jag känner mig smalare och jag känner mig positiv och glad. Vågen visar i dag 101 kg och måttbandet visar att det har försvunnit några cm här och där.

I morse stekte jag bacon och gjorde äggröra åt mig och barnen. Jag ska göra mitt bästa för att barnen ska få så bra mat som möjligt under sommaren. Dottern har varit sugen på olika saker sista dagarna. Hon är så lik mig. Har det där suget som är så svårt att stå emot. Så speciellt för hennes skull ska jag nu se till att det blir mat som stoppar suget. Själv har jag ju kommit över det där och det är så himlans skönt.

Jag ser verkligen positivt på det här nu. Jag ska kämpa på så att jag når tvåsiffrigt innan juni är slut.

Grattis till mig!

2008-06-10T16:13:00.002+02:00

I dag är det exakt 8 månader sedan jag la om kosten och började med lchf. Hur kan jag då summera min tid som lchf:are?

Jag har blivit piggare på dagarna och tröttare på kvällarna.
Jag sover bra, somnar snabbt och snarkar sällan och har inte längre några andningsuppehåll på nätterna.
Jag har gått ner 12 kg och tappat 30 cm i midjan.
Jag har vunnit över sockermonstret.
Jag är lugn, glad och förnöjsam.
Jag har fått en sund livsstil som jag kan leva med resten av mitt liv.
Jag har fått fin hy, bra tandhälsa och större muskler.
Jag är frisk, stark och mår bra.
Jag kan äntligen se mitt mål framför mig, det känns inte längre omöjligt eller svårt.
Jag har fått vänner på kif.
Jag har fått en massa ny kunskap.

Förstås har jag vunnit fler saker än så men jag tycker att det summerar mina 8 månader som lchf:are ganska bra.

Skolmat

2008-06-03T12:12:00.004+02:00

Snart har barnen sommarlov. De ska vara lediga hela sommaren och det känns mycket bra att kunna ge dem en hel sommar med bra mat. De ska visserligen vara en vecka i Finland med sin mormor men jag hoppas att hon kan ge dem bra mat också.

Skolmaten är inte mycket att hurra för. Ytterst lite kött och för lite och dåligt fett, massor av kolhydrater och så kryddor som innehåller glutamat. Det är något jag får fundera på över sommaren. Om jag ska skicka med dem egen mat eller försöka påverka.

Nu är det rena dagar som gäller

2008-06-03T10:58:00.003+02:00

I lördags så vägde jag 101 kg. Så nu har jag gått ner 12,5 kg. Nu siktar jag på att komma under 100- strecket. Det ska jag ha gjort till midsommar.

Nu är det rena dagar som gäller. Jag har kört rena dagar någon vecka redan med det blev lite fusk med det under helgen så nu tar jag nya tag. Jag har också omvärderat lite vad som betyder rena dagar för mig.

Jag ska förstås inte äta något stärkelserikt, socker, spannmål, potatis osv. Inte äta något med mer än 5% kolhydrater och helst inte mer än 3%. Jag ska hålla grönsaksmängden på en lagom nivå vilket innebär lite sallad, paprika, gurka, broccoli, blomkål eller liknande till högst två mål men helst bara ett om dagen. Bara lite lök om jag äter lök. Jag ska inte dricka mjölk och inte äta choklad. Om jag dricker vin ska det vara högst ett glas och inte flera dagar i rad. Vispgrädde och hallon högst en gång/vecka och då i en liten mängd. Ca två msk hallon och lika mycket grädde. Vad det gäller vispgrädde så är det max en halv dl/dag.

Matmängden håller jag på en bra nivå tror jag nog. Tre mål om dagen och inte några enorma portioner. Jag äter mig lagom mätt och håller mig länge. Inga mellanmål. Lägger till extra fett emellanåt men inte hela tiden.

Jag ska försöka att inte väga mig varje dag. Kanske inte mer än två ggr i veckan. Det slår så lätt hit och dit och det stör mer än det känns bra att väga sig för ofta.

Mätning och klokskap

2008-05-27T07:56:00.002+02:00

Jag har gjort en helkroppsmätning i dag. Jag har alltså mätt vader, lår, mage osv. Ska mäta mig igen den 12 juli och se om det är någon skillnad.

Jag hittade en smart sak igår. Jag städade och hittade en lapp jag skrivit. En sak jag läst i en bok.

1. Bestäm exakt vad det är du vill.
2. Bestäm dig för att acceptera att betala priset för att nå målet.
3. Betala priset.

Nya trevliga mått

2008-05-22T09:02:00.004+02:00

I dag ser det fint ut.

Vikt: 102 kg, -11,5 kg
Mått: 98 cm, -32 cm

Mående: Började med att känna mig lite låg i dag också men så vägde jag mig och sen så läste jag positiva inlägg på Kif och nu sitter jag här med ett leende på läpparna och ett ljusare sinne.

Rörelse: För lite, men dagen har ju precis börjat. Kom precis på att jag ju faktiskt gick en del i går. Två promenader blev det.

Depp och pepp

2008-05-21T11:00:00.002+02:00

Av någon anledning som jag inte har helt klar för mig så känner jag mig lite nere. Det borde jag inte göra för jag mår förträffligt egentligen, solen skiner, jag har några möten inplanerade som kan leda till nya jobb och i eftermiddag ska barnen och jag åka på utflykt.

Jag får påminna mig om att se det positiva.

Igår så registrerade jag maten på MinMat för att se om jag äter fel eller för mycket men allt så jättebra ut. Bara ca 10 gram kolhydrater under hela dagen. 1700 kcal och så fördelningen 2% kolhydrater, 23% protein och 75% fett ungefär. Som det ska vara med andra ord.

Status

2008-05-20T08:15:00.003+02:00

Mina mått:

Vikten: 103,5 kg
Midjemåttet: -30 cm

Rörelse: Liten promenad igår annars något i underkant av vad jag skulle vilja

Mående: Jag mår bra, lite sur på mig själv för att vikten hoppar men glad att jag tar mig i kragen och skriver det och inte bara stoppar huvudet i sanden.

Fisar

2008-05-20T07:17:00.002+02:00

Sedan jag började med lchf så har jag blivit mycket mer medveten om min kropp. Det är lätt att börja fundera i banor som: vad är det som är fel, när man får symptom som man aldrig skulle ha reagerat över förut. För en grej med den här kosten är ju att man blir av med problem som man inte ens visste att man hade och efter ett tag så har man vant sig vid att bara fungerar.

Som det här med luft i magen, fisar och allmänt tjorvig mage. De problemen har jag inte längre. Jag har aldrig tyckt att jag har haft något större problem med magen. Det är väl helt naturligt att fisa och bli lite tokig i magen emellanåt, har jag tänkt.

Men så igår så plötsligt kom där en fis och herregud tänkte jag, vad är det som är fel? Har jag fått i mig för mycket kolhydrater? Min reaktion beror naturligtvis på att jag inte har fisit på många månader. Inte en enda fis.

Några dagar tidigare fick jag plötsligt några sura uppstötningar och det var samma där. Vad är det för fel? Och min handled som inte gjort sig tillkänna på månader började värka och handen domna lite under natten. Och det är lätt att börja dra till med konspirationsteorier när man mått så väldigt bra så länge. Har någon spetsat min mat med kolhydrater?

I såna lägen är det bra att känna efter ytterligare och inse att jag ju mår bra. Handleden värker förstås för att jag slipade tapetskarvar. Magproblem kan ju uppstå ändå och troligtvis så har jag fått i mig något lite tokigt med tanke på att jag har ätit korv. Visserligen med bara 3 g kolhydrater/100 g men det finns ju en massa anat jox som kan ställa till det.

Men så bra mår jag alltså på lchf så jag reagerar på en fis.

Bild

2008-05-13T10:38:00.002+02:00

Den första bilden på bloggen. Så här ser jag ut i dag. Jag har ingen bra bild från oktober då jag började men ska ta en ny när jag har gått ner 20 kg. Här har jag gått ner 11 kg och tappat 28 cm i midjan.

Fusk och lögner - slut med det nu

2008-05-13T10:26:00.002+02:00

Mitt fuskande resulterade i uppgång. Jag måste lära mig att det inte funkar. Det vore ju skillnad om jag verkligen fick kämpa för att låta bli onyttiga saker eller om det gav mig massor att äta fel. Men det gör det ju inte. Jag har verkligen inget behov av att äta sötsaker eller kolhydrater. Det är bara i bland jag blir sugen och då kan jag släcka det suget genom att äta något vettigt. Men mina oväntade framgångar fick mig att släppa kontrollen lite.
- Inte gör lite mörk choklad något. Lite mjölk går nog bra.
Jag känner igen beteendet. Och jag vill inte ha det tillbaka. Ätandet av fel saker blir en ersättning för något annat och det behöver jag definitivt inte.

Det dumma är ju att när jag gör så och när vågen visar uppgång så låter jag bli att skriva här och på kif. Och så vill jag inte väga mig. Jag släpper kontrollen över mig själv för att det är enklast så. En liten motgång och jag släpper taget. Istället för att konfrontera mig själv och stå upp för vad jag gör.

Men nu har jag tagit mig i kragen och skrivit både här och på kif och så ska jag skärpa mig med maten. Jag tror att jag äter lite för lite. Ska se till att få i mig mer fett och mer mat överhuvudtaget. Jag blev faktiskt lite förvånad när jag reggade vad jag åt på MinMat och såg att jag bara fick i mig ca 1100 kcal i går. Jag tyckte att jag åt rätt rejält. Jag var inte speciellt hungrig även om jag fick lite sug på kvällen. Men suget kan nog faktiskt också ha att göra med att min man jobbar borta den här veckan. Det var länge sedan han gjorde det och på den tiden så åt jag gärna för att minska saknaden.

Jag ska skriva här oftare och vara mer ärlig mot mig själv. Vad har jag för nytta av att lura mig själv?

Vikten gick upp till 103,5 kg men är nu på 102,5 kg igen. Måttet runt magen är - 28 cm. Så där har det också blivit en tillbakagång. Fast armmusklerna tycker jag verkar växa. Men det kan ju vara inbillning.

Rörelse

2008-05-06T08:03:00.003+02:00

Jag har rört mycket mer på mig också. I Åbo så gick jag massor. Blir inte lika mycket nu hemma men helt klar mer än förut. En stor fördel är att jag inte har suttit lika mycket framför datorn nu. Det känns bra att röra på sig, mycket bra. Det är lite synd att mitt jobb är så bundet till datorn. Svårt att göra annat än att sitta framför den. Men vädret bidrar också till att jag verkligen reser mig ur stolen och går ut.

Efter Åbo

2008-05-06T07:49:00.002+02:00

Jag glömde skriva förra veckan. Efter min finlandsresa så vägde jag 103,5 kg. Kändes helt okej. Vägde mig några dagar senare och då stod vågen på 102,5 kg. Dagen efter stod den på 102 kg. Jag blev helt förbluffad. Med tanke på mitt lilla fuskade så trodde jag snarare att det skulle gå åt andra hållet. Jag har nämligen haft lite svårt att hålla mig från 86% choklad och några glas gammeldags mjölk. Har blivit lite nästan varje kväll. Och så har jag druckit ganska mycket vitt vin.

Men kanske har stressen eller den minskade stressen ett finger med i spelet. I Åbo var det visserligen intensivt men inte stressigt och sen jag kom hem har det också varit ganska lugnt.

Med maten i övrigt så tycker jag att det funkar bra. Jag har kommit helt in i det här sättet att äta. Nu är det nästan som att det inte finns något annat. Jag äter en hel del grönsaker och creme fraiche men det tycker jag verkar fungera rätt bra. I övrigt så är det nötkött, lax, räkor, ägg, kyckling, ost och lite fläskkött ibland. Jag äter inte alls så mycket fläskkött som jag gjorde tidigare. Vet inte om det har någon betydelse. Ibland så tar jag vispad grädde och hallon. Det är gott. Vet inte hur problematiskt det är heller. Men det känns som att det har hänt något nu. Det verkar inte vara lika känsligt som för ett tag sedan. Kanske känner sig kroppen tryggare nu.

Men jag ska ändå försöka att ta det lite lugnare på fuskfronten. Vill ju inte att det plötsligt ska börja gå åt fel håll.

Hemma igen

2008-04-28T08:51:00.002+02:00

Hemma igen efter en intensiv vecka. Det har funkat hyggligt med maten även om det var svårt att få i sig tillräckligt med fett. Det har blivit en del vin och ganska mycket grönsaker under veckan. Och många promenader. När jag kom hem så ställde jag mig på vågen och blev glad över att det inte hänt så mycket där. Skulle inte varit så kul om jag hade gått upp en massa i vikt. Lite har jag fuskat också. Har blivit några små smakbitar av choklad och lite efterrätt en gång. Men nu så kör jag på igen.

Glad och nervös

2008-04-19T11:49:00.002+02:00

Dålig på rapportering nu igen.

Men glädjande i dag är att vågen visar 103 kg vilket är -0,5 kg sen sist. Sammanlagt -10,5 sen starten. Och måttbandet hoppade plötsligt ner till -32 cm. Jag blir så glad när det går åt rätt håll.

Har också varit ute mer även om det skulle kunna vara ännu mer.

I dag ska jag åka till Åbo på kurs en vecka. Jag är lite orolig för hur det ska bli med maten men jag tror nog att det ska funka för det mesta. Och blir en måltid lite tokig så är det nog inte så farligt ändå. Finns ju ingen anledning att äta t ex pasta eller bröd utan då får jag väl äta lite mindre och sen äta något bättre på hotellrummet eller någon annanstans.

Nu måste jag packa. Spännande det här.

Äntligen yoga

2008-04-11T15:55:00.002+02:00

Jag har inte vägt och mätt mig ordentligt idag för jag hade ett tidigt morgonmöte. Ska ta vägningen i morgon istället. Men jag tror tyvärr att det står på samma som förra veckan.

I dag har jag varit på yoga i alla fall. Kändes bra.

Ska nog ta mig en promenad och tänka lite.

Sammanfattning

2008-04-09T11:36:00.002+02:00

En liten sammanfattning om hur mina planer har gått.

Jag var ute och rörde på mig en hel del under helgen. Såna där lagoma promenader som är trevliga och så mycket frisk luft. Barnen och jag gick till bäcken och lekte, kul! I måndags så blev det inte så mycket datorsittande fast där blev min rörelse utflykter på stan. I går så rörde jag mig inte mycket och jag tror inte det blir så mycket i dag heller. Det snöar. Det borde väl inte spela någon roll men det är inte så lockande. Kanske tar en promenad i kväll.

Jag har ätit makrill och ägg till frukost i flera dagar och så tar jag magnesium (när jag kommer ihåg). Min jobbiga förkylning har tagit tid att försvinna. Känner fortfarande av lite snuva och hosta. Hoppas på att vitaminerna i äggen och makrillen och magnesiumet ska hjälpa till. Dottern vaknade i natt och kräktes. Jag hoppas att jag inte blir smittad.

Min våg har spökat lite några gånger. Plötsligt stod den på 101 kg fast den stod på 103,5 kg dagen innan. Men när jag ställde mig på vågen igen så visade den 103,5. En annan dag så hoppade den också några kilo ner och sen upp. Kanske behöver jag en ny våg. Fast tänk om den nya vågen visar att jag väger något kilo mer då är det ju inget roligt.

På fredag ska jag skriva upp vikt och mått igen. Får se hur det har gått. Verkar som det står still igen. Jag vill så gärna gå ner lite varje vecka.

Vägdag i dag

2008-04-04T14:43:00.003+02:00

Vägningsdag i dag.

Vikt: 103,5 kg (-10 kg, samma som förra veckan)
Mått: - 29 cm (- 2 cm sedan förra veckan)

Motionerandet har gått sådär. Jag har tagit mig ut varje dag men det har inte blivit några längre sträckor. Känner mig inte helt frisk än och så har inte tiden räckt till. Fast meningen var ju att jag skulle ta mig tid. Inte blev det yoga idag heller eftersom sonen är sjuk och ville att jag skulle stanna hemma med honom. Men jag ger inte upp för det. Ska ta några promenader under helgen och sikta på yoga nästa vecka.

Har ätit lite tokigt i några dagar. Inte innehållsmässigt utan mera mängd- och tidpunktsmässigt. Känner direkt att det inte är helt bra.

Det är vårigt och fint ute och jag skulle vilja gå ut. Disken tornar upp sig och mitt huvud känns tungt och jag har tenta på måndag och väntar på besked om jobbgrejer. Men tänk så skönt att ha en hängmatta att lägga sig i och så ligga där och gunga och filosofera i vårsolen.

Projekt 3

2008-04-01T07:37:00.001+02:00

Motionerandet började sisådär eftersom jag är sjuk. Jag var sjuk i onsdags men vaknade pigg och kände mig frisk i torsdags och klappade mig för bröstet. På fredag eftermiddag fick jag feber igen och har sen dess varit riktigt eländig. I dag känns det något bättre men jag hade 38 graders feber i går kväll.

Så min tanke att börja promenera fullföljdes inte riktigt. Jag tog en tur till brevlådan och ett varv runt huset. Men jag har inga planer på att ge upp. Såg ett intressant program på tv i går som bekräftade det jag redan tror. Det handlade om hemligheten med att bli gammal. Fast inte bara gammal utan att hålla sig frisk och stark även när man är gammal. Jag är övertygad om att det beror på tre saker. Det beror nog på fler men tre grundorsaker. Och då räknar jag inte med några gener. Vad man äter, att man rör på sig och att man lever ett ostressigt liv.

1. Vad ska man äta? Jag tror egentligen att det handlar mer om vad man inte ska äta. Kanske har det inte så stor roll om man äter mest grönsaker eller mest kött. Det viktiga är nog att man inte äter socker, spannmål och konstiga tillsatser. Jag tror att det är viktigt att man får i sig fett men i övrigt så kan man nog äta lite vad som helst så länge man äter naturlig mat som människan är anpassad för. Dvs inte kakor, pasta, pommes frites, frallor, godis osv. Programmet visade ju också att alla de som blev gamla levde naturliga liv med naturlig mat. Om de gick över till den typiska västerländska maten så blev de tjocka och sjuka.

2. Motion. Alla mår bra av att röra på sig. Rörelse förbättrar syreupptagning, blodcirkulation, andning osv. Det är mycket bra. Men jag tror inte man behöver satsa på en elitidrottskarriär, det räcker nog långt med bara röra på sig på nästan vilket sätt som helst. Min egen högst privata åsikt är att det är bättre att vara rörlig över hela dagen än att satsa järnet vid något tillfälle ibland (även om forskare kommit fram till att tre 30 minuterspass i veckan göra nytta). Här kan jag själv förbättra massor. Jag sitter still för mycket. Skulle jag gå och stå och göra rörligare saker under dagen så skulle det vara en enorm förbättring. Jag behöver nog inte motionera massor. Bara röra på mig.

3. Stress. Stress påverkar kroppen mycket negativt. Överlag så stressar vi för mycket. I programmet så var inte de gamla stressade. De levde ett aktivt liv men de kunde konsten att koppla av. Det visade sig att folk som går i kyrkan ofta lever ett längre liv. Det har inget med religion att göra utan med avkoppling och meditation. Kan man stressa av så blir inte stressen lika farlig. Men det bästa är förstås att inte stressa alls.

Jag är rätt bra på att koppla av. Jag blir stressad ibland och det är inte så bra men jag har också bra förutsättningar för avkoppling. Jag ska ta upp yogan igen som har blivit lite lidande. Och så ska jag börja promenera. Det är också ett sätt att koppla av. Och kosten har jag ju redan ändrat.

Trots att jag är sjuk och känner mig lite matt så känner jag mig också mycket peppad. Så enkelt egentligen. Röra på sig, koppla av. Det är ett projekt det här - mitt mående. Ett intressant projekt. Så mycket lättare det är att ta det till sig och göra rätt när man får det tydligt presenterat.

Äta rätt, röra på mig varje dag, gå på yoga en gång i veckan och planera min tid så jag undviker stressen.

Sen finns det förstås massor av andra saker som får en att må bra. Att umgås med vänner, kärlek, beröring, att ha kul, vackra saker... ja allt möjligt. Jag börjar det här projektet i dag den 1 april och det är inget skämt. Om en månad ska jag göra den första utvärderingen.

Ny vägdag

2008-03-27T12:18:00.001+01:00

Jag tar vägningen i dag istället eftersom jag blev så glad när jag steg på vågen.

Vikt: 103,5 kg vilket är -10 kg
Mått: -27 cm

Äntligen minus tio kilo!

Nya tag

2008-03-26T10:32:00.002+01:00

Vikten står fortfarande och stampar. Antagligen är det någon slags platå jag har hamnat på. Ibland så tycker jag det är helt okej. Jag vet ju hur jag ska äta och det är väl bara att leva på så släpper det så småningom. Då tänker jag också att jag ska låta bli vågen ett tag. Andra gånger vill jag hitta orsaken och då börjar jag testa mig fram lite. Men utsvävningarna är inte så stora. Lite mer grönsaker ungefär. Och vågen åker fram varje dag.

Under påsken så har jag ätit lite mer kolhydrater. Mer grönsaker, mer grädde, lite vin och snaps och lite choklad. Trodde det skulle visas sig på vågen men jag har inte gått upp nämnvärt fast å andra sidan har jag inte gått ner heller. Däremot så har jag blivit förkyld. Hosta, skrovlig hals och huvudvärk. Har försökt kurera mig med kokosfett och lite annat.

Jag hoppas det blir vår snart och att jag blir frisk snabbt. Då ska jag sätta igång med promenader. Jag tror att jag skulle må mycket bra av att röra på mig mer och få andas mer frisk luft. Jag har så himla svårt att komma igång bara.

Jag måste skriva här oftare för att det ska vara en peppning. Känner att jag hamnar i en sån där svacka som jag till varje pris vill undvika. Har varit sugen på choklad i några dagar och inte kunnat låta bli att äta lite. Jag har inte moffat i mig men det skrämmer mig lite att lusten finns där så tydligt. Jag vill inte hamna där igen. Jag vill att det här ska fungera för det får mig att må så bra. Det är ju så skönt att slippa suget och problemen som kommer med svårigheten att låta bli att äta onyttigt.

Nej nu ska jag bestämma mig för att från och med måndag nästa vecka så ska jag ta en promenad varje dag. Jag höll på att skriva varannan eller tre dagar i veckan eller... men nej, nu måste jag ge mig själv en chans. En promenad för att få igång mig, inte för att motionera hysteriskt eller nåt sånt. För att röra på mig, för att komma ut. Jag ska också se till att äta ordentligt. Och så ska jag börja veckoväga mig igen och skriva upp resultaten här. Jag börjar veckoväga mig nu på fredag.

Jag behöver det här, så enkelt är det.

Lite av varje

2008-03-11T08:11:00.002+01:00

Jag är visst lite dålig på att skriva här. Får jag bättra mig på.

Så vad har hänt? Vikten hoppade upp men hoppade relativt snabbt nedåt igen. Jag tror att jag måste se det här som den process det är. Troligtvis så blir jag känsligare ju mer jag utesluter. Men jag tror också att det är en del i läkningsprocessen. När det har gått ett tag så kommer jag säkert underfund med vad som funkar och vad som inte funkar plus att jag säkert klarar av mer när min vikt har stabiliserat sig och kroppen har läkt.

Egentligen så är det ju positivt att kroppen reagerar och inte vill ha det dåliga längre. Förut var den matad med det hela tiden och hann inte reagera lika fort.

Vi hade fest i helgen då min man fyllde 40. Det funkade toppen med smörgåstårta som var gjorde efter lchf, med äggstanning istället för bröd. jag drack bara lite vitt vin och hade ingen längtan efter något annat. Varken drinkar eller sötsaker. Det var mycket skönt att vakna upp dagen efter och må bra på alla sätt och vis. Jag har haft lätt för att dricka för mycket vid fester, rom och cola som bara har slunkit ner den ena efter den andra. Tårtor och sötsaker har stått där och skrikit efter mig och rätt ofta har jag smugit till mig lite extra när ingen har sett. Jag känner mig fri nu.

Jag var på möte förra veckan. Lunch ingick så jag skickade en lista på vad jag äter och vad jag inte äter. Det funkade utmärkt. Fast jag får nog även lägga till att jag inte äter så väldigt mycket. För portionen med kycklingsallad jag fick var enorm. Det var tzatziki till och den lådan var också stor. Det var ungefär 4 normalportioner för min del. Kändes dumt att behöva slänga så mycket.

Fick höra igår att det syns att jag har gått ner i vikt. Sånt är sammet för både öron och själ.

Mina mått då:

Vikt 104,5 kg, -9 kg
Mått -27 cm

Känslig

2008-02-25T07:38:00.002+01:00

Här går det upp och ner. Som vanligt kanske jag borde tillägga. Börjar ju se ett mönster nu. Fast jag tror att orsaken kan vara rätt enkelt. Jag äter strikt ett tag och tycker sedan att det borde vara okej att äta lite mindre strikt. Och vad händer då? Jo, jag går upp i vikt. Och så får jag ont i huvudet och är lite extra hungrig och lite mer lättretlig.

Jag har nu ganska klart för mig att boven i dramat är kolhydrater. Jag är nog känsligare än jag trodde. När jag har ätit strikt ett tag, vilket innebär kött, fisk, ägg och liknande plus lite extra smör, så funkar kroppen som den ska. Det går inte helt spikrakt nedåt men jag är lugn, mår bra och går ner i vikt. Men när jag lägger till lite grönsaker, dricker några glas rött vin, kanske slarvar lite med fettet och äter lite för mycket creme fraiche och liknande så tar det nån dag och sedan så märker jag att jag är kolhydratpåverkad. Det kommer inte genast utan det tar som sagt någon eller några dagar. Och så fort jag börjar äta strikt igen så kommer huvudvärken. Jag tolkar det som att kroppen får lägga om driften igen. Är jag alltså så jäkla känslig?

Jag tror att rött vin inte funkar så bra för min del. När jag har druckit torrt vitt vin så funkar det bättre. Så det röda får vara ett bra tag framöver. Nåt glas vitt kan jag nog unna mig ibland.

Det är inte speciellt svårt att äta strikt. Det funkar utmärkt. Jag ska ta reda på mer om vilka grönsaker jag kan äta. För grönsaker är trevliga. Jag kan nästa äta stekt lök som godis. Och det funkar ju inte så bra för min del. Jag har tyvärr lånat ut mina Skaldemanböcker, jag skulle behöva läsa om 50+ nu känner jag. Egentligen så vet jag ju redan vad det handlar om, men som ett stöd.

Glad igen

2008-02-16T09:46:00.002+01:00

Jag har gått ner ytterligare ett kilo och det känns så jäkla bra!

Vikt: 104.5 kg vilket är -9 kg på 4 månader, vilket är lite drygt ett halv kg i veckan.
Mått: -24 cm

Jag hoppar lite upp och ner i vikt och står stilla emellanåt men det går ändå nedåt och jag blir så glad.

Tio kilo har varit lite av en gräns för mig förut , det har varit jobbigt och kämpigt att gå ner tio kg på andra metoder och sen har det inte blivit så mycket mer. Det som är så skönt nu är att det inte alls känns likadant. Det känns inte som en vändpunkt eller ge upp punkt utan som ja! då fortsätter vi.

Jag var på yoga i går och det känns bra för kroppen. Ska försöka ta mig dit en gång i veckan. Ska också ägna den kommande veckan åt att sova, vara ute och äta bra då barnen har sportlov och jag ska vara hemma så mycket som möjligt.

Det finns människor omkring mig som berättar om sina problem, små problem kan hända men ändå problem. Och jag har lösningen. Jag känner ju igen mig, det de berättar om har varit jag. Så har det varit för mig. Nu är det inte så längre. Tänk om jag kunde få dem att förstå att det mycket väl kan bero på maten de äter. Jag brukar slinka in små antydningar om att jag inte har de problemen längre sen jag lade om kosten. Men jag känner att de inte är riktigt mottagliga.

Det är synd, jag vill dem ju väl.

Förbannad

2008-02-12T07:38:00.000+01:00

Jag blir ledsen och arg. Jag har själv i många år ätit fel mat. I vissa fall har jag varit medveten om att det inte varit så bra och i vissa fall har jag ätit så som jag trott att man ska äta. Men det är inte så svårt att se på saken med sunt förnuft och förstå hur det hänger ihop. Jag tycker att det blir mycket tydligt när man får alla pusselbitarna.

I många år har jag druckit dricka nästan varje dag, jag har ätit i huvudsak potatis, pasta och bröd och så har jag ätit godis, kakor eller glass flera gånger i veckan. Dessutom har jag ätit för lite fett. Och för lite bra fett. Jag har också fått i mig en massa kemikalier av olika slag. Detsamma gäller mina barn.

Inte konstigt att jag är överviktig, inte konstigt att jag mår så mycket bättre nu när jag äter mer naturlig mat. Jag tyckte att jag mådde rätt så bra innan men nu så mår jag ju så mycket bättre. Jag märker skillnaden. Jag förstår skillnaden. Och jag ser på mina barn att de mår bättre.

Men så kommer det någon och vill få det till att maten jag äter och som även mina barn äter i viss utsträckning skulle vara dålig.

Okej, jag kan ta diskussionen om jag får några vettiga argument. Jag kan köpa det om jag får veta något viktigt som jag missat. Men jag kan inte ta det när jag vet att personen i fråga inte skulle höja på ögonbrynen det minsta om jag istället för rent kött, fisk, ägg, smör, feta mejeriprodukter och lite grönsaker skulle gå med mina barn till McDonalds flera gånger i veckan och om jag skulle ge dem sockrad yoghurt till frukost och godis eller glass ofta, vitt bröd, margarin osv.

Jag kan förstå att folk höjer på ögonbrynen om de tror att det är en diet jag kör, om de tror att jag proppar i mina barn något ensidigt konstigt. Men jag ger dem naturlig mat, jag ger dem inget annorlunda eller konstigt. Det jag har gjort är i stället att jag tagit bort helt eller har minskat på sådant socker, kemikalier och andra onyttiga saker. Jag ger dem möjligheten till ett bra liv och det ifrågasätts. Då blir jag förbannad.

Jag har själv blivit lurad och inte förstått i så många år. Nu när jag kan se igen så vill jag inte bli motarbetad av människor utan insikt och utan vettiga argument.

Det svåra är inte att få barnen att äta bra mat. Det svåra är att få folk att förstås att de inte är snälla om de ger mina barn godis, kakor, glass, pasta, ketchup, bröd och socker. Jamenvisst, ge dem ett paket cigaretter och ett rakblad också när ni ändå är i gång.

Rädd för att falla

2008-02-10T17:00:00.000+01:00

Jag är livrädd för att få återfall. Livrädd för att äta något som kan få mig att tappa fart och hamna vid sidan av vägen. Visst kan jag smaka en pytteliten bit av något men det lilla känns ganska meningslöst så därför låter jag bli. Jag kan inte tänka mig ens att "fuska" litegrann. Jag vet att det här funkar för mig och att det kommer att ta mig till målet. Men jag vet också hur lätt det är att halka tillbaka. Därför vågar jag knappt ens tänka på att äta något som skulle kunna förstöra för mig.

Jag blev bjuden på lunch av min pappa häromdagen. Naturligtvis är det svårt att få någon bra mat på vanliga lunchrestauranger. Jag "krånglade" och tog bara en kycklingfilé, lite gräddfilssås och lite grönsaker. Och så tog jag fyra bregottpaket (såna där små). Det var okej men inte så gott. Den mat jag gör hemma är mycket godare. Det känns lite meningslöst att gå ut och äta när man får betala för mat man egentligen inte vill ha. Men jag blev ju bjuden.

Min pappa vet hur jag äter och att det får mig att må bra och gå ner i vikt. Men när jag tog de fyra bregottpaketen så tittade han skeptiskt på mig och frågade om det verkligen var bra att äta så mycket smör. Ja, sa jag, det är ju det som får mig att gå ner i vikt. Och så tittade jag på hans stora portion med pannkaka, sylt och grädde. Fast jag sa inget.

Jag har sovit för lite sista tiden. Det är inte bra. Jag behöver min sömn. Hade jobbig huvudvärk i går och har känt mig hängig hela veckan. Men jag fick sova lite mer i natt. Det var skönt och jag har mått mycket bättre i dag. Jag tror att jag kanske skulle ha blivit sjuk om jag inte hade ätit som jag gör.

Jag är glad för att det är lätt att äta så här. Mat har blivit något enkelt. Visst kan det vara lite krångligt att äta någon annanstans än hemma och visst har man ingen fantasi ibland. Men ätandet har blivit enkelt av den anledningen att det inte upptar hela min vakna tid längre. Och ingredienserna behöver inte vara så många. Smör, ost, ägg och kött räcker långt. Fast uj vad mycket ägg det går åt hemma. Och jag köper helst bara ekologiska. Men jag blundar för kostnaden. Jag vet ju vad äggen ger mig och min familj. Det kan jag inte få av något annat livsmedel så det är värt varenda krona.

Nedåt igen

2008-02-05T08:37:00.000+01:00

Det funkar utmärkt att äta enligt Skaldemans 50+. Jag äter knappt några kolhydrater alls. Några gröna blad eller en tugga av nån grönsak ibland. Jag äter mer smör/fett och feta köttprodukter. Ägg förstås. Och mer regelbundet. Det funkar bra för mig. Det är inte så stor skillnad mot hur jag har ätit sedan oktober men lite mer koncentrerat på nåt sätt. Jag tycker om att vara ohungrig och jag känner mig piggare och gladare nu när jag äter ännu mer fett.

Hur mycket är mycket kan man ju fråga sig. Nja, inte så jättemycket faktiskt. Jag sätter inte i mig ett halvt kg smör varje dag. Men jag har några matskedar smör på maten om det är magert kött, jag blandar i någon matsked extra i min äggröra och lite vispgrädde. Några äggulor i fläskfärsen och så vidare.

Ger det nåt resultat då? Ja det gör ju det :0)
Jag vägde mig nyss och vågen visar 105,5 kg vilket är minus 8 kg och mått bandet säger minus 24 cm. Hurra, jag blir så glad!

Inga döda björnar mer

2008-01-28T21:33:00.001+01:00

Jag har troligtvis ätit för lite sista tiden och för rörigt. Har gått runt och varit hungrig och liksom inte fått till det ordentligt med måltiderna. Men i går började jag med nya tag. Ska nu försöka äta mer ordentliga mål när jag väl äter. Så i dag åt jag äggröra på två ägg och bacon till frukost (när jag kände mig hungrig). Sedan gjorde jag fläskfärsbiffar efter Skaldemans recept. Det blev 500 g fläskfärs, 2,5 dl vispgrädde och fem äggulor, lite kryddor, rörde ihop och så stekte jag i smör. Jättegott blev det och jag åt nog två tredjedelar. Det var klockan 13. Behöver jag säga att jag är mätt fortfarande? Klockan är 21.30.

I morse vägde och mätte jag mig och dra på trissor om inte vågen visade 106,5 kg igen. Känns bra det. De där envist jobbiga 107,5 kg hade börjat gå mig på nerverna. Måttbandet visar - 23 cm. Tralala, vad jag är glad.

Jag ska nu följa Skaldemans 50+ vilket innebär ytterst lite kolhydrater och ett bra ratio. Jag orkar inte förklara mer just nu. Läs GI-noll! om du vill veta mer.

Jag upptäckte också att jag i dag har varit pigg och glad. Jag tror det beror på biffarna. Precis vad min kropp ville ha. Det är så skönt att slippa den där tröttheten som ibland smyger sig på. Även om den lilla trötthet jag har nu förtiden inte är i jämförelse med den jag hade på min kolhydrattid. Åh den kunde döda en björn.

Står still

2008-01-26T10:02:00.000+01:00

Här har jag stått still i vikt ett tag och så började det äntligen peka nedåt igen. Och så efter en fredagkväll med lite fler grönsaker än vanligt och ett glas vin så har det hoppat upp igen. Men, men... jag vet ju att ett halvt till ett kilo hit eller dit inte betyder så mycket. Och måttbandet visar ju på minus ytterligare någon centimeter. Fast visst vore det kul om det rullade på lite fortare ibland i alla fall.

Det har aldrig känts så här lätt förut. Andra viktminskningsmetoder har fungerat ett litet tag, så länge engagemanget och motivationen funnits där. Vilket inte varit så länge. Det är svårt att vara motiverad när varje dag är en kamp och maten far runt i huvudet. Då har det alltid varit sen. Sen när jag får äta igen, sen när jag gått ner i vikt så kan jag äta... osv. Jag tänker inte så längre för jag har ingen lust att äta godis och kakor, potatisgratäng, chips, dricka, pasta, bröd osv. Jag kan knappt tänka mig det längre. Jag vet vad den maten gör med mig och det är tillräckligt avskräckande för att lusten ska utebli.

Oj, nu rusar tiden iväg. Jag ska i väg med dottern som ska rida.

Upplysningsdags

2008-01-18T07:39:00.001+01:00

Jag hittade ju oväntat en granne som äter ungefär som jag och är inne på samma tänk. När jag berättade om mig och hur jag funkar så sa hon att jag troligtvis är väldigt insulinkänslig och är/har varit i riskzonen för att få diabetes typ 2. Alltså, det är ju inte något konstigt eller oväntat med det men jag vaknade ändå upp. Jag har nog inte riktigt kunnat ta till mig att jag skulle kunna bli sjuk av min övervikt eller det jag har ätit. Jag har alltid varit väldigt frisk, det är lätt att förneka saker då.

Och nu så märker jag ju saker som förbättras hela tiden. Om det förbättras så har det ju varit sämre. Jag kanske inte har varit så frisk som jag har trott. Att vara fri från förkylningar och andra märkbara sjukor innebär inte att man mår toppen inuti kroppen. :0)

Nu när tankarna har landat lite så känns det plötsligt lite positivt. Nu har jag ett skäl som folk förstår till varför jag äter som jag gör. Och det är en lättare ingång till att förklara hur det fungerar.

Jag har lånat ut böcker (Skaldeman, Litsfeldt, Wilsson) till flera släktingar och vänner, den som kommit längst i läsandet är min mamma. Igår var hon här och jag hörde på henne att hon har tagit det till sig.
- Nu förstår jag ju verkligen hur det fungerar, sa hon. När man läser boken så blir det så självklart.
Ja, precis.

Jag har tänkt i de här banorna i flera år utan att riktigt kunna få färdigt hela pusslet. Jag har förstått nåt men inte sett bilden tydligt. Men i och med att jag läste Ät dig ner i vikt av Skaldeman så började det falla på plats. Och nu känns det så frustrerande att veta att det finns så mycket människor där ute som inte vet.

Jag tror säkert att många kan äta en del kolhydrater utan att fara så illa av det. Men tänk på alla människor som inte vet varför de mår dålig, som tror på dietisterna, tidningarna, bantningsprogrammen på tv osv och bara fortsätter att gå upp i vikt, må dåligt och vara sjuka och samtidigt tror att det är deras eget fel. Att de borde motionera lite mer, äta ytterligare lite mindre fett och ha lite mer karaktär.

Det är synd om människorna.

Det är skönt att lyssna på kroppen

2008-01-18T07:22:00.001+01:00

Vägningsdag och ett kilo upp. Midjemåttet är detsamma som sist. Jag är inte så ledsen. Har börjat inse att jag tydligen funkar så. Lite ner, lite upp, lite mer ner, lite upp, lite ner, lite upp, lite mer ner. Och de lärde säger ju att man inte ska stirra på vikten. Det är måtten som är det viktiga och ja, ja känner ju att måtten förändras. Jag har ju inte mätt någon annanstans än midjan så det är svårt att avgöra exakt vad som händer i resten av kroppen. Men det känns.

Nu när jag har blivit mer insatt i hur kroppen fungerar så är jag också mer uppmärksam och det är lätt att tolka allt utifrån vad jag äter. Men förstås är det så mycket mer komplicerat än så. Allt påverkar. Om jag stressar, sover för lite, rör mig mer, om jag får mycket ljus, tillräckligt av alla ämnen osv. Det påverkar hur jag mår, hur kroppen fungerar. Jag tror att kroppen behöver vara harmonisk och i balans för att fungera optimalt. Men jag har nyligen ganska radikalt ändrat min kost, jag har fått ett nytt jobb, jag sover för lite just nu. Allt påverkar och ändå så tror jag att kroppen tål en hel del. Det handlar nog mest bara om att hjärnan ska ta det lite lugnare. Det hänger liksom inte bara på de där siffrorna på vågen.

Jag är trött nu, men jag tror det beror mest på att jag sovit för lite sista tiden och att det nya jobbet kräver en del. Vikarierande gymnasielärare. Jag har ju aldrig strävat mot att jobba som lärare och har ingen pedagogisk utbildning. Det här kom så oväntat och ovant är det. Tur att det är tillfälligt. Jobbet funkar bra men det är inte det jag vill hålla på med. Jag vill jobba med min firma. Jag skulle aldrig ha sagt ja till jobbet om det inte var så att jag inte har så mycket jobb i firman just nu. Fast jag har ju jobb där också så det blir en del sena kvällar och jobb även på helgerna. Tröttheten var det ja, jo jag känner så mycket tydligare nu att jag behöver sova. Jag behöver mina timmar. Förut kunde jag sockerdroga mig och fara runt ett tag till. Nu för tiden är jag piggare när jag är vaken trots att jag är trött. Men tröttare när jag behöver sova. Det är skönt att lyssna på kroppen. Hoppas jag får mer tid till det bara.

Smalare

2008-01-16T21:25:00.000+01:00

Några promenader har det blivit men inte så mycket som jag skulle vilja. Jobbar för mycket och för konstiga tider. Inte orkar jag gå ut och gå när jag kommer hem halv elva på kvällen. Jag vill ju ha solsken på mig. Eller i alla fall ljus.

Men yogan börjar nästa vecka, tror jag. Det ser jag fram emot.

Jag är också nyfiken på vågen och måttbandet. I dag sa min son: Men mamma, du har ju blivit smal! Du är inte lika bred längre. Det var härligt att höra. Visst är det en hel del kvar men att få bekräftelse på det jag känner är toppen. Jag har blivit smalare även om jag inte kan kalla mig smal, än.

Nu ska jag hoppa i säng. Måste få sova. Det är så mycket tydligare nu. Förut gick jag på sockrat bränsle och kunde hålla mig vaken på ett annat sätt. Nu känner jag tydligt att jag behöver sova mina timmar varje natt. Kanske behöver kroppen ork att läka också.

Jag har hittat en granne som är inne på samma tänk som jag. Det är trevligt att kunna byta erfarenheter. Och så himla skönt att det finns fler därute (och inte bara på KiF).

Natti natti.

Resultat

2008-01-14T08:03:00.000+01:00

Vikt -7 kg (106,5)
Mått -20 cm

Hurra!

Känns så bra att ha gått ner 7 kg. Nu börjar det bli på riktigt, det går inte att skylla på vatten och sånt längre. Och -20 cm i midjan! Det är ju massor.

Jag har läst GI-Noll! av Skaldeman i helgen. Jag blir upprörd. På myndigheter, läkare, dietister, livsmedelsverket. Det är hutlöst att de får fortsätta lura människor. Det spelar ingen roll om de luras medvetet eller av okunnighet. Det är lika hutlöst med okunnighet när man har sådana positioner där man påverkar människor.

Gå ut

2008-01-11T11:00:00.000+01:00

I går var jag ute och gick. Att det ska vara så svårt när det är så lätt. För mig är ute, naturen, skogen en stor del av mig. Jag har alltid varit ute mycket, speciellt när jag hade hund. Men sen har det blivit mindre och mindre. Det har ju en hel del med jobbet att göra. När jag studerade och jobbade samtidigt så levde jag ju nästan vid datorn. Och nu sitter jag mycket här också eftersom det mesta av mitt jobb utförs här.

Så det här med att gå ut som varit så naturligt för mig har jag tappat bort. Gång på gång har jag tänkt att jag ska börja ta promenader igen. Att jag ska gå ut och ta luft åtminstone. Men det har blivit så svårt trots att jag längtar.

Men igår så kom jag ut i alla fall och jag ska fortsätta. Det ska jag. Jag känner det lilla motståndet i mig när jag skriver det men jag ska. Det är ju inte för motionen i sig, inte för att motionera för eventuell viktminskning. Det funkar ju inte det vet jag. Men för att jag mår bra av att röra på mig och få ljus och luft. Och så vill jag få mer muskler. Jag har nog en del muskler eftersom jag burit runt på en massa fett i många år och dessa muskler vill jag inte tappa när jag går ner i vikt. Men risken är inte så stor när man äter LCHF fast det skadar inte att få mer muskler.

Och fasiken, man blir ju så trist i kroppen när man sitter hela dagarna.

Nej, jag får nog göra som med vikten. Använda den här bloggen till att fortsätta peppa mig och inte ge upp. Jag får helt enkelt rapportera här varje vecka hur mycket jag varit ute och rört på mig. Så den här fredagen kan jag rapportera en promenad i skogen och en stunds dansande. Alltid något. Till nästa fredag ska jag ha mer att rapportera.

Slut med choklad

2008-01-11T10:43:00.000+01:00

Ligger kvar på samma vikt och mått. Har insett några saker. Bland annat att jag inte kan äta mörk choklad. Jag har tagit ett par bitar nu och då och det är väl inget, trodde jag. Men det är ett bra sätt att lura sig själv på. När jag tänker på det så inser jag att chokladen nog varit en orsak till att GI metoden inte funkade nån längre tid för mig.

Så nu blir det ingen choklad och jag ska ha mer koll på annat ett bra tag. Om någon sa till mig att jag aldrig mer skulle få äta potatisgratäng eller godis eller chips t ex så måste jag fundera på vad jag känner. Och det är ett bra tecken. Förut skulle jag nog sagt direkt att aldrig är ett för starkt ord och nån gång längre fram så... Men nu, nej, det spelar inte så stor roll. Betyder de här sakerna nåt för mig längre? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag minns att det är gott. Och det finns vissa sociala grejer som kan spela in men på det stora hela så står jag ganska oberörd inför ett hot att jag aldrig mer skulle få äta kolhydrater.

Fast lite så känns det med vilken mat som helst måste jag erkänna. Mat som alltid varit så otroligt viktig för mig har blivit mer alldagligt och utan så mycket känslor. Som att gå på toa eller andas. Nödvändigt men inte så upphetsande.

Jag har börjat se ett mönster. Jag har ätit choklad ibland som sagt och småfuskat (nog ganska omedvetet) med lite annat ibland. Speciellt under julen med bortbjudningar och sådant. Det här har nog påverkat mig mer än jag har förstått. Vikten har stått still eller hoppat lite fram och tillbaks och när jag börjat äta mer strikt så har jag fått huvudvärk och varit mer hungrig under någon dag. Jag inser ju nu att jag ofrivilligt har fått i mig mer kolhydrater än jag borde och vill. Men det är bra att lära sig. Fick hem GI-noll! boken av Skaldeman i går och även en av Litsfelt. Blir lite osäker på stavningen där. Kommer inte ihåg namnet på boken heller men det var inte fettskrämd. Läste båda två igår och ser ju tydligt att jag är på rätt väg men att det finns lite småsaker att fixa till.

Och så enkelt är det ju att min viktminskning/måttminskning och må bra betyder så mycket mer än lite choklad eller att vara "snäll" om jag blir bortbjuden. Njutningen av den chokladen står inte i proportion till eventuell viktuppgång eller huvudvärk. Jag vill må bra hela tiden och inte bara den lilla stund det tar att tugga i sig en chokladbit.

Beroende och tillsatser

2008-01-09T13:49:00.000+01:00

Det är skönt att helgerna är över nu. Nu behöver jag inte frestas att äta något jag egentligen inte vill ha.

Jag har läst en del om sötsug, sockerberoende och sånt på kolhydrater i fokus. Inser att jag kommit lindrigt undan. För trots att jag känner igen mig i det där med att ha en djävul på axeln som säger åt en att äta fast man inte ens vill ha eller att bara inte kunna låta bli att handla godis osv så har jag kommit i från det väldigt snabbt. Det gick nog nästan på en gång när jag gick över till LCHF.

Jag vill inte tillbaks dit.

Något som är frustrerande är att folk inte vill ta till sig information. Jag har ju faktiskt läst på en hel del på sista tiden. Jag har böcker, länkar och tidningar som jag gärna lånar ut. Men många vill inte ens läsa litegrann. När man sätter sig in i saker och ting så dyker det upp mer och mer tycker jag. Man får ett vidare perspektiv och större förståelse. Man kan se sammanhang och blir mer kritisk.

Okej om man inte orkar bry sig för sin egen skull. Man kanske inte är överviktig eller har några större problem. Men nog borde man bry sig om sina barn och egentligen borde man bry sig om sig själv också.

Som det här med tillsatser i maten, glutamat, e-nummer, sötningsmedel. Jag får lust att fråga vad i helskotta folk håller på med när de ger sånt till sina barn. Fast det är ju så enkelt att folk inte vet och att de litar på myndigheter. Jag har också varit där.

Men jag ska läsa på mer så jag kan argumentera bättre och så ska jag bli bättre på att säga ifrån. Jag är inte snäll om jag låter andra bjuda mina barn på farlig mat. Det är jag faktiskt inte.

Sjuk

2008-01-09T13:40:00.001+01:00

Jag kände mig lite sträv i halsen i några dagar. Det var just inte mer än så. Sen hade jag fest, ost och vin och mörk choklad. Så långt var det rätt okej. Inledde visserligen med sött bubbelvin. Men i takt med att alkoholen ökade i kroppen så försvann förnutet något. Så när en kompis bjöd på någon slags färdigblandad drink så drack jag.

Dagen efter var jag lite bakis men framåt kvällen blev jag sjuk. Hosta, halsont, feber, huvudvärk. Satt i en och en halv dag ungefär för att sedan bli bättre.

Jag undrar om jag hade blivit sjuk i fall jag hade ätit ordentligt och inte druckit så mycket?

1 januari 2008

2008-01-01T12:38:00.000+01:00

2008, ett nytt år. Jag gillar nya år. Nya tag, nya möjligheter.

Jag brukar inte vara mycket för att ge nyårslöften, men jag kan i alla fall säga att jag ska äta mat enligt lchf, äta så naturlig mat som möjligt och ge min kropp det den behöver för att må bra.

Jag ska fortsätta gå på yoga och andas. Det känns i kroppen att det är bra att andas ordentligt. Jag ska också röra på mig mer. Har blivit för mycket stillasittande. Jag skulle vilja börja på danskurs eller styrketräna. Helst vill jag få med mig min man men han är lite svår att motivera med såna saker. Men skam den som ger sig.

Och så en sak till, jag ska säga i från mer och inte låta folk utnyttja mig. Jag är ofta snälldum och säger ja till allt möjligt fast jag inte vill. Snäll kan jag fortsätta vara men inte på bekostnad av mig själv.

Jag räknade ut att om jag går ner ungefär ett halvt kg i veckan under det här året så väger jag ca 80 kg nästa nyår. Det var länge sedan jag vägde det. Och det låter som en vettig och bra plan. Fast jag vill förstås gå ner mer och fortare. Men ett halvt kg i veckan skulle också innebära att jag sommaren 2009 har nått min målvikt. Att jag för första gången sedan jag var tonåring inte skulle vara överviktig. Och sommaren 2009 är inte så förskräckligt avlägsen. Det känns inte svårt och omöjligt eller otänkbart utan alldeles helt okej och rätt. Jag tror att det har hänt något i min hjärna. Jag kan nog faktiskt se det framför mig.

Gott!

2007-12-30T13:38:00.001+01:00

Igår åt vi riktigt god mat. Extra mört gräsbeteskött med röksmak. Till det gräddkokad vitkål. Och lite rött vin. Som efterrätt lite mörk chokladtryffel.

I morse ställde jag mig på vågen och den visade på ett halv kg ner sedan i fredags.

Livet är gott!

Den bästa julklappen

2007-12-28T12:27:00.000+01:00

Julen är över och jag är glad. Det är nog första julen jag har gått ner i vikt. Jag var lite orolig att jag skulle ha gått upp. Har ätit mer (mörk) choklad än jag borde och druckit lite glögg. Egentligen har jag inte fuskat mycket, de små bitar jag har tagit extra eller de snapsar som slunkit ner har inte varit i några större mängder. Men eftersom jag kände det där jobbiga suget komma och puffa mig i sidan några gånger så var jag förstås lite fundersam.

Så i morse tänkte jag först inte väga mig. Men när jag tog fram måttbandet och det visade på -18 cm i midjan så hoppade jag på vågen och den visade på 108 kg alltså -5,5 kg! Hurra! Det känns jättebra! Jag hade nog inte haft råd att gå upp nu, då hade risken för att jag tappat orken varit överhängande. Jag tror att jag hade fixat det ändå men det hade varit motigt. Bara det här suget som gjort sig påmint emellanåt under julen har varit nära att dra ner mig i eländet igen. Jag som varit så glad för att suget var borta har funnit mig själv sneglande på Alladin-kartongen och fått bita ihop för att inte mumsa i mig.

Jag vill att det här ska gå vägen. Jag vill må bra. Jag vill gå ner i vikt. Jag har ju allt att vinna på det. Vad ska jag med godis till? Godis som innehåller härdat fett, färgämnen och socker. Vad ska jag med kolhydrater till som får mig att gå upp i vikt, blir så där oändligt trött och som ständigt pockar på mer och mer och mer? Vad ska jag med glutamat och sötningsmedel till? Om jag är hungrig så är det bara att äta, god nyttig mat. Det finns inga restriktioner och inga dåliga samveten med den här maten. Jag kan sätta mig i soffan och moffa i mig nygjorda revbenspjäll med god sås till om jag vill. Om klockan så är tio på kvällen.

Så där ja, nu har jag peppat mig själv. Nästa år kommer att bli ett bra år. Tänk att starta året genom att redan vara på gång med naturligt ätande. Så bra jag och min familj kommer att må. Det kommer att bli toppen.

Ett nytt mål

2007-12-19T08:42:00.000+01:00

Jag behöver ett nytt mål. Jag gick tillbaka och läste det första inlägget. Där skrev jag att det här inte är meningen att bli en hälsoblogg men det har det ju egentligen blivit. Vilket inte gör något. Men jag ska ju också gå ner i vikt och jag har lite tappat grejen med att skriva den här bloggen då jag slutade skriva så noga vad jag väger.

Så för att tagga mig ska jag nu ta upp det igen.

Mitt första mål var att gå ner till 109 kg och minska några cm i midjan. Det har jag gjort. Det var ett tag sedan men sen har jag gått upp lite och så ner lite och så upp igen.

Jag vägde mig i dag och väger 109 kg. Jag mätte midjan och har minskat 17 cm. Det är ju skitbra ju.

Mitt nästa mål är 104 kg och minus fler cm i midjan. Jag har ingen aning om hur det funkar med minskningen i midjan så jag låter bli att skriva nåt speciellt mått. I dag är det den 19 december. Det är snart jul och även om jag inte kommer att äta några snabba kolhydrater så är ju risken att jag får i mig sådant som inte direkt triggar viktnedgång, grädde, ischoklad och alkohol. Så det kan ta lite extra tid. Men jag vill gå ner och jag ska gå ner. Och det ska inte ta alltför lång tid.

Karaktär

2007-12-19T08:19:00.000+01:00

Läste på kolhydrater i fokus om en lymfareningskur. Koka en liter vatten med fem hela nejlikor och tre lagerblad och drick under dagen. Ska man göra i tre veckor. Jag provar. Det smakar te ungefär så det funkar ju att dricka.

Ute är det vackert frostvitt och jag ska nog ta mig en promenad. Skriver nog för det är en massa saker jag borde göra. Just nu har jag ingen större lust att jobba. Jag vill mysa, ha jul och pyssla istället.

Jag är glad för att jag har upptäckt det här. Ja jag har skrivit det förut men så är det ju. För första gången i mitt överviktiga liv har jag hittat ett sätt som funkar. Det känns så rätt. Jag har alltid varit en frisk person trots min övervikt men nu inser jag ju att det har funnits många små problem som jag inte direkt har sammankopplat med övervikten och kosten förut. Hela tiden upptäcker jag små saker som blivit bättre. Det gör ju att det inte är ett dugg svårt att fortsätta äta så här. Visst händer det att jag blir lite sugen ibland men det är lätt att tänka klart och säga nej tack. Jag vet inte ens vad det verkligen är jag är sugen på. Som igår när barnen åt varsin dajmbit. Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle ta en. Liksom undermedvetet. Av gammal vana. Inte för att jag verkligen ville ha.

När jag var liten så pratades det mycket om karaktär. Alla sa att min syster hade sån karaktär som kunde låta bli att äta godis. Jag hade ingen karaktär för jag ville vräka i mig. Jag har under hela mitt liv saknat den där karaktären trots att jag vid många andra tillfällen verkligen kunnat hålla fast vid saker utan problem. Så skönt det är nu att förstå att det inte har berott på någon svaghet från min sida utan att jag inte har "tålt" den mat jag har ätit. Den har triggat igång mitt hemska sug och jobbiga hunger. Jag ser ju att min dotter är som jag. Min son har aldrig haft dessa problem, han är en annan sort. Men min älskade lilla dotter har haft samma desperata blick som jag och ätit bröd, kakor och godis med samma frenesi som jag. Och hur det tröstar mitt arma modershjärta när jag ser vad bra mat gör för henne. Hur hon lugnt kan äta lagom mycket och nöja sig med det. Hur hon kan ta en kaka och sedan gå iväg och leka istället för att hänga över kakfatet.

Det känns som att jag vill tacka någon, men vem? Tack i alla fall, för att jag upptäckte det här medan barnen är någorlunda små och innan jag fått för stora problem.

Så, nu är det bara resten av världen kvar.

Rapport

2007-12-17T07:28:00.000+01:00

Jag gick ju upp lite efter att jag nått min första målvikt så då började jag fundera på vad som var orsaken. Jag har minskat rejält på mjölk och grädde, varit noga med hur mycket och vilka grönsaker jag har ätit och ökat på fettet. Det här fick vågen att stabilisera sig och sakta börja vika nedåt igen. I lördags vägde jag in mig på -5 kg. Känns verkligen bra.

Fast jag har varit på julbord i helgen och så var vi bortbjudna. Jag åt lax, lite sill, renkött, ost, nötter och lite annat. Så jag höll mig ganska så bra till vad jag kan äta. Men jag smakade en pyttebit jansson (som inte alls var god) och lite, lite chokladpudding (som var väldigt söt). Det kan ju ha varit nåt i maten som jag inte hade koll på men jag tror inte det var nån större fara. Fast visst är det så att jag inte vill väga mig just nu. Jag väntar några dagar. Jag var lite arg i går som jag brukade vara förut och jag var mer sugen än vanligt så jag antar att jag fick i mig nåt olämpligt. Men inget som inte kan botas med lite extra fett och protein.

Svärmor ville bjuda mig på glögg och då jag tackade nej och berättade att jag slutat med socker så gjorde hon glögg på lightsaft, glöggessens och värmde i micron. Hu! Då dricker jag hellre riktig glögg. Jag smakade pyttelite för att vara artig men varför i hellskotta ska man vara artig när det handlar om ens hälsa? Det var sötsliskigt och inte alls i min smak och dessutom kändes det som att dricka gift. Blä.

Igår var vi ute i skogen och letade julgran. Jag har (bara) ätit så här sedan oktober, jag har (bara) gått ner fem kilo och ändå så märker jag en sån tydlig skillnad på orken. Jag är inte alls lika flåsig och orkeslös som förut trots att jag inte har tränat något alls. Härligt!

Trött

2007-12-10T14:26:00.000+01:00

Jag är trött. Vet inte vad det beror på. Men det kan nog vara så att kroppen behöver tid på sig att ställa om. Det kan ta månader eller till och med år innan man märker alla förbättringar. Så det är helt enkelt så att det här är mitt liv nu.

Jag känner mig jävligt taggad. Det här är toppen trots tröttheten. Det är så himla skönt att äta så här när jag slipper vara hungrig.

Ny idé att prova

2007-12-10T14:17:00.000+01:00

Jag vet inte vad jag skulle göra utan Kolhydrater i fokus. Allt jag undrar över får jag svar på där. Av riktiga människor som har egen erfarenhet. Vad är väl råd från någon som inte varit i samma situation värda, egentligen?

Kanske är det så enkelt att jag inte går ner i vikt just nu för att jag äter för mycket grädde och mjölk. Tydligen kan en del stå stilla när de äter det. Läste också om en kvinna som gått ner massor i vikt. Hon äter fyra ägg, ett paket bacon och 50 gram smör till frukost. Sen dricker hon te med kokosfett i. Till middag äter hon kött/ fisk eller liknande med mycket fett och lite, lite grönsaker. Hon äter oftast bara två mål om dagen men blir hon hungrig så äter hon oavsett tidpunkt. Om man tänker på saken ur ett ursprungligt perspektiv så låter det ju riktigt. Jägarfolk långt tillbaka i tiden åt nog knappast mer än ett par mål om dagen och då åt de väl mest kött och mest de feta delarna. Skulle jag tro.

Om man äter det kroppen är avsedd att få i sig så stabiliseras vikten för att vara överviktig är inte ett normalt tillstånd.

Tillbaka

2007-12-10T11:42:00.000+01:00

Jag är en riktig velpotta. Nu har jag plockat fram vågen igen. Inte blev jag lugnare av att ha den borta, istället gick jag och oroade mig för att jag kanske skulle gå upp i vikt.

Jag har stått still ett tag nu. 109,5 kg står det på. Nån centimeter till har försvunnit i midjan. Fast det är svårt att mäta tycker jag. Inte lätt att få snöret på exakt samma ställe varje gång och dra åt exakt lika hårt. Men jag tror att det har försvunnit ca 14 cm i midjan.

Jag har märkt att jag mår bra av att äta grönsaker. Ett tag provade jag att äta bara fett och protein men då fick jag halsbränna. Äter jag lite grönsaker så funkar det bättre. Jag äter paprika, lök, broccoli, sallad, gurka, haricots verts, brysselkål och liknande grönsaker. Jag vet inte om det påverkar vikten. Har inte märkt nån markant skillnad.

Jag vill som sagt gå ner mer och fortare i vikt men samtidigt så känner jag att jag ska fortsätta äta så här. Det finns liksom inget att ge upp. Jag mår bra av att utesluta snabba kolhydrater och de kan inte få mig att gå ner i vikt. Så då finns det ju ingen anledning att börja äta såna igen.

Men jag vill gå ner i vikt nu!

Veckorapport

2007-12-05T07:32:00.001+01:00

Det är spännande det här. Tänk att det kan betyda så mycket vad man äter. Jag blir lätt orolig, eller blev kanske jag borde skriva för igår upptäckte jag att den där jobbiga fjärils farmen som brukar husera i min mage faktiskt kan hålla sig i skinnet. Sonen svarade inte när jag ringde hem, fast han borde varit hemma. Förut skulle jag ha blivit mycket orolig och fantisera ihop tusen möjliga scenarion. Men även om jag förstås ville veta var han var så kunde jag ta det lugnt, jag stressade inte alls upp mig och jag hittade inte på några hemska historier. Och han var ju där, i garaget.

Jag har också märkt en annan sak, att jag känner mig lite smartare. Eller klarare kanske. Jag läser finska och det är inte den enklaste saken här i världen. Men plötsligt så känns det som om min hjärna fungerar bättre när jag pluggar.

Naturligtvis kan jag inbilla mig eller så kan det bero på andra saker. Men jag tror att det har med min omläggning av kosten att göra. Det blir väl den åttonde eller nionde veckan jag äter så här nu och det är toppen. Att slippa suget och kunna stå emot begäret är underbart.

Jag saknar vågen lite. Lite, lite oro finns det för att jag ska ha gått upp i vikt när jag väl väger mig igen. Men sen tänker jag att va fan, jag vinner ju så mycket annat på att äta så här. Det är viktigt för mig att gå ner i vikt men jag tror ju att det bara handlar om små justeringar i fall jag inte minskar i vikt direkt. Det finns hur som helst ingen anledning att börja äta kolhydrater igen.

Att äta djur

2007-12-03T10:10:00.000+01:00

Många är vegetarianer eller veganer av etiska skäl. Det förstår jag. Jag är själv sån att jag tycker det är hemskt att låta djur lida för min skull och i mina grubblande stunder kan jag fundera över vilken rätt jag har osv. Men samtidigt är det ju så att jag måste välja mellan att leva eller dö. Om jag inte kan äta kött så kan jag lika gärna ta livet av mig. Faktiskt. Det är ju det jag gör om jag äter socker och snabba kolhydrater och undviker animaliskt fett och protein. Långsamt och plågsamt.

Jag tycker inte att djurhållning och köttproduktion sköts särskilt bra idag men det innebär inte att jag tänker förstöra min hälsa genom att bli vegetarian. Istället kan jag påverka genom att välja närproducerat ekologiskt kött, viltkött m.m.

Vi är köttätare, så enkelt är det. Om man äter det man är gjord för att äta så mår man bra.

Det finns förstås många argument för det ena eller det andra men ibland måste man helt enkelt göra val här i livet. Jag väljer att äta kött för att det är bäst för mig men jag väljer också att tänka på djuren och hur de mår och göra vad jag kan för att de ska få det bättre.

Pust väck

2007-12-03T10:00:00.000+01:00

Vågen är borta nu. Känns lite som att falla fritt. Dumt egentligen. Jag vänjer mig nog.

I helgen var vi på kalas och jag drack te. Fungerade utmärkt. För säkerhets skull hade jag tagit med mig nödproviant i form av en liten bit 99% choklad. Men jag behövde den inte. Det var alls inga problem med att låta bli kakorna. Och det är så jävla skönt. Som att vara fri från ett tidigare begär.

Jag har läst Lars Wilsons bok Välfärdens ohälsa, andra upplagan och den har verkligen fått mig att inse att jag inte kan gå tillbaks till att äta som jag gjorde förut. Socker, mjöl, pasta, ris och potatis är inga alternativ. Det är inte nyttigt och det behövs inte. Så varför äta det? Visst kan det vara gott men jag röker ju inte, dricker inga mängder med alkohol och tar inga droger även om det säkert kan finns positiva upplevelser förknippat med dem också, så varför nyttja dessa onödiga saker?

Det betyder så mycket mer för mig att vara frisk och stark och må bra än att äta något bara för att det är gott. Dessutom så är den här maten jag äter fantastiskt god och innebär inga offer från mig sida. Jag kan äta en blodig biff med grillade grönsaker och hemgjord bearnaisesås och gå ner i vikt av det. Hur sjutton ska jag kunna klaga på det?

Skippa vågen

2007-12-01T14:45:00.000+01:00

Jag borde skippa vågen eller i alla fall väga mig mycket mer sällan. Har vägt mig nu och väger 110 kg vilket förstås känns tråkigt då jag vägde 109 förra veckan. Men eftersom jag mår bra och kommer att fortsätta äta så här så spelar det ju inte så stor roll. Vikten kommer nog att stabilisera sig vad det lider. Så det borde räcka om jag kontrollväger mig någon gång i månaden. Visst är det svårt att låta bli men det skulle nog vara bra.

Så jag kanske skulle prova att inte väga mig igen förrän den 14 december. Måste nog be mannen min gömma vågen om jag ska kunna låta bli. Ja jag ska prova det. Att bli för fokuserad vid vikten får mig lätt att känna mig misslyckad och ledsen om jag inte går ner varje vecka.

Okej då gör jag så. Jag väger mig inte förrän den 14:e december och rapporterar istället här om hur jag mår.

Byte av dag

2007-11-27T10:45:00.000+01:00

Jag brukar väga mig på onsdagar men har ett tag tyckt att det skulle vara bättre att väga mig på fredagar. Egentligen borde jag inte ens väga mig varje vecka. Men nu har jag bestämt mig för att gå över till fredagar eftersom jag vill vänta lite med att väga mig efter senaste vägningen som visade 111 kg. Jag tror att det är vatten men jag vill låta det försvinna innan jag ställer mig på vågen igen.

Det bästa skulle ju vara om jag kunde hitta rätt, så här ska jag äta, och sen inte fokusera så mycket på vikten utan leva på som vanligt. Jag vet ju rätt så bra vad jag kan äta men jag är osäker på fettmängden, på mejeriprodukter och på grönsaker. Hur mycket av dessa är den bästa mängden för mig?

Det kommer väl, jag har ju inte hållit på så länge. Men det är så himla jobbigt när vikten går åt fel håll.

Upp igen

2007-11-26T07:21:00.001+01:00

Jag vägde mig i lördags. Bara för att. Och då hade jag gått upp ett kilo. Tänkte att det inte behöver betyda så mycket, kan ju gå lite upp och ner. Men så vägde jag mig nyss och då hade jag gått upp ett kilo till! Är det sant? Ska det vara så? Vad har jag gjort för fel? Jag har ätit några små bitar av 86 procentig choklad i helgen. Men efter måltiden. Visserligen så drack jag varm choklad i torsdags och åt morötter med dip för att jag hade bokklubben här. Men naturligtvis hade jag gjort chokladen med tanke på att jag skulle kunna dricka den. Jag hade vispgrädde till och dippen var gjord av creme fraich. Men kanske är det så att jag ätit för mycket mejeriprodukter, för mycket kolhydrater och för lite av fett och protein.

Jag vill inte att det ska gå åt pipsvängen nu. Jag vill att det ska vara enkelt och flyta på, inte börja hoppa upp och ned. Jag har ju ens inte gått ner fem kilo än. Jag vill veta vad jag kan äta, inte hålla på och experimentera.

Jag är glad att jag har den här bloggen. Det är skönt att skriva av sig och att ha det på pränt. Då är det inte så lätt att ge upp.

Jag ska fixa det här.

Resultat vecka 6

2007-11-21T07:13:00.001+01:00

Jippi! Jag har nått mitt första mål.

Vikt: 109 kg, ner 1 kg (sammanlagt ner 4,5 kg)
Mått: Lite osäker här, möjligtvis kan jag ha minskat en halv cm sen förra veckan. Sammanlagt 12 cm mindre i midjan.
Känsla: Känns bra, toppen att jag har nått det första målet och toppen att ätandet känns helt normalt. Det känns inte alls som en diet eller något tillfälligt utan som att så ska jag äta och så är det inget mer med det.

Vad som förändrats:

Jag är lite trött, somnar som en stock på kvällarna. Men jag tror det kan ha att göra med att jag sitter och jobbar så mycket framför datorn och inte kommer ut så mycket. Behöver nog mer dagsljus på mig. Ska försöka ta tag i den biten.
Jag är mycket jämnare i humöret. Förut var jag ofta bergochdalbana. Jätteglad och sen förbannad, om vartannat. Nu blir jag knappt arg. Känns lite konstigt, jag som varit van vid att känslorna rusar i kroppen.

Det känns som att jag orkar mer. Kan inte riktigt sätta fingret på hur men saker som har med rörelse att göra känns inte lika motiga och jag blir inte sådär hopplöst trött på eftermiddagarna.

Jag är inte så hungrig längre. Inte så där jobbigt hungrig. Jag äter frukost, lunch och middag och det räcker. Jag kan titta på godis i affären eller på folk som bakar på tv utan att bli sugen. Jag blir häpen själv över att det är så. Jag försöker nästan känna suget men det lilla lilla som finns kvar sitter bara i huvudet. Det är mer känslan jag saknar (lite). Att det är mysigt att baka och mysigt att äta godis framför tvn. Fast är det så mysigt egentligen?

Mina tänder verkar må bra.

Jag känner att det har minskat i midjan. Ser fram emot att köpa nya byxor. Men jag väntar lite.

Mitt nästa mål är att gå ner till 99 kg och att jag kan gå ner minst en klädstorlek.

Grönsaker?

2007-11-20T08:34:00.001+01:00

Jag funderar på det här med grönsaker. Ska jag äta grönsaker eller inte? Mycket eller lite? Vilka sorter? Det bästa är ju att testa sig fram men då ska man ha tålamod. Lite mer tålamod börjar jag få. Jag ska ju äta så här ett bra tag och förhoppningsvis ungefär så här resten av livet. Men egentligen vill jag helst att det ska gå undan med viktminskningen.

Jag har ätit en del grönsaker under den här veckan. Ska nog testa en vecka helt utan grönsaker sedan. För att se om det gör någon skillnad.

Jag stöter på folk överallt som anser att kolhydrater är vårt viktigaste näringsämne. Jag kan inte argumentera mot det än. Det räcker liksom inte bara att säga, jo men det är klart att protein och fett är viktigare. Jag måste ha mer argument om jag ska påstå att vi klarar oss utan kolhydrater. Det vet ju alla att grönsaker och frukt är sååå nyttigt. Och hur bråkar man mot det? Det är ju så djupt inrotat i de flesta av oss. Även i mig.

För mig är det ändå ganska så självklart att vi är främst köttätare när jag ser tillbaka på våra förfäder. Jag är definitivt en nordbo, jägarfolk. Vad skulle jag kunna hitta för ätbart ute nu om jag levde i naturen och inte hade hus, kylskåp och affärer? Tugga frusen mossa? Knapra vissna löv? Gnaga bark? Eller fälla en av alla de rådjur som springer runt i skogen? På sommaren kan jag äta bär, svamp och örter men knappast potatis och pasta eller ens broccoli om jag inte smyger in en någons trädgård eller skafferi. Jag tror visst att det finns mycket som är bra och nyttigt med vissa grönsaker, frukter och andra växter men jag tror inte att vi som härstammar från nordiska jägarfolk behöver dessa i första hand. De kan vara komplement, de kan vara "läkemedel" och de är ofta goda och man ska inte underskatta naturligt goda saker. Livet får gärna bestå av njutning också. Men jag anser att vi i första hand är gjorde för att äta kött och fett. Av två orsaker. För att mitt förnuft säger det och för att min kropp har bevisat det.

Resultat vecka 5

2007-11-14T12:08:00.000+01:00

Resultat:
Vikt: 110 kg, ner 0,5 kg (sammanlagt - 3,5 kg)
Mått: minus 3,5 cm i midjan (sammanlagt 11,5 cm)
Tankar: känner att något har hänt, magen känns lite mindre. Skulle vilja gå ner mer men det känns inte riktigt lika viktigt längre. Huvudsaken är att det händer något, att jag mår bra och att det funkar bra att äta så här i längden.

Har haft lite sug och hungerskänslor under veckan. Tror det beror på att jag varit ute och ätit några gånger och att jag inte haft full koll på vad jag stoppat i mig. Jag har frågat och sagt att jag inte kan äta kolhydrater men jag litar inte helt på att jag verkligen inte fick i mig några. Tur att jag inte är allergisk. Måste vara ett helvete att äta ute om man är det. Att äta ute innebär också att jag har ätit för lite och att måltiderna blir lite röriga. När jag inte har haft möjlighet att äta hemma och äta regelbundet så har det blivit att jag köpt ost eller liknande som jag petat i mig för att stå mig ett tag. Det här är ju något jag måste klura ut hur jag ska göra. Jag har ju ett sånt jobb så jag måste åka iväg emellanåt och jobba på konstiga tider ibland.

Korkat

2007-11-12T08:55:00.001+01:00

Det står ständigt i tidningarna om olika sjukdomar och problem och antingen så vet forskarna/läkarna inte vad det beror på eller så har de upptäckt att något kan lindra/minska besvären. I dag stod det om att något magproblem kan bli bättre av körsång.

Ibland undrar jag om de är helt korkade.

Jag tycker det är ganska så självklart att om man äter som vår kropp är gjord för att äta och om man andas på det sätt kroppen behöver andas på och om man rör sig på det sätt kroppen behöver röras på och så vidare så mår man bra.

Körsång och andra saker är ju liksom bara en liten del av det hela, en oväntad bonus för att man råkar göra rätt i alla fall vid något tillfälle. Som att försöka bota symptomen istället för det riktiga problemet, fast tvärtom.

Jag menar, är det så svårt att förstå?

Godis

2007-11-11T11:54:00.000+01:00

Jag provade att baka kokoskakor igår och göra en efterrätt. Men jag tror egentligen det är bättre att inte hitta ersättningar för sötsaker utan att lära sig leva utan dem. Det är lite som vegetarianer som ska äta vegkorv och vegköttbullar osv. Men om man inte kan släppa det som varit dåligt för en så tror jag det är svårt att ställa om helt. Man kanske får hitta nya njutningar istället för att ersätta de gamla dåliga med halvbra alternativ.

Fast vegetarianer borde börja äta kött igen :0)

Kokoskakorna blev inte så goda utan socker. Efterrätten blev god men jag oroar mig förstås för att den kanske var lite onyttig ändå. Philadelphiaost blandat med smält 86 procentig choklad, kanske 70 gram, vispgrädde och lite sötningsmedel. Jag åt inte upp allt. Kanske var det inte så farligt ändå. Men jag är livrädd för att förstöra min viktminskning.

KiF

2007-11-07T08:18:00.001+01:00

Jag har blivit medlem på Kolhydrater i fokus. En toppensida! Jag har fått massor av bra tips. Enda problemet är att jag lätt fastnar där :0)

Det snöar ute! Jag blir så glad.

Resultat vecka 4

2007-11-07T06:46:00.001+01:00

Fjärde veckan. Redan! Konstigt det känns, nyss tyckte jag att det visst aldrig gick framåt och nu är jag redan inne på den fjärde veckan.

Resultat:
Vikt: 110,5 kg - ner 0,5 kg, sammanlagt 3 kg
Mått: Minus 2,5 cm, sammanlagt 8 cm
Mina tankar: Glad att det händer saker men vill gå ner mer i vikt per vecka. Känner mig sporrad att börja kolla noggrannare vad jag äter.

Om jag har förstått allting rätt så bör man äta omkring 1 gram protein per kg kroppsvikt. Man ska äta i proportionerna 20% protein, 75% fett och 5%kolhydrater om man vill minska snabbt i vikt. Så om jag väger ca 111 kg motsvarar det 111 g protein/dag. En köttbit på 100 g innehåller ca 20 g protein. Så då bör jag äta 555 g kött om dagen (eller något annat proteinrikt) fördelat på tre mål, vilket ger 185 gram kött/måltid.
Om 111 g är 20 % så innebär det att 75% fett är 416,25 g som ska fördelas på tre. Vilket är 138,5 gram. Så per måltid ska jag äta 185 gram kött och ca 140 gram fett. Plus några få kolhydrater.

Inser att jag äter för lite fett.

Okej, jag ger mig i kast med att ta reda på vad olika saker innehåller.

Det är lättare att drömma

2007-11-05T10:35:00.000+01:00

På middagen jag var på i helgen pratades det om hur skönt det vore om man hade en personlig tränare, personlig kock osv som sa åt en precis vad man skulle äta och hur mycket man skulle röra på sig för att gå ner i vikt och hålla formen. När de hade pratat ett tag så sa jag:
- Men varför inte bara äta som jag gör så funkar det ändå.
- Nja men det finns ju så mycket som lockar.
- Men när man äter så här så blir man inte sugen och hungrig mellan målen. Man står sig bra och man mår bra. Egentligen är det ganska enkelt.
Men de såg lite skeptiska ut. De väljer hellre att drömma om sin personlige tränare.

Halsbränna

2007-11-05T10:11:00.000+01:00

Det känns som om jag väntar på någonting hela tiden. Som om något magiskt ska hända. Jag förstår ju förstås att det handlar om att leva så här. Äta rätt mat och göra det hela tiden. Inte ett litet tag och sen fortsätta med onyttig mat som får mig att gå upp i vikt igen. Men jag kan inte komma ifrån känslan och kanske behovet av att något ska hända. Att jag ska gå ner massor i vikt snabbt. Men varför stressa? Allt är ju positivt och det blir troligtvis mest bestående om jag låter allt ta den tid det behöver.

Annars går det bra. Var bjuden på middag i helgen men det fanns mycket kött, ost, ägg, smör osv så det var lätt att välja.

Det känns bra i kroppen. Det enda som jag har problem med är en konstig halsbränna emellanåt. Jag har förstått det som att det är kolhydrater och stärkelse som orsakar halsbränna och då jag åt GI förut så försvann halsbrännan. Men nu kommer det emellanåt. Jag undrar om det har med maten att göra eller om det är något annat.

Nedåt i alla fall

2007-11-01T08:52:00.001+01:00

Kunde förstås inte låta bli att väga mig i morse. Kändes skönt när jag såg att vågen visade ett halvt kg ner. Ska försöka låta bli att väga mig så mycket. Vet ju att det löser sig i längden ändå.

Matbok

2007-10-31T15:32:00.001+01:00

Kanske är det bra att föra bok över vad jag äter.

Hittills i dag:

Frukost - en bit kött ( tjock skiva nötkött stekt i smör som är rester från igår) och kryddsmör, vatten

Lunch - äggröra med lite vispgrädde, stekt i smör, 8 mellanstora köttbullar på två delar fläskfärs och en del nötfärs, lite kryddor och stekt i smör, vatten

Tillägg:
Åt en klick smör och drack en klunk vispgrädde på eftermiddan för att stå mig när jag skulle åka iväg några timmar. Drack en kopp te. Åt kycklinggryta när jag kom hem. Kyckling, kokosmjölk, vispgrädde, lök, broccoli och champinjoner. Åt mest kyckling och sås men lite av grönsakerna. Vatten till förstås.
Sedan blev det kanske åtta-tio mandlar och en liten, liten bit 70 procentig choklad till efterrätt.

Resultat vecka 3

2007-10-31T15:19:00.000+01:00

Vecka tre är den vecka då det sätter igång på allvar, det är också den vecka då folk lätt faller i från. Jag kan förstå det. Men jag tänker inte vara en av dem. Trots att det inte syns nåt resultat på vågen den här veckan.

Vikt: 111 kg, ingen förändring sedan förra veckan
Mått: minus 2 cm i midjan, sammanlagt 5,5 cm mindre midjemått

Jag har ju minskat i midjemåttet men inte i kg. Det känns tråkigt att jag inte har gått ner i vikt. Det kan förstås bero på många olika saker. Jag har varit ute och flängt en del och inte alltid kunnat äta som jag borde. Men jag har inte ätit kolhydrater, annat än lite grönsaker. Kanske har jag ätit för lite fett. Jag vet inte. Jag ska försöka äta mer strikt bara protein och fett den här veckan. Äta bara när jag är hungrig och försöka hålla koll på proportionerna.

Jag tänker inte ge upp.

Ensam

2007-10-27T10:39:00.000+02:00

De senaste dagarna har varit hektiska. Mycket att göra och jag har åkt runt på möten och jobb. Jag tycker det har gått bra hittills att stå emot suget när jag har blivit bjuden på fika men det är svårare att hitta vettiga lunchalternativ när man är ute och flänger. Och igår när jag åkte extra långt så kom den där gamla välbekanta lusten att stanna på en mack och handla lite godis att ha i bilen. Det var lite jobbigt. Jag försökte komma på något annat jag kunde köpa istället men kom inte på något bra och lät bli att stanna, vilket ju var bra förstås.

Men de senaste dagarnas flängande har gjort mig lite rädd att jag har ätit "fel" och därför inte kommer att gå ner i vikt den här veckan. Vilket får mig att inse hur viktigt det är för mig att det här funkar. Minsta risk för att det inte ska gå gör mig skitskraj. Jag försöker intala mig att det bara är en vecka och att det inte är kört på något sätt men det känns i alla fall väldigt jobbigt. Som att jag balanserar på en tunn tråd och om jag faller är det kört.

Jag skulle vilja känna mig trygg i det här, veta att jag äter rätt och att det funkar. Det kommer väl med tiden hoppas jag, men just nu är det lite tufft. Ärligt talat känner jag mig lite ensam i det här. Var hittar jag någon som kan stötta mig?

Resultat vecka två

2007-10-24T07:19:00.000+02:00

Jag är lite förvånad över att det går så lätt. Visst finns det stunder när det är lockande med kolhydratmat. Men som jag sa förut så sitter det mest i huvudet. Igår blev jag bjuden på fika, nybakad äppelpaj som luktade väldigt gott. Det jobbigaste var inte att avstå ätandet utan att tacka nej när de hade gjort sig besvär.

I kväll ska jag på bokklubb och det som vankas att äta där är chips, godis och dricka. Det känns inte svårt att avstå det heller. Att gå ner i vikt och må bra är viktigare än att göra som de andra gör. Jag vet ju hur det är, om andra äter så kan jag rättfärdiga mitt eget ätande. Jag har varit i den situationen många gånger. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är svårare att stå emot "kravet", frågorna och kommentarerna från andra än att stå emot suget. För suget är i det närmaste obefintligt.

I dag har det gått en vecka till. Resultatet är:

Vikt: 111 kg - ner 1 kg (sammanlagt 2,5 kg sen starten)
Mått: Minskat 2,5 cm i midjan (sammanlagt 3,5 cm sen starten)

Under den här veckan ska jag göra Skaldemans bantarbiffar. Enligt honom en osviklig metod att gå ner i vikt.
Recept: två delar fläskfärs och en del nötfärs. Lite kryddor men inte för mycket salt. Inget tillbehör.

Mat och vardag

2007-10-23T10:45:00.000+02:00

Det är svårt att äta så här när jag har ett fullt schema. Eller kanske inte svårt men det kräver en viss planering. En fördel är att jag inte är lika hungrig som förut och att jag står mig längre. Men som i dag när jag har har ett möte och sedan ska iväg på kurs direkt efter och inte hinner äta något och inte har ägg hemma, då är det lite krångligt. Ägg är annars bra och enkelt att ha med sig. Jag hinner inte stanna och handla något och hinner inte värma någon mat. Så hur gör jag?

Mål

2007-10-22T08:10:00.000+02:00

Så var det måndag igen. Jag har funderat på det här med mål. Eftersom jag har försökt gå ner i vikt förut och bara kommit en bit och sedan inte klarat det längre så finns det en rädsla i mig att jag inte ska komma hela vägen den här gången heller. Jag har ju inte gjort det förut. Det gör att jag också fegar lite vad det gäller att sätta upp mål. Men jag har som sagt tänkt mer på det och kommit fram till att jag ju faktiskt inte har några problem med att genomföra andra saker. Jag kan sätta upp mål när det gäller något annat och ge mig 17 på att jag ska fixa det. Och gör det också.

Så om jag siktar högt men inte orealistiskt så har jag en god chans att nå målet. Jag tror också det är viktigt att sätta upp mål som jag kan se framför mig. Jag vet inte alls hur det skulle kännas att väga 60 kg, jag kan inte se det framför mig och då är det svårt att ha det som ett mål. Men jag kan tänka mig hur det är att väga 83 kg.

Men det är också viktigt att ha delmål. Mitt första mål är att gå ner till 109 kg. Ett annat mål jag har är att jag ska ha gått ner minst 15 kg till min mans 40 årsdag i mars. För då ska jag dansa med en av hans jobbarkompisar. Och så ett större mål, att väga 83 kg andra helgen i juli. Det är inte omöjligt men det är en utmaning. Helt klart.

Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har det jävlar anamma som behövs. Det gäller bara att hjärnspökena håller sig borta. Den här bloggen är ett av mina vassaste vapen och jag tänker inte sluta att skriva här. Om jag ger upp så måste jag skriva det också. Och det vill jag inte.

Svackor

2007-10-19T15:31:00.000+02:00

Det tuffar på. Det är inte jobbigt att äta så här när man väl kommer in i det. Och man kommer in i det ganska fort, tycker jag. Jag åt visserligen inte så mycket socker och kolhydrater innan. Visst åt jag men inte som jag gjorde för några år sedan. Så det kan ju vara en orsak till att omställningen inte var så kännbar.

Men jag är lite otålig. Jag vill ha kommit en bit på väg. Det har ju inte gått ens två veckor än.
Jag funderar ibland på hur jag ska göra när svackan kommer. För det gör den nog. Jag vill gå ner i vikt. Jag behöver det. Jag vill inte äta farlig mat längre och jag vill må bra. Så egentligen borde det inte vara några problem. Men jag känner mig själv och jag vet att när det första ruset har lagt sig så tappar jag i koncentration. Och då är det lätt att bryta. Om jag klarar svackan kommer jag att vara mycket stolt över mig själv.

Jag hoppas det finns någon där som förstår att stötta mig och jag hoppas jag har vett att be om hjälp i fall det händer.

Hur fungerar det?

2007-10-18T08:15:00.000+02:00

Jag tänkte berätta lite mer vad det hela handlar om.

Enligt Skaldeman och en hel del andra (se länkar här intill) så är vi gjorda för att äta protein och fett i första hand. Naturfolk som t ex inuiter lever så och våra förfäder har levt så. Och de har inga problem med övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes m.m. Dessa sjukdomar kommer med fel livsstil där spannmål, socker och andra stärkelserika livsmedel ingår. Och det värsta man kan äta är socker och fett i hop.

På vintern var våra förfäder tvungna att ha ett fettlager som reserv när maten tröt. Därför behövde de kunna lägga på sig och de gjorde de genom att äta kolhydrater i form av bär och växter. Alltså går man upp i vikt av kolhydrater och ner i vikt av fett. Vi är inte så olika björnar på det sättet. De proppar i sig massor av bär för att kunna sova, feta och nöjda i sitt ide under vintern. Och under vintern lever de på sitt fett.

När man är (ordentligt) överviktig så har kroppens metabolism (ämnesomsättning) slutat fungera som den ska. Det gör att man som tjockis kan gå upp i vikt av att äta grönsaker. Grönsaker är kolhydrater de också. När man är normalviktig så fungerar det här vanligtvis som det ska och man kan då äta grönsaker och frukt och en del andra kolhydrater utan att det påverkar vikten nämnvärt.

Så om man är rejält överviktig som jag är så behöver man tala om för kroppen att det är vinter och att den ska börja förbränna kroppsfett. Det gör man genom att äta fett och protein. Och i stort sett inga kolhydrater. Lite grönsaker (såna som växer ovan jord) kan man äta. Men inte frukt. Och definitivt inte socker, potatis, ris, pasta och bröd. När man har nått sin normalvikt så kan man tillföra mer grönsaker, frukt och kanske lite andra kolhydrater.

Om man börjar varje måltid med fett och protein av något slag och äter kolhydraterna mot slutet av måltiden så fungerar det bäst. Då bidrar inte kolhydraterna lika lätt till fettlagret. Om man däremot börjar en måltid med bröd så kan man vara säker på att det fastnar.

Resultat vecka 1

2007-10-17T08:57:00.000+02:00

Så har det gått en vecka. Det har gått ganska enkelt att ställa om tycker jag. Jag mår bra av att äta så här känner jag. Jag känner mig lite piggare och sötsug och jobbiga hungerskänslor har liksom tonat ner sig. Det känns som om hela jag ligger på en bra nivå.

Vikt: 112 kg - ner 1,5 kg
Mått: Minskat 1 cm i midjan

Jag är helt klart nöjd. Även om jag kan erkänna att de 2,5 kg som jag hade gått ner häromdan steg mig åt huvudet så jag hade hoppats på massor. Men det är inte realistiskt och inte nyttigt, det fattar jag ju.

Jag ska försöka låta bli att stirra mig blind på vågen den här veckan och inte väga mig förrän nästa onsdag.

Promenad

2007-10-16T11:40:00.000+02:00

Frukost är inte längre ett favoritmål för mig. Jag är ofta hungrig på morgonen men när jag äter blir jag nästan lite illamående. Jag funderar på att ta en promenad före frukost så kanske det känns bättre. Ska ju vara bra att röra på sig innan frukosten.

Det är skönt att inte ha det där jobbiga suget och inte behöva vara hungrig. Det sug jag har kvar sitter i hjärnan. Är väl lite som att sluta röka. Mat har alltid varit något positivt för mig, något jag har förknippat med belöning, fest, glädje och mys. Jag har också haft en ovana att äta när jag har tråkigt.

Så att ställa om kroppen tar inte många dagar men att få hjärnan att hänga med kräver lite mer.

Mat och proportioner

2007-10-15T20:34:00.001+02:00

Det går fortfarande bra. Jag har inte vägt mig i dag. Ska vänta till på onsdag. Jag håller mig mätt länge på den mat jag äter och det funkar bra att äta som jag gör. Jag känner mig också lite piggare.

Det blir mycket ägg, det är enkelt och gott. Har också gjort Skaldemans bantarbiffar som även de fungerar bra att äta. Bacon går emellanåt men jag blir nästan lite illamående av det ibland. Det jag saknar mest är grönsaker. Grönsaker är inte förbjudna, jag äter lite grönsaker i bland. Men det bästa är att äta enligt principen ca 20% protein, 75% fett och 5% kolhydrater om man vill ha en bra viktminskning (enligt Skaldeman, om jag inte minns proportionerna fel - ska kolla upp det igen).

Jag tyckte att jag kunde dra åt skärpet ett hål i dag. Ska bli spännande att se om det hänt nåt på onsdag.

Pigg lördag

2007-10-13T10:56:00.000+02:00

Jag hade tänkt vänta med att väga mig tills det har gått en vecka. Men jag kunde inte låta bli. Igår försvarade jag det med att jag ville kolla att det gick åt rätt håll. I dag är jag bara nyfiken.

Resultat: Ner 2,5 kg (vatten?) på 3 dagar.

Känns bra. Jag är pigg och glad.

Igår åt vi stekt nötkött med kryddsmör till middag. Frukost i dag var för min del var två ägg med majonäs, en fjärdedels avocado, lite smör, några skivor lufttorkad skinka med philadelphiaost (förstås inte light).

Återstår att se om jag äter rätt. Jag tänker testa ett tag med att mer gå på känsla och om det inte funkar i längden så börjar jag väga för att få ett bättre bild av hur jag ska äta. Det känns inte så lockande att behöva väga maten jämt och ständigt. Jag vet hur jag fungerar och allt som är lite krångligt eller bökigt gör att jag efter ett tag tappar orken. Det vill jag inte göra den här gången.

Måste man förklara sig?

2007-10-12T15:07:00.000+02:00

Jag har ju inte hållit på så många dagar så jag har inte behövt förklara mig för någon än. Jag oroar mig lite för det. Därför har jag tänk ut ett svar om nån frågar varför jag inte äter kolhydrater:
- Nej tack. Jag har kommit fram till att jag inte tål kolhydrater, de får mig att svälla upp i hela kroppen.

Nedåt

2007-10-12T15:00:00.000+02:00

Idag känns det bättre. Jag har inga problem med maten, är inte onormalt hungrig. Står mig länge på den mat jag äter. Just nu sitter jag och äter bacon med lite creme fraich kryddat med vitlök och svartpeppar. Jag försöker komma ifrån att det känns konstigt att äta så här. Det är liksom inetsat i mig att flottig mat inte är bra. Men det är värt att testa och jag ska definitivt inte ge upp. Men jag måste erkänna att jag har smygvägt mig. Bara för att se så det inte går åt fel håll. Jag har gått ner ett kilo. Jag vet ju att det är vatten som försvinner först så det kilo jag har gått ner hittills betyder inte så mycket på själva fettminskningen. Men det är åt rätt håll.